Ubuntu Sverige

vulfgar skrev: Även jyckar är bra på det där med att pocka på uppmärksamhet. Är man stor så är det ju effektivt att placera sej framför TVn så man skymmer, då får man garanterat uppmärksamhet. Man kan slå med tassarna och grymta när man vill bli kliad osv. Och så kan man väcka sovande människor genom att stirra på dom från ca 1 dm avstånd.  När det kommer hem någon och man itne orkar resa sej, så kan man dunka med svansen i golvet och grymta uppfordrande så att den som kommit skyndar sej fram för att hälsa ordentligt. 

Ha ha ha! Stirra på en från 1 dm avstånd är effektivt! I synnerhet med viss andedräkt!!!

vulfgar skrev:
Även jyckar är bra på det där med att pocka på uppmärksamhet. Är man stor så är det ju effektivt att placera sej framför TVn så man skymmer, då får man garanterat uppmärksamhet. Man kan slå med tassarna och grymta när man vill bli kliad osv. Och så kan man väcka sovande människor genom att stirra på dom från ca 1 dm avstånd.  När det kommer hem någon och man itne orkar resa sej, så kan man dunka med svansen i golvet och grymta uppfordrande så att den som kommit skyndar sej fram för att hälsa ordentligt. 

Fast är man en någorlunda vettig hundägare går det alldeles utmärkt att säga åt den "lilla" hunden att gå och lägga sig någonstans där den inte stör Lycka till att göra det med en katt...

Dancer skrev:
Ha ha ha! Stirra på en från 1 dm avstånd är effektivt! I synnerhet med viss andedräkt!!!

Fast det är nog mer andedräkten än blicken som väcker en

Ja, jo, visst, man kan inte lära en katt och allt det där. Det är inte sant. Det går att lära katter en hel del om bara motivationen är tillräcklig. Dessutom, som jag redan skrivit, ger man katten vad den behöver på dagen, när hela familjen och livet är igång, så sover den oftast nöjd och belåten på natten, när familj och livet runt ikring sover. Jag har aldrig blivit väckt av mina katter och de får vara överallt och alla dörrar är alltid öppna.

Johanna skrev:

vulfgar skrev:
Även jyckar är bra på det där med att pocka på uppmärksamhet. Är man stor så är det ju effektivt att placera sej framför TVn så man skymmer, då får man garanterat uppmärksamhet. Man kan slå med tassarna och grymta när man vill bli kliad osv. Och så kan man väcka sovande människor genom att stirra på dom från ca 1 dm avstånd.  När det kommer hem någon och man itne orkar resa sej, så kan man dunka med svansen i golvet och grymta uppfordrande så att den som kommit skyndar sej fram för att hälsa ordentligt. 

Fast är man en någorlunda vettig hundägare går det alldeles utmärkt att säga åt den "lilla" hunden att gå och lägga sig någonstans där den inte stör Lycka till att göra det med en katt...

det är skillnad på hund och hund. En terrier är väldigt, väldigt ENVIS.  Eftersom den dessutom också ofta är smartare än husse o matte så blir det dom sistnämnda som blir uppfostrade, fast ofta så försåtligt att dom inte märker det förrän det är försent. 

Johanna skrev:

Dancer skrev:
Ha ha ha! Stirra på en från 1 dm avstånd är effektivt! I synnerhet med viss andedräkt!!!

Fast det är nog mer andedräkten än blicken som väcker en

Nja, det är inte så farligt med den om man sköter tandhygienen, tar bort tandsten osv. Det är allt mest det intensiva stirrandet. Funkar även på längre avstånd. Jag kan försäkra att blicken känns. 

Dancer skrev:
Ja, jo, visst, man kan inte lära en katt och allt det där. Det är inte sant. Det går att lära katter en hel del om bara motivationen är tillräcklig. Dessutom, som jag redan skrivit, ger man katten vad den behöver på dagen, när hela familjen och livet är igång, så sover den oftast nöjd och belåten på natten, när familj och livet runt ikring sover. Jag har aldrig blivit väckt av mina katter och de får vara överallt och alla dörrar är alltid öppna.

