Ubuntu Sverige

Ulsak skrev:ack, ack..jag som är notorisk kattmänniska måste göra ett inlägg, ( jag tror att Johanna kanske kan fylla på) Att det blir en massa utmärglade katter som stryker omkring, beror också att dessa stackare inte är kasterade och kan föröka sig i evigheter, skjuter man av fylls reviren på med nya katter.

CNR-programmet ( inte Click 'n' Run ) utan Catch Neuter and Return skulle däremot garantera nedgång. Man fångar hankatterna i området, kasterar dem, släpper dem sedan igen. Dom upprätthåller revirgränserna och håller andra katter borta. Voila. No more straycats! Det är synd att man inte satsar mer på detta.

Jo precis, problemet är att okastrerade katter förökar sig som... ja i nästan samma takt som kaniner. Och även om det inte finns några förvildade katter i ett område till att börja med utan bara katter som har hem men får gå ute fertila kommer några kullar förr eller senare födas ute, och bara en enda honkattunge överlever är karusellen igång.

Jag hittade en söt liten tabell för vad en fertil hemlös hona i snitt ger upphov till om det finns fertila hankatter i närheten:
Efter antal år - Antal katter
1 år - 12 st
2 år - 67 st
3 år - 376 st
4 år - 2 107 st
5 år - 11 801 st
6 år - 66 088 st
7 år - 370 092 st
8 år - 2 072 514 st
9 år - 11 606 077 st

Avskjutning, humant och effektivt? Knappast.


TNR är det vanligaste namnet för den metoden du nämner (Trap-Neuter-Return) och jag har tagit upp den tidigare i tråden, men det var ju några sidor sedan. Jag ska tillägga att man inte släpper ut dem hur som helst, de får skydd byggda åt sig, volontärer matar dem och håller koll på dem så man ser väldigt snabbt om någon ny katt anslutit eller om någon blir dålig, och då kan man fånga in den och behandla. Tama katter släpps inte ut igen utan de placeras på katthemmet eller i jourhem, även katter som från början är helt skygga men som efter ett par år av matning och positiv mänsklig kontakt blir mer och mer sociala kan fångas in och få hem.

Skulle någons ID-märkta bortsprungna katt hamna i en sådan koloni kan den lätt återbördas till ägaren, vid avskjutning upptäcker man inte sådant förrän det är för sent.

Visst, TNR kostar ganska mycket i början, i och med att alla katterna kastreras, men förutom matningen och underhåll av skydden är det inte många kronor som behöver läggas de följande 10-15 åren eller så. Vid avskjutning måste det ska vartannat år minst, ofta varje år och kostnaderna blir ofta större. Jag läste att för samhället är kostnaden vid TNR 60% av den vid avskjutning, bara för att ge ett exempel på varför den förra metoden är bättre för alla inblandade.



För er med fertila hankatter som får gå ute på egen tass, de hemlösa honorna bryr sig inte om det är en tam eller förvildad hankatt som parar henne, och er(a) hankatt(er) bryr sig inte heller om den biten, ni är minst lika skyldiga till att det ser ut som det gör som de som överger sina katter, nästan mer då era katter överlever betydligt längre i snitt än de som bara dumpas.

Självklart är det bättre med TNR än med avskjutning. Det låter som en väldigt bra idé, men tyvärr så är det väl många som bara ser initialkostnaden och missar att det blir lönsamt - både ur katthuman och ekonomisk synpunkt - efter ett tag. Det är ju inte gratis att skjuta katter heller och dessutom förenat med risker i tättbebyggt område. Här på landet går alla kattor fritt ute, men som väl är så har alla (som jag vet) kastrerat sina hankatter, men visst kommer det en och annan okastrerad hanne strövande ändå.

Ska jag låta bli att mata Balder? Låta bli att ta in honom så han får sova?
Kan och kunde jag inte, så blödig är jag ...

Sen kan man ju diskutera hur humant det är att kastrera.

Jag skulle inte vilja bli kastrerad...

Sid skrev:Sen kan man ju diskutera hur humant det är att kastrera.

Jag skulle inte vilja bli kastrerad...

Katter har inte samma typ av året runt könsdrift som du och jag har. Utan en specifik löptid. Domesticerade katter som inte har ett naturligt revir med bytesdjur, som är inne utan att få utlopp för sin brunst..hur humant är det.

Se det så här Sid. Om du skulle hamna i en bur utan ha möjlighet till sex vare sig med andra eller dig själv -figure out.

nicefinger skrev:Ska jag låta bli att mata Balder? Låta bli att ta in honom så han får sova?
Kan och kunde jag inte, så blödig är jag ...

