En, av många saker, som munken kan tänka sig att önska sig till jul är,
att
denna trista tråd snart får somna in. . . . .
För min egen del har den varit lite som att läsa någon form av
gammaldags,
tung, trist litteratur.
Det har känts som när jag i den gamla realskolan vid Norra Real tvingades att läsa
Trettondagsafton av Strindberg, en skola jag gick i vid slutet av femtiotalet.
Ändå känns det mest som om jag är vid barnbarnens dagis och har hamnat mitt i ett slagsmål i och kring sandlådan.
Fighten är igång och i slutfasen. Mycket har hänt. Någon slängde första näven sand, eller slog den närmast sittande
i huvudet med sin spade och någon annan replikerade. På ett motsvarande sätt.
Det ena gav det andra. Alla är ledsna och gråter.
Ingen vill förlora gentemot den andre. Ingen vill ge sig
och allt detta skall vi, omkringstående, behöva bevittna och
bli delaktiga i.
(Några bland oss övriga som tvingas ta del av denna tråd, omkringstående betraktare,
nytillkomna intresserade av Ubuntu
etc., tycker kanske att
striden (om man nu skall kalla det så) skall stå någon annanstans, i ett annat sammanhang,
kanske rent av på en annan nivå). Ã…ter till sandlådan . . .
Som anhörig och vuxen till ett barn som kjäbblar med sina kamrater runt sandlådan, känner man ett ansvar av att ingripa
innan ungarna tar livet av varandra. Man vill gjuta olja på vågorna så att säga. Alla bör få kunna känna respekt, kärlek och glädje. . . :/
Samtidigt är det oerhört svårt att veta vilken unge man skall ta i kragen först. Sära på, avleda. Stilla gråten.
Har någon mer rätt än någon annan? Ingen? Alla? Var för sig?
Det egna ättelägget, eller någon som knackar vederbörande i huvudet med sandspaden?
Har den som började fighten redan gått sin väg?
Om
en har rätt, eller
lite rätt, har den
andre helt fel?
Eller bara lite fel?
Gör man inget, ingriper man inte, kan det bli fel och tokigt. Ingriper man, kan det lika förbaskat bli fel. Det är mao lika frustrerande för betraktaren, som det förmodligen är för kombattenterna.
Alla, säger alla, mår dåligt av detta tjafs.
Det kanske t.o.m är så, att frågan om vem som först hade rätt är den minst viktiga att få besvarad. Isället blir det nog så,
att man vill hitta lösningar som
avslutar fighten pronto, blickar framåt och på ett sådant sätt, att man aldrig igen hamnar i en liknande situation
i framtiden.
Oaktat om man arbetar med barn, tuppkycklingar med testosteronstinna hjässkammar, eller annat.
Den energi som striden tar i anspråk kan kanske användas till mer konstruktiva saker för den gemensamma
utvecklingen av det man
tillsammans kan acceptera?
I nästa fas kan det bli föräldrar mot föräldrar, mor- och farföräldrar visavi varandra etc,, etc..
Dagiset går under. Operativet likaså. Segraren i det stora hela. är den stora, globala och penningstarka leverantören
av upphaussad dagisservice. I bolagsform. Med anställda direktörer och företagsrepresentanter. Vinstintresse.
Bonusar till styrelseledamöter etc.. Kortsiktighet. Snabba kulor . . . . .
Det fina, idéella embryot till ett frisinnat dagis (eller operativsystem) går över styr pga interna konflikter.
I frågor som inte ens berörde sakfrågan, huruvida vi skall ha ett alternativ, eller inte, utan hur detta
eventuella
alternativ skall presenteras.
Destruktiv focusering eller . . . . ?
Om fighten får fortsätta, vad kommer ut av det? Om striden avslutas, kommer den att blossa upp igen?
Kan ingen visa sig tillräckligt stark för att bara lämna scenen? För att denne kanske inser att han/hon ändock,
till syvende og sist, har rätt, men inte behöver knacka in detta självmedvetna faktum i huvudet på kombattanten.
