Jag tycker att man alltid bör bli lite skeptisk när folk börjar prata om straff - framförallt när det pratas om längre och hårdare straff (eller rentav döden). Jag vill
inte på något sätt rättfärdiga, förminska eller på annat sätt bortse från den grymhet som ryms i många brott som begås - men jag vill ändå be er att inte glömma att vi måste även tänka vidare!
När ett grovt brott begås, och personen som visar sig skyldig döms till ett, i mångas ögon, för kort straff så tenderar nämligen allt fokus i debatten att centreras på hur dåligt det är att straffen inte är tillräckliga, det blir plötsligt ett väldigt jämförande mellan straff för olika typer av brott och vad som är ett passande straff. Genom detta förskjuts debatten från det som
verkligen är viktigt - varför brott begås överhuvudtaget. En anledning till att det blir så kan vara att det är betydligt mycket lättare att skrika "mer poliser och hårdare straff" än att säga "förändra samhället så att alla människor ges möjligheten till ett tillfredställande liv, och se över systemet för att försöka instifta mekanismer som redan tidigt kan fånga upp och hjälpa människor som riskerar att hamna fel".
Det första är något konkret, man anser problemet vara själva brotten och menar att det givetvis blir bättre (läs: bättre
siffror) om man har fler poliser och, eventuellt, hårdare straff. Alternativet (eller komplementet?) till en sådan syn är att man istället sätter sig ner med det digra arbetet att fundera över varför det blir som det blir, och försöker utarbeta metoder för att minska
anledningarna till att brotten begås. Vardagliga exempel, som dock inte är lika... hm, färgstarka, som era exempel, är krossade busskurer, nedladdning av piratkopierat material, fortkörning m.m. Visst skulle hårdare straff och mer poliser kunna minska siffrorna på dessa brott, men man har inte löst något problem. Understimulerade ungdomar är likförbannat understimulerade, men istället för att krossa de nuförtiden av kameror övervakade busskurerna letar de efter andra sysselsättningar. Vem vet vad. Folk slutar ladda ner musik, film och spel m.m. men de har fortfarande inte accepterat att vi har en lag emot det, utan låter enbart bli för att de kan bli straffade för det. Det är inte motiverat att följa och acceptera en lag man saknar förståelse för (i en sådan situation bör man kanske sätta sig ner och fundera på vilket man skall försöka förändra - människors attityd eller lagstiftingen). Likadant är det med fortkörning - även om folk slutar köra fort förbi fartkameror kör de för fort mellan dem, eller alternativt förhindrar möjligheten att identifieras vid fortkörning.
Det jag vill ha sagt är att vi, istället för att vara buttra över att den våldsamme grannen bara åkte in på sex månader, bör försöka fundera på hur man kan förhindra att grannen blir våldsam i det första läget. Kanske görs detta inte bäst genom personlig handling, men kanske genom att hjälpas åt att utforma ett samhälle där ingen människa tvingas hamna i en situation där våld ses som en lösning (exempelvis så kanske orsaken i något fall kan vara alkoholproblem - bör man inte då rimligen se över alkoholkulturens effekter, snarare än att bara bura in grannen och vänta på att nästa granne skall begå ett brott som konsekvens av sin alkoholism, bara för att, när brottet redan begåtts och skadan redan är skedd, även kunna bura in den grannen?).
Nej, nu får det vara nog från min sida, det här blev alldeles för långt, och betydligt mycket mer politiskt än det var tänkt.

Hoppas ni förstår vad jag vill få fram, och jag vet med mig att det för många kan låta väldigt naivt och ogenomförbart, men det är trots det ett väldigt viktigt och nyttigt perspektiv i debatten kring brott/straff.
WE WILL ALWAYS BE SO MUCH MORE HUMAN THAN WE WISH TO BE...