Nä, ta in honom, gör en koll hos vetten, kastrera, ID-märk, vaccinera, och behandla mask och skabb om han har det... Eller få ett katthem att göra det. Inte låta honom fortsätta vara halvt hemlös i alla fall, det är inte rättvist mot honom. Det var därför jag gjorde jämförelsen med en hund, den tas in och om hand så fort någon förstått att den är hemlös/bortsprungen. En katt i samma situation är det inte lika många som reagerar på, den fortsätter ofta gå runt utan något riktigt hem år efter år även om någon vänlig själ - som du - kanske ser till att den har mat och vatten i alla fall och kanske släpper in den ibland.

I lagens mening äger du honom dessutom, har man börjat mata en hemlös katt räknas man som ägare. Lite dumt i o m att det kan få folk att bara låta dem vara, men nu är det så ändå.

Sid skrev:Sen kan man ju diskutera hur humant det är att kastrera.

Jag skulle inte vilja bli kastrerad...

Nä, inte jag heller. Men katters sexdrift ser annorlunda ut, och katter saknar den inte om de blir av med den, snarare blir de mer nöjda med livet, mindre stressade och mår bättre helt enkelt. Speciellt för honkatter finns flera medicinska fördelar med det dessutom, för hankatter är de mest psykiska.


Även utekatter mår bättre som kastrater, de kanske kan få utlopp för sin sexdrift på ett annat sätt än innekatter, men det är fortfarande mycket stress och bråk pga könsdriften de har. Större risk att de blir bortkörda hemifrån i revirbråk med andra fertila katter också, kastraterna står lite mer vid sidan om det där. Och hur humant är det att bli bortkörd och gå svältdöden till mötes?

Men visst var han söt när han sov Johanna ... ?

nicefinger skrev:Men visst var han söt när han sov Johanna ... ?

Det var han Se till att göra det jag sa nu bara så han får det riktigt bra

Ett problem med lösa katter är just att veta om dom är hemlösa eller inte. Har dom halsband så får man ju förutsätta att dom bara är ute på vift en stund, men det finns ju katter utan halsband som också har hem. En av våra grannar har en (kastrerad) hankatt som är expert på att plocka av sej sina halsband, så numera är han utan. ID-märkningen syns ju inte så det vore lätt att ta honom för hemlös om man inte känner igen honom. En hel del katter som bor på bondgårdar saknar också halsband, men dom är ändå inte hemlösa, utan får mat och husrum.

Jag tror att den osäkerheten bidrar till att många inte bryr sej om att ta hand om en hemlös katt. I bostadsområden är det heller inte ovanligt att katter som bor i området gärna gör hembesök hos folk med öppna fönster och dörrar och då blir det ju också att dom flest människor vänjer sej vid att mota bort katterna, man vet ju att dom har ett hem och dessa katter har väl dessutom oftast halsband.

vulfgar skrev:Ett problem med lösa katter är just att veta om dom är hemlösa eller inte. Har dom halsband så får man ju förutsätta att dom bara är ute på vift en stund, men det finns ju katter utan halsband som också har hem. En av våra grannar har en (kastrerad) hankatt som är expert på att plocka av sej sina halsband, så numera är han utan. ID-märkningen syns ju inte så det vore lätt att ta honom för hemlös om man inte känner igen honom. En hel del katter som bor på bondgårdar saknar också halsband, men dom är ändå inte hemlösa, utan får mat och husrum.

Men är katten ID-märkt med tatuering kan man snabbt se om katten har en ägare och var denne bor om nu ägaren varit ansvarsfull och betalt avgiften till SKK. Jättelätt, bara att mata in numret, ser man inte hela går det bra att mata in de bokstäver man ser och se om någon katts beskrivning stämmer in på den man hittat: http://kennet.skk.se/agarreg/katt_sok.aspx

Chipmärkning är lite knepigare, men veterinärer ska ha utrustning för att läsa av, polisen också men det är si och så med det på vissa stationer verkar det som. Eller så vet många poliser bara inte om att katter kan vara chipmärkta och att det är samma utrustning som för att läsa chip på hundar som används.

vulfgar skrev:Jag tror att den osäkerheten bidrar till att många inte bryr sej om att ta hand om en hemlös katt. I bostadsområden är det heller inte ovanligt att katter som bor i området gärna gör hembesök hos folk med öppna fönster och dörrar och då blir det ju också att dom flest människor vänjer sej vid att mota bort katterna, man vet ju att dom har ett hem och dessa katter har väl dessutom oftast halsband.

