Medmänsklighet, eller att prata med varann

[Okänd]

Under flera år såg jag honom gående här i Stockholms stadsdel Kungsholmen,
där jag och min fru har vår vinterbostad.
Han gick till ica-affären på torget, 150 meter från bostaden.
Vägen tog över en timme för honom.
Han gick med väldigt små steg och hade sin inköps-vangn med sig.
Den gamle mannen var säkert över 90 år.

Jag tyckte synd om honom hela tiden och började fundera över hans liv.
Lever han ensam ? Vem ta hand om honom? Hur klara han av vardagen?
Han såg ut som om tankarna var någon annanstans och ingen brydde sig.
Det hektiska och stressiga Stockholms-livet sprang förbi honom.

Idag bestämde jag mig för att fråga.

Ni kan inte ens gissa, vilket glädje det blev.
Vi pratade nästa en timme, medan jag följde honom till hans port.
Jag frågade inte mycket, men han berättade hela tiden....
Fantastiska historier om stadsdelen, hur det var förr och så vidare.
Vad som var konstigt med det, jag gjorde kanske en gammal människa
lyckligt, men det var jag, som blev mest lyckligt!

Är det för att vi inte längre prata med varandra ?

Eller är jag ( som gubbe ) bara sentimental?

Och vad har ämnet i en Ubuntu forum att göra? ( Medmänsklighet kanske ? )


/Peter

[Hund]

Verkligen kul att det finns folk som bryr sig om andra, även dom utanför ens bekantskap.

Jag var på ica idag, en äldre dam hade tappat sin plånbok så jag sprang ikapp henne, först såg hon ut som om det var jag som snott den, men efter en förklaring var hon på det blå med saken.
Alltid roligt att göra andra människor gott.

[vulfgar]

Little John, härligt att höra, verkligen ubuntu!  Det är bedrövligt trist med alla ensamma människor och ingen som bryr sej.

Jag bodde i stan tidigare, men nu bor jag på landet. Här är det vanligt att man hjälper varann och att man pratar med varandra, t ex i en affärskö även om man inte känner varandra sen tidigare. Numera när jag åker till stan och börjar prata med främmande människor så glor dom på mej som om jag vore en "byfåne", men det tar jag gärna.  Kommer aldrig att flytta in i en stad igen, skulle vara en liten liten småstad i så fall. 

[Okänd]

Little John, härligt att höra, verkligen ubuntu!  Det är bedrövligt trist med alla ensamma människor och ingen som bryr sej.

Jag bodde i stan tidigare, men nu bor jag på landet. Här är det vanligt att man hjälper varann och att man pratar med varandra, t ex i en affärskö även om man inte känner varandra sen tidigare. Numera när jag åker till stan och börjar prata med främmande människor så glor dom på mej som om jag vore en "byfåne", men det tar jag gärna.  Kommer aldrig att flytta in i en stad igen, skulle vara en liten liten småstad i så fall. 

Just det vulfgar, "byfåne"
Vi lever vanligtvis i Huddinge, Gladökvarn, närmare bestämd. Där hjälper man folk och man pratar med alla.
Fritidshuset byggs om för permanentboende just nu och jag längtar efter att kommer dit, jag lovar.
Samma här: ALDRIG MER STOCKHOLM !!

[hanzukun]

Ja, lite mer ubuntu i Stockholm skulle faktiskt inte skada det allra minsta!

[Okänd]

Och inte bara i Stockholm................

Jag tror rätt många ställen i Sverige behövde lite mera Ubuntu.

[Broder Tuck]

DimensionX skrev: 
Och inte bara i Stockholm................

Jag tror rätt många ställen i Sverige behövde lite mera Ubuntu.

Ja, verkligen inte bara i Stockholm, utan på många ställen i vårt land och annorstädes.
Jag har rötter i norra Hälsingland, glesbygd, fem mil från närmsta stad. Även här (där)
kan osämja frodas.

Rent av i värre omfattning än i storstad. I den senare kan du trots allt vara anonym i
många fall. Men har du blivit utmärkt i glesbygd, känd som bara lite annorlunda, men
ändå avvikande från normen, finns ingen reträtt. Ingenstans att dra sig undan.
Inget andningshål.

Det blir de starkare ( vad jag tycker och tror om dem och deras styrka, kan ni kanske
gissa ?) och deras medanhängare som ställer och styr i vad de tror att ledaren uppskattar.
Det är de som avgör hur min dag skall bli (offrets) och ingen annan kan göra något åt det,
därvidlag.

Blir man trampad så, är det ingen tröst för en om någon från "andra sidan" ber en skaffa sig
ett eget liv om man ber om en ursäkt . . . . . . Som nyligen hänt mig/oss, här inne . . . .

Så, storstäder kan vara grymma. Frågan är vad som kan vara värst. Bakom många hörn lurar faror.
I slutänden bottnar nog det mesta i vad vi som enskilda individer tar till oss som rättesnöre i vårt
eget möte (våra egna) med andra. Ubuntu.

Där Ubuntu lämnar oss, återstår bara galenskap

Hälsningar

Broder Tuck

[Sigge]

Välkommen tillbaka Broder Tuck.
Little John slog visst an en sträng som berör Dig.
Jag fick just se hans inlägg och följde tråden.
Du förstår av min avatar att ämnet intresserar mig.
Själv bor jag sedan 11 år i vårt ombyggda fritidshus utanför Jönköping.
Hälsningar
Sigge

[Okänd]

DimensionX skrev: 
Och inte bara i Stockholm................

Jag tror rätt många ställen i Sverige behövde lite mera Ubuntu.

Ja, verkligen inte bara i Stockholm, utan på många ställen i vårt land och annorstädes.
Jag har rötter i norra Hälsingland, glesbygd, fem mil från närmsta stad. Även här (där)
kan osämja frodas.

Rent av i värre omfattning än i storstad. I den senare kan du trots allt vara anonym i
många fall. Men har du blivit utmärkt i glesbygd, känd som bara lite annorlunda, men
ändå avvikande från normen, finns ingen reträtt. Ingenstans att dra sig undan.
Inget andningshål.

Det blir de starkare ( vad jag tycker och tror om dem och deras styrka, kan ni kanske
gissa ?) och deras medanhängare som ställer och styr i vad de tror att ledaren uppskattar.
Det är de som avgör hur min dag skall bli (offrets) och ingen annan kan göra något åt det,
därvidlag.

Blir man trampad så, är det ingen tröst för en om någon från "andra sidan" ber en skaffa sig
ett eget liv om man ber om en ursäkt . . . . . . Som nyligen hänt mig/oss, här inne . . . .

Så, storstäder kan vara grymma. Frågan är vad som kan vara värst. Bakom många hörn lurar faror.
I slutänden bottnar nog det mesta i vad vi som enskilda individer tar till oss som rättesnöre i vårt
eget möte (våra egna) med andra. Ubuntu.

Där Ubuntu lämnar oss, återstår bara galenskap

Hälsningar

Broder Tuck

....och ändå drömmer vi om den dag du och jag kan få tid och förhoppningsvis råd att bosätta oss där....

Själv finner jag rubriceringen...."intressant"....vadan detta "eller" mitt i alltihop?