Ubuntu Sverige

ComHem har något de kallar ”Spara smart”, vilket verkar vara någon sorts molntjänst. På deras värdelösa skithemsida framgår dock inte hur detta går till. Någon här som har någon erfarenhet av detta?

Att ställa frågan till ComHem, har jag lärt mig den hårda vägen, är totalt meningslöst. Maken till ”Goddag – Yxskaft” är inte någon idé att ens försöka leta efter. Är så trött på idioterna där att jag bara inte orkar ställa en enda ytterligare fråga till dem. Totalt slöseri med tid och tankekraft. Då är det betydligt effektivare att dunka huvudet i en stenmur tills man kommer på svaret själv.

Deras FAQ innehåller inget vettigt över huvud taget, i alla fall inte om ”Spara smart”. Bara att det finns och att man kan köpa större utrymme än de 2 GB som alltid ingår. Jippie…

Vad jag vet hittills (av egen erfarenhet):
De 2 GB som man har om man inte beställt extra utrymme, som då också kostar extra per månad, har i alla fall inget med ens tillgängliga ”hemsidesutrymme” att göra. Har provat. Efter 100 MB via ftp får man felmeddelande att tillgängligt utrymme uppnåtts och att filöverföringen därför avbryts. Det motsvarar ungefär 3–4 flac–filer. Hurra…

Som bredbandskund får man 2 GB utrymme, och kan uppgradera till 10 GB för 30 kr per månad: https://www.comhem.se/bredband/tillval/ ... 10-gb-4016

2 GB är inte mycket att ha, och att betala för 10 GB känns helt orimligt.

Jag använder Mega, där jag kan lagra 50 GB gratis, och krypterat. http://ubuntu-se.org/phpBB3/viewtopic.php?f=223&t=59168

JoWa skrev:Som bredbandskund får man 2 GB utrymme, och kan uppgradera till 10 GB för 30 kr per månad: https://www.comhem.se/bredband/tillval/ ... 10-gb-4016

Ja, det var ju den enda informationen om skiten man fick på deras skitsida. Vad jag undrade var ju hur man ANVÄNDER skiten, inget annat. Hur får jag dit mina filer och hur kommer jag åt dem?

JoWa skrev:2 GB är inte mycket att ha, och att betala för 10 GB känns helt orimligt.

Tja… det räcker till cirka 62 stycken 24-bitars FLAC-filer (med nuvarande snittstorlek på de jag redan gjort), och det är bara sådana jag tänkte spara där. För tillfället är jag uppe i 9 stycken och jag gör inte ens en ny per månad i snitt, så det lär ju ändå räcka i några år.

JoWa skrev:Jag använder Mega, där jag kan lagra 50 GB gratis, och krypterat. http://ubuntu-se.org/phpBB3/viewtopic.php?f=223&t=59168

Visst, 50 GB är givetvis bättre än 2, det är till och med bättre än 49…

Kan man lagra okrypterat också? Det jag tänker spara är ingen poäng att kryptera. Det är bara ljudfiler som jag inte har något emot att vem som helst tar del av, även om jag i första hand riktar mig till de som medverkar i inspelningarna.

Allt krypteras, alltid. I länken du delar med andra inkluderar du lämpligen nyckeln, eller delar den separat.
Länk med nyckel: https://mega.co.nz/#!uE5xQTZL!vCEzoQFYM ... XzWLJpJdMg
Länk utan nyckel: https://mega.co.nz/#!uE5xQTZL
Separat nyckel: vCEzoQFYMnpMU_SGgCuiJl