Jo, det är så surt, särskilt omärkta okastrerade utekatter gör att det blir väldigt osäkert. Men hittar man en katt man misstänker saknar ägare är det ju inte värre än att man tar in den och sätter upp lappar i grannskapet om att man hittat en katt som ser ut att vara bortsprungen. Är ägaren någon granne kan den få sig en tankeställare, att märkning och kastrering kan vara på sin plats, nappar ingen får man kanske annonsera i tidningar och på katthemmens hemsidor (de brukar ha avdelning för efterlysningar) och då kan det visa sig att katten sprungit bort och varit borta i flera år.

Visar det sig vara grannens katt känner man ju igen den nästa gång, rör det sig om en bortsprungen kisse blir ägarenförhoppningsvis väldigt glad och tacksam att man faktiskt brydde sig istället för att bara tänka "ytterligare en utekatt/förvildad katt".

Även katter med halsband kan man ju kolla, de är nog de som mest riskerar att förbises då alla förutsätter att de har ett hem i närheten och inte bryr sig nämvärt. Är det en kisse som är bortsprungen då då blir det helt fel och den fortsätter röra sig i området medan folk tror att någon granne äger den.


Det är delvis därför jag är så mot utekatter i stan, på landet är antalet granar mer begränsat och man vet ofta vilken katt som hör vart och märker snabbt om det kommer dit en "utböling". I ett villaområde eller lägenhetsområde där man inte vet exakt vem som bor vart och om de har katt eller inte? Då är det stor risk att ens katt även med halsband och/eller märkning inte uppmärksammas om den söker sig till ett sådant, hade områdets kattägare däremot inte låtit sina katter gå ut helt själva hade de snabbt märkt att något varit fel om en ensam kisse börjat uppehålla sig i området.



Synen på katter är så fruktansvärt fel, så många bryr sig bara om sitt och ser inte helheten och vill inte se den

Jag sammanfattar:

Katter är bäst, katter är bra.
Goa att klappa, goa att pussa.
gott att ha om man ska sussa
Kissen är fin
han får komma iiin
Mjuk med hår
mellan mina tår
Katt är bra
det ska vi ha
Katter är bäst, katter är bra
vad var det jag sa?

Länk till min blogg, film och bild på trött kisse: http://p1i-tips.blogspot.com/2008/05/trtt.html

här är bild på vår senaste katt Tossan:

http://adas.blogg.se/images/2008/cats-017_14137552.jpg

Lilla busmadamen satte hjärtat i halsgropen på vår äldsta dotter när smet ut på äventyr via takfönstret och var borta i mer än ett dygn. Jodå, hungern fick henne att komma till platsen för försvinnande och det gick att locka in henne med en korvstump

Nää, nu börjar det bli för mycket här, stackars Tarzan blir så missförstådd av de andra hela tiden och det är inte roligt att se Han är van vid andra katter, problemet är att mina katter tycker han är skrämmande pga sin storlek då han är nästan dubbelt så stor som de.

Ingen som är intresserad av en helt underbar 4-årig svartvit bondkattshane, kastrerad, vaccinerad och chipmärkt? Jättesocial och gosig och älskar att ligga i knät, väldigt lekfull samtidigt och gillar allt från "kasta råtta" till fjädervippor och laserpekaren; fungerar både att ha bara inne och att få gå in och ut som han vill, dock vet vi inte hur det skulle gå med sele, men det brukar de flesta katter kunna lära sig

Hur kan dom vara rädd för honom. Han ser snäll ut.

nicefinger skrev:Hur kan dom vara rädd för honom. Han ser snäll ut.

Han är jättesnäll och go, bara det att han är lite stor och klumpig så när han kommer farande upplevs han hotfull av de andra pga det. (Liten Vega på 3,5 kg vs stor Tarzan på 7,5 kg liksom) Han var fertil när han kom hit också, och även om han kastrerades andra dagen och inte fick träffa de andra förrän efter ett par veckor hade nog inte hans doft neutraliserats helt, och fertila katter upplevs alltid som ett större hot än ungar och kastrater.

Den Lilla Katten vilar sig.

Vilar ännu mera.

Har bytt namn på katten flera gånger. Nu heter den Hardy Heron sedan i våras.

Det nya Ubuntunamnet Intrepid Ibex passar inte alls längre för vår katt.
Inte är den någon modig hornig stenbock, trots sin nya täta höst- och vinterpäls.
Nya Ubuntu fick ett opassande namn.
Måste väl återgå till det ursprungliga Garfield Gustav Karvinen.

Flickorna i granngården talar finska och där heter den Karvinen.