Sedan dess kan jag inte med minsta lilla smak av kaffe någonstans.
Chokladmousse med smak av kaffe? NÄ!

Kaffelikör? NÄ!

Moccabakelser? NÄ!

Listan kan göras hur lång som helst.
Till råga på allt känner jag mig som ett knöligt och besvärligt kvinntimmer då det överallt bjuds på kaffe och jag bara säger "nej tack". Jag tror de tycker att jag är otacksam. Åtminstone tills de får veta orsaken, fast det är det inte så många som får.
Ibland känns det som om man borde gå med nån sorts knapp på sig, typ Epilepsiknappen.