Ubuntu Sverige

Jag har mött en del besvikna kommentarer efter det senaste mötet med Jono. Det är väl egentligen två orsaker: Rent mötestekniskt var det inte det effektivaste mötet jag varit på. Jono kunde ha förberett sin wikisida innan mötet. Sedan hade nog en del väntat sig att mer skulle hända och att processen skulle gå snabbare.

Mot detta kan jag säga att demokrati måste få ta tid. Går det för snabbt riskerar man att folk känner sig överkörda och att de beslut man tar blir ogenomtänkta.

Det tar också tid att läka såren efter den gamla onda tiden. Att lämna förnedring och oförrätter bakom sig och vänja sig vid friheten.

Men samtidigt ska vi inte bara låta tiden gå och luta oss tillbaka och pilla navelludd. Det finns massor med saker att ta tag i här på Ubuntu Sverige!

• Först och främst måste vi se till att nya medlemmar känner sig välkomna, får hjälp och kommer igång med Ubuntu. Läs i supportforumen och svara på det du kan!
• Wikin är ständigt "under construction", så ska det vara, och du kan hjälpa till genom att skriva helt nya handledningar eller fila på de befintliga, rätta stavfel och fylla på detaljer. Fokusera återigen på nybörjarnas behov.
• Releaspartyna, behöver planeras. Det finns nog mer än tre orter i Sverige? Jag har något vagt minne från geografilektionerna;-)
• En massa goda idér om marknadsföring, utbildningsmaterial osv har kläckts på den sista tiden (kanske tidigare också). Ta tag i något och börja!

Jag ser framför mig att vi behöver ett gäng med projektgrupper, som tar tag i de här olika grejorna. Ta tag i något! Samla folk omkring dig och börja!

Tids nog får vi förankra detta mer formellt, men jag har svårt att se att bra idéer skulle få nobben eller att de som börjat visa bra resultat skulle bli stoppade.

Fråga inte vad Ubuntu kan göra för dig utan vad du kan göra för Ubuntu! Det mesta som ska göras är inte heller vidare tekniskt avancerat. Tillsammans kan vi det som behövs. Det är bara att sätta igång!

En "frussen" och råkall munk börjar ana att vårsolen sänder sina varma strålar även ända in i
den ännu mörka och råkalla klostercellen. Visst tusan börjar jag ana att både värme och ljus
strävar efter att nå ända hit in där jag fortfarande befinner mig. Det ger en känsla av välbehag.

Jag vill krama den hårt.

För att inte tappa bort den ännu en gång.

Lycka och trygghet är känslor som snabbt kan flykta om man inte vårdar dem ömt. De skall
ständigt förtjänas.

Jag "köper" dina argument, Urban. 

Jag kommer också in i ljuset och värmen snart. Behöver bara få "suga" lite på den frihetskänsla
jag just börjat förnimma. Den känns så go, att jag vill dröja kvar lite i det götta . . . 

See you out there . . . 

Hälsningar till envar frisinnad kämpe mot Nottinghamsheriffens försök till förtryck och skatteindrivning

Hälsningar

Broder Tuck

Härligt Broder! Vi har saknat dig! 

Kul att se dig här igen Broder Tuck.

Visst var mötet kanske lite sparsmakat, men jag tror att Jono ville att vi skulle fixa största delen av det här själva. Att han inte hade förberett så mycket eller lade ned så mycket tid på det visar att han litar på oss.

(tycker jag det verkar som)

Själv tycker jag det intressantaste var att stämningen var så uppsluppen i kommentarforumet. Det visar på att spänningarna verkar ha släppt och folk ser mer frammåt än sitter och grämer sig och ojar sig över alla problem.