Ubuntu Sverige

För den som orkar läsa, själva roligheten är ganska långsökt och förutsätter en viss erfarnhet av rollspelsvärlden....


Folk snackar så ofta om åldersnoja, eller ångest inför att bli äldre med speciellt tryck på 30-årskrisen, 40-årskrisen, 50-å....osv. Jag läste en gång för flertalet år sedan om att det är vanligt förekommande med identitetskriser även vid helt obetydliga årspassager, som t. ex. 12 eller 22 och liknande tråkiga tal. För mig rycker nu 30-passagen närmre, drygt två månader och sedan är jag officiellt......30? Skit samma, säger jag. Jag känner verkligen ingenting inför detta, kunde inte vara mer ointressant. Mitt enda bryderi är om jag ska dra till med något eftersom polarna förväntar sig en vild fest. Om nu någon av mina polare skulle läsa det här (knappast, de är förslavade av microsoft) kan jag passa på och meddela att det blir inget partaj...men väl en lugn och sansad middag med vin och avec.

Hursomhaver, nu kan det ju vara så att jag lurar mig själv, att jag förtränger den stora och tunga Morran som sätter sig på alla ljus. I princip kände jag på samma sätt inför min 25-årsdag som jag gör nu. Brydde mig inte alls, men likväl.... Det skulle inte bli något stort då heller, lite kaffe och hembakta bullar och kanske äppelpaj, några släktingar ( ) och vänner. Men natten innan den stora dagen, när jag väl lagt mig till sängs började jag tänka.

Det var en ganska obetydlig grej från veckan som dök upp, ett brev som skickades iväg lite försent vilket skulle kunna medföra mindre obehag. Men, det var ett misstag, ett litet misstag och av någon outgrundlig anledning spånade min hjärna vidare på temat (ja, inte fan var det jag, det var min hjärna). I raskt takt fortsatte jag bakåt allt längre och längre, ingenting som kunde frammanas till hågkomst slapp undan; alla misstag skulle observeras, analyseras och begråtas en stund. HELA NATTEN LÅNG!!!! När jag väl gav upp, kl 06 på morgonen hade jag kommit till en händelse från mitt femte levnadsår, då jag pressat min mormor på om huruvida min morbror, som gått bort några veckor tidigare, var skelett ännu...

Sedan tyckte jag att det var en skitbra idé att kolla Dungeouns & Dragons 

AAAAAAAAAAAAAAAAARGH!!!!

Tja omnius, så fort du fyllt 30 börjar nedräkningen i högre fart än förrut.Jag fyller snart 60 och minns knappast nåntig emellan 30 och 60.
Vägen till paradiset ( där man använder ubuntu ) blir allt kortare...........

själv träffar man 30 om 3 månader...och kan inte annat än hålla med omnius

det känns inte som nåt särskilt

Nå, ÄR du skelett ännu då? 

hehe. Börjar själv närma mig 30. Inte i månader kvar utan år men iaf

Det behövs att man inte sovit för att man ska sätta sig att kolla D&D filmen. ingen höjdare precis Hörde faktiskt positiva kommentarer om D&D II. Men efter film nummer ett är ju allt bättre.

Får väl säga grattis i förskott också 

//Lobo

Jag är då rakt inte ett skelett, men min kära morbror är det garanterat vid det här laget (och har numera gott sällskap)

Men, ni hajjar att själva slutklämmen och poängen är just detta med att sätta sig att titta på den omnämnda filmen efter en redan fruktansvärd natt (i egenskap av gammal rollspelare som hoppats mycket på filmen)???

Tack för grattis, jo jo (beklaga istället, jag vill vara 17)

Bevare mig väl för att vara 17 igen!
Så allvetande, så kategorisk, så trångsynt i sin vidsynthet.......
Nääää.

Det är nog som någon sa, att ungdomen är bortkastad på de unga. Det är ju nu, när man har hängt med ett tag, som man hajar vad det egentligen handlar om. Fast å andra sidan är man för trött för att göra något åt det.  Moment 22. 

Jag är i den åldern når den dagliga hälsan kontrolleras i kalsongena.
Liv fram? - nä, Liv bak- OjOjOj