Skall det behöva vara så att det är den som får in sista repliken, eller skriker högst, är den som vinner?
Oaktat hur
omgivningen samtidigt har lidit? Oaktat vad som kan tänkas ha blivit förlorat under fighten visavi åskådare
från annat håll?
Det är ju i sanning en icke önskvärd situation för någondera närvarande eller närstående att behöva se på och beröras av
interna konflikter bland annars liktänkande, Ubuntu-intresserade, av redan
"avslutade" delar och där kraft och energi ägnas till
historiska detaljer istf att kraftsamla mot det som finns framför i vägriktningen ! ! ! ! Vista, t.ex..
För Ubuntu som helhet torde denna tråd vara tämligen ointressant.
Hur Ubuntu skall framtona gentemot
nya, intresserade och presumtiva användare är däremot intressant.
Men att företrädare/användare för/av Ubuntu slåss så intensivt gentemot varandra, kan varken gagna Ubuntu som operativ eller skaparen av Ubuntu som helhet.
För nytillkomna bör frågan om lämpligheten i valet av Ubuntu verkligen kunna ställas på sin spets när man läser inläggen i denna tråd.
Är det något denna tråd gör, så tror jag att den skapar förvirring, osäkerhet och en negativ beslutsituation hos dem som tittar in och läser,
för att skapa sig en uppfattning om Ubuntu. Vad det är och vad det kan ge denne.
Den som åsyftar det resultatet har lyckats.
Jag är inte sämre karl/munk, än att jag kan erkänna det och även gratulera till den segern.
Men det smärtar mig att konstatera att så blev fallet.
Vinnare i denna rond som den här tråden är, kommer sannolikt och troligtvis att vara M$.
Snyggt jobbat!
Även om jag ännu inte förstått hur sjutton de gjorde det.
Hur de lyckades med att slå in kilen bland oss.
Kort tillbakablick på det som en gång var: Beslutet om ett nytt forum, på ny grund, fattades under sensommaren av somliga aktiva i forumet.
En del av dessa aktiva har lämnat oss under hösten. Vi andra, jag t.ex., har inte haft vare sig intresse för, eller kunskap om de tekniska alternativ som stod till buds. Den diskussionen överlät jag till dem jag både hade förtroende för, samt, som jag utgick ifrån, hade bättre insikt i detaljfrågorna, än jag själv. Ännu har jag inte haft anledning att ångra mig i min passivitet. Jag är FÖR.
Vid den tiden som diskussionen påbörjades,
var vi vare sig någon förening, eller företag.
Precis som situationen fortfarande är idag.
Det åvilade således
inget juridiskt krav på
organisationen.
Något jag tycker framskymtar i inläggen ovan.
Så, även om det kanske hade gagnat beslutsprocessen i sig, så fanns det sannerligen inga
formella krav på vare sig beslutsprocess eller dokumentation.
Ubuntu sveriges loko är ingen juridisk person idag heller. Ännu.
Med trådar av detta slag som förevarit här, är det kanske tom så, att något framtida behov knappast blir aktuellt. Det blir väl ingen kvar att använda operativet när det representeras av folk som svartmålas på ovanstående sätt?
Allt har till dags dato skett idéellt, med ärliga avsikter, frivilligt och med en önskan om att bli ett bra och fullgott alternativ till vad som presenteras av M$ med flera.
Ack så skönt att få skriva av mig. Egoistiskt, ja visst,
klämma ut en böld ur hm. hm. hm. Ja visst.
Munken funderar starkt på att lämna över stafettpinnen snart. Det var en rackans uppförsbacke att kämpa mot och
ännu har jag inte ens skådat fienden . . . . :/ Bara
resan har börjat kräva sin tribut.
Dock, till alla och envar som orkat med att läsa mitt inlägg ovan, jag önskar er
alla, ingen nämnd, ingen glömd, En angenäm och
God Jul!
Broder Tuck