Lär går alldeles utmärkt ja, men inte dressera Min äldre katt väljer själv när han vill ha uppmärksamhet, jag kan inte bara ta upp honom och gosa när det passar mig, få honom att leka går an men inte gosa. Men han är världens mysgubbe och älskar att ligga i famnen, bara det att han måste som sagt bestämma helt själv när det ska vara. Och väcka en... ja (nästan) alla katter vet ju att det finns supergoda spökmöss under täcket, som ingen katt någonsin fångat för kommer de utanför täcket förvandlas de plötsligt till människokroppsdelar, men ändå

Vissa katter har rejs på nätterna när de vet att de får vara ifred, andra tar det lugnt. Vissa katter kan få för sig att gosa mitt i natten eller kräva uppmärksamhet när man i deras ögon ändå inte gör något. Natten brukar fungera att lära dem att det inte är någon idé, det är extremt mycket värre när man sitter uppe, de har gott om plats att vara på medan de kräver uppmärksamhet och man kan inte bara ända sig om och ignorera dm en timme eller så för vad man nu håller på med på t.ex. datorn är rätt viktigt och ganska bråttom.

Och katter är trots allt nattaktiva djur av naturen, kvällen är ju också naturligt för dem att vara vakna på men knappast lika mycket mitt på dagen. Inte så konstigt då om de lever runt sent på kvällen eller tidigt på morgonen, det är ju då de ska vara ute på jakt.

vulfgar skrev:
det är skillnad på hund och hund. En terrier är väldigt, väldigt ENVIS.  Eftersom den dessutom också ofta är smartare än husse o matte så blir det dom sistnämnda som blir uppfostrade, fast ofta så försåtligt att dom inte märker det förrän det är försent. 

Fast tja... jag har träffat riktigt väluppfostrade terriers också, sådana som behandlats som riktiga hundar och inte prydnaskuddar eller "familjehundar". Någon form av jakt tror jag ett par av dem var tränade i, en vet jag tävlade i agility, och fick alltså använda hjärnan lite också.

vulfgar skrev:
Nja, det är inte så farligt med den om man sköter tandhygienen, tar bort tandsten osv. Det är allt mest det intensiva stirrandet. Funkar även på längre avstånd. Jag kan försäkra att blicken känns. 

Hehe, säger du det så Nu sover jag riktigt tungt och vankar knappt ens av att få fötterna förvandlade till kattleksaker så jag är kanske inte rätt person att kommentera det där

Fast tja... jag har träffat riktigt väluppfostrade terriers också, sådana som behandlats som riktiga hundar och inte prydnaskuddar eller "familjehundar". Någon form av jakt tror jag ett par av dem var tränade i, en vet jag tävlade i agility, och fick alltså använda hjärnan lite också. Med glimten i ögat (blinkande)

Visst går dom att lära, men precis som kattor så gillar dom inte att bli dresserade. 

Jag tävlade lydnad med en i flera år och ibland gick det lysande, men lika ofta så hittade han på alla möjliga konstiga egna varianter på momenten, allt för att få uppmärksamhet och helst att dom som tittade skulle skratta. Det gjorde dom, en gång skarattade även domaren så han nästan grät. Ena gången fick han massor med nollor i protokollet och nästa gång så gick han som en ängel och fick massor med poäng och blev placerad. Kul hade vi båda två i alla fall.   

Vegangeek skrev: Måste ju bidra med en bild på Eskarina,

Jättefin är hon! Eskarina är ett intressant namn! Hur kom du på det namnet?

Emil.s skrev:
 

Den första bilden är kanonbra som bild, jag förstorade upp den, symmetrisk och väldigt spännande, perfekt för en fototävling! Och så den där absoluta blicken som han har!

