Jag har heller inte något konkret förslag till förändring. Bara några funderingar kring detta. (
Anar redan, att jag snart är bortmodererad igen, för att vara OT även denna gång. Jag bjuder på det. ;-) )
HakanS skrev:På senaste mötet ställdes frågan hur vi ska kunna öka intresset bland medlemmarna att deltaga i månadsmötena.
Som en utvidgning av denna fråga skulle jag vilja diskutera hur vi ska få fler att engagera sig i vår ubuntu-gemenskap.
Vi har ett antal projekt som finns beskrivna här:
https://wiki.ubuntu.com/SwedishTeam/Projekt
Problemet är att det bara är ett fåtal personer som är engagera i dessa.
Frågor:
Hur ska vi få fler deltagare på mötena?
Hur ska vi få fler att aktivera sig i gemenskapens arbete?
/ Håkan
Ja, detta har ju varit en ständig källa till diskussioner. Inte bara det, att det mestadels är enbart några få som engagerar sig, utan därtill, att bland dessa få, är det inte ens en majoritet som härdar ut och arbetar under en längre tid för forumet. Det är inget fel i, att det tillkommer nya, engagerade medlemmar. Det man skulle önska att få se, det är, att de förutom ett engagemang, också är uthålliga över tid . . .
Antal engagerade på möten via IRC har aldrig varit särskilt många. Inte särdeles många fler, än ett tiotal, i bästa fall, i vårt IRC-forum. När det var som flest, hösten 2006, låg antalet deltagare mellan 10 och 15 per mötestillfälle.
Det här är ett stort dilemma för dem som vill engagera sig och tillföra något. Som HakanS i detta fall. Problemet är nog, att få ansluter sig. Bland dessa, är genomströmningen av engagerade, högst påfallande. Kontinuitet har svårt att utkristallisera sig.
Så har det varit här, under vår tid på nätet. Såväl som i den förening för Ubuntu som jag själv var med om att starta. Detta är något som går igen i det mesta i vårt samhälle idag.
OpenSuse svenska forum tynar. Foresight, Mandrivas och Pardus svenska forum likaså. Jag ser det som ett tecken i tiden, för de olika forumen.
Medlemstillströmningen på de svenska forumen för Ubuntu går samma väg. Den dalar, relativt sett, mot den utveckling som fanns under 2007 och 2008. Då dubblerades den per 12-månadersperiod. Dagens utveckling av nya medlemmar, ligger på en jämförande nivå, på c:a 20 - 30 %, istf. på 100%.
Jag beklagar att jag inte kan ge HakanS ett konkret svar på hans två avslutande frågor.
Johanre har nog några av de mest sannolika bedömningarna i det han skriver:
johanre skrev:. . . - jag menar att det helt enkelt inte finns så många som håller på med Linux i allmänhet och Ubuntu i synnerhet, i Sverige. . .
Jag delar inte hans uppfattning dock, om de gamla fejderna och att de idag, skulle vara av någon större betydelse för det som HakanS tänker på i sin inledande tråd. Håkan söker förslag till förändring. Inte förklaringar.
Jag har varit med. Varit engagerad. Känner mig tillfreds, men inte nöjd. Känner inte längre, att jag har något att ge (tillföra, komma med). Liksom HakanS önskar även jag, att nya, friskare krafter (än jag själv) träder in och formar forumet inför framtiden.
Jag ser det inte alls som någon fråga för att "knyta ihop några säckar" och gå vidare, som ITmannen uttrycker det. Det tycker jag mig kunna förmärka att forumet redan har gjort. Istället är det blott och bart en fråga om, liksom ITmannen skriver: " . . . så tar vi nya tag".
Detta är, i slutänden, en fråga för en ledare att ta tag i, att utforma ett ledarskap och en arbetsmiljö, som fångar in, trollbinder och lyfter de enskilda krafterna till att ge det, som de envar bemäktigar. Det gäller för alla ledare. Politiska, såväl som inom organisationer och företag. Ledaren går först, bjuder på sig, bjuder in. Formulerar mål och medel. I bästa fall, delegerar och uppmuntrar.
Medlemmarna finns där. Om än få. De är orkestern som skall spela strax. Vad orkestern som sådan behöver, är en dirigent som håller samman de viljor och instrument som finns. Så att de spelar
tillsammans och i samma stycke som de övriga.
Detta med
uppmuntran kan kanske vara en ingångsvinkling. Jag vet inte. Har inte varit aktiv under senare år. På motsvarande sätt, kommer detta med
delegering. Inte heller där, vet jag vad som förekommit.
Det enda jag kan se, det är att ingen enskild bör dra "de tunga lassen" ensam och allén.
Vare sig för deras egen "krönings" skull. Inte heller, för forumets skull.
Den gode ledaren hittar i god tid sina efterkommande och stärker dem, utbildar och lär upp dem. Det är ju detta med uppmuntran och delegering i ett nötskal. Ju mer av det, ju starkare forum.
Om man siktar dit.
Man kanske skall börja med att intervjua dem, som i fordom drog sina lass. Lyssna på dem och höra efter, vad de saknade då. Vad de hade önskat sig ha haft, för sitt eget vidkommande. Vad som, skulle ha kunnat få dem att kvarstå i den befattning som de tidigare har dragits med och, i somliga fall, har lyckats med att "ro iland". Hjulet är redan uppfunnet. Det som gäller är, att få fram dem som orkar bibehålla det i rullning . . .
Håkan vill, han behöver råd och dåd och jag hoppas på, att han kan få det. Att vi sedan och samtidigt befinner oss i en "lågkonjunktur" vad avser medlemstillströmningen, gör inte det hela lättare.
Jag håller tummarna.
För Håkan och forumet.
tukken