Dancer skrev:
Den första bilden är kanonbra som bild, jag förstorade upp den, symmetrisk och väldigt spännande, perfekt för en fototävling! Och så den där absoluta blicken som han har!

Det är en underbar bild. Han ser väldigt bestämd ut, ingen som jäklas med den kissen, antar jag. 

Dancer skrev:

Vegangeek skrev: Måste ju bidra med en bild på Eskarina,

Jättefin är hon! Eskarina är ett intressant namn! Hur kom du på det namnet?

Tack 
Namnet kommer från huvudpersonen i Terry Pratchetts bok "Equal Rites"

vulfgar skrev: Visst går dom att lära, men precis som kattor så gillar dom inte att bli dresserade. 

Jag tror att vi oftast glömmer bort att "lära och dressera" är människors tänk..... Och för oss har inlärning en nyttostämpel, medans i dressyren finns inslag av straff. Men belöningssystemet är väl utvecklat på både hund och katt, så det gäller att erbjuda den rätta lockelsen.

Jag tävlade lydnad med en i flera år och ibland gick det lysande, men lika ofta så hittade han på alla möjliga konstiga egna varianter på momenten, allt för att få uppmärksamhet och helst att dom som tittade skulle skratta. Det gjorde dom, en gång skarattade även domaren så han nästan grät. Ena gången fick han massor med nollor i protokollet och nästa gång så gick han som en ängel och fick massor med poäng och blev placerad. Kul hade vi båda två i alla fall.   

(Det låter kul och är inte det det viktigaste, så säg?  Jag var dagmatte i många år och ett antal hundar hann passera. En rottweilerhane ville gärna sitta i knät. En golden lärde jag svimma, så att alla småbarn kunde klappa hans goa päls utan att han knuffade omkull dem i sin iver. En BernerSennen blev suverän på att vinka. Leta godis funkar ju alltid och likaså positiv förstärkning. Men, terrier har jag ingen erfarenhet av.....

Så, får jag fråga dig, vulgar, om du skulle välja inriktning, vilken skulle du välja, Anders Hallgren eller Jeppe Stridh?

Ja, jag vet att detta är en katt-tråd, så jag skriver det inom parentes. )

Dancer skrev:
Så, får jag fråga dig, vulgar, om du skulle välja inriktning, vilken skulle du välja, Anders Hallgren eller Jeppe Stridh?

Ja, jag vet att detta är en katt-tråd, så jag skriver det inom parentes. )

Utanför ämnet: Jag har bara hört talas om Jeppe Stridh, aldrig sett eller hört honom i aktion så jag har ingen uppfattning om honom. Jag har stor respekt för Anders Hallgren och hans kunnande. Det mesta i kursväg som har funkat för mina jyckar har baserat sej på hans idéer.

Jag blir fö väldigt sugen på en katt när jag ser alla dessa bilder, men det har aldrig funkat med våra jyckar. Vi försökte, men katten blev sur och flyttade in till grannen. 

Prova med en liten kattunge! Jag hade en golden som daghund när Nikita kom i huset, endast 10 veckor gammal. Varenda dag såg hon ut som om hon kommit direkt ur duschen.  Hunden slabbade ner henne!

Det är intressant att AH:s filosofi funkar på dina hundar, för de är väl terrier? Det är väl just här som skiljelinjen går mellan JS och AH. Man menar att terrier och jakthundar behöver lite tuffare tag för att det ska hålla när de får upp spår. Som ryck i kopplet.  Som kan ge whiplashskador.... 

Jag har sett folk som försökt med tuffa tag mot terriers och det har inte ingett något förtroende. Fullständigt misslyckat och risken är stor att terriern vinner. Dom är ju väldigt självständiga så om det inte passat så går dom sin egen väg. Visst, uppfostran behövs ju, men det mesta får man försöka locka in och dom är nästan alltid väldigt vänliga och glada. Jag tror faktiskt att det är som med kattor, man får försöka få "jobbet" att verka roligt, annars så tittar dom på en som om man inte var klok och börjar pyssla med annat.

Katten som flyttade var en unge när den kom till oss. Den dåvarande hunden älskade alla småttingar, adopterade harungar i skogen, jagade varken rådjur, harar eller älgar och kissade på sej av förtjusning när han fick nosa på en bäbis. Jycken försökte äta upp kattungen, något som katten - förståeligt nog - inte uppskattade. Det var ett helsicke tills katten flyttade. Vi provade med att turas om att ha dom i burar, allt vi kunde komma på, men det funkade inte, hunden hatade helt enkelt alla katter och tyckte att dom bara kunde duga som mat.

Nästa gång vi skaffar katt väntar vi tills nuvarande hund tagit slut, skaffar katten och låter den växa till sej lite och skaffar valpen sedan.

vulfgar skrev: Jag tror faktiskt att det är som med kattor, man får försöka få "jobbet" att verka roligt,

Det är ett sympatiskt förhållningssätt, som jag tror på, jämte positiv förstärkning. Uppmuntran och beröm är något, som vi människor är usla på. Vi öppnar käften så snart vi ser minsta lilla snedsteg, men tiger när allt fungerar och är trevligt. Det kan göras tvärtom, utan tråkiga pekpinnar. Det är en av mina specialiteter!

Nästa gång vi skaffar katt väntar vi tills nuvarande hund tagit slut, skaffar katten och låter den växa till sej lite och skaffar valpen sedan.

Hm, intressant. Jag tänker precis tvärtom; hunden först, katten sedan. Jag tänker mig att vuxna katter utan hundvana, skulle se en hund - i synnerhet en "stökig" hundvalp - som en inkräktare och att, om katten även går utomhus, risken då är stor att den helt sonika flyttar och försvinner eller börjar må dåligt.

Kanske berodde det specifikt på just denna din dåvarande hund? Eller kanske på rasen, jag vet inte.

jag vet inte heller. Mycket berodde nog på dåvarande hund. Att en jycke som älskade och vårdade alla småttingar som han träffade på så skulle avsky en kattunge, just för att det var en katt, det är märkligt.  Han var inte svartsjuk. Svartsjuka verkar fö saknas hos denna ras. Det var inga problem när barnen eller en ny valp kom, dom blev alltid oerhört hjärtligt mottagna.
Dom här hundarna verkar inte backa för vuxna katter som är arga och då är det svårt för en unge att värja sej. Jag vet däremot att det funkat bra med valpar där det redan funnits en katt, så jag tycker det verkar säkrast.

Nu har Gutsy katten mistat sina Rolling Stones.
En bedövningsspruta litet spott och fräs hårplockning och det var undanstökat.
Blöja och uppvakning till ett nytt liv efter 4 timmar.

Förr när bysmeden gjorde jobbet, så stoppades katten med huvudet före
i en stövel. Ojämnheterna där bak hyvlades bort, litet jod ströks på och saken var klar.
Katten var då genast yrvaken.

Här är min katt

Hon gillar att läsa böcker

Och se på tv.

Fin är hon! Jag ser att det är en hona.

Jag läste nyligen om att det numera finns dvd-filmer för katter,  Var det som underhållning eller vad var skälet, ja, det minns jag inte nu.

Min ena katt har många gånger visat stort intresse för vad som händer på teven, dvs, när det är naturprogram. Hon har rest sig från fåtöljen, hoppat ner på golvet och gått fram och satt sig framför teven. Jag tog en hel filmrulle på henne en gång, 36 bilder, då hon var helt upptagen av ett inslag om råkor.

Jag har ett timmeslångt program om ett falkpar i Skanör kykrtorn och varje gång jag har tittat på den filmen, kommer hon och sätter sig framför teven och sitter där hela tiden, lägger sig ner efter en stund.  Helt otroligt!

Kanske kan jag fotografera av något av fotona och lägga in här.

Annars gillar hon att åka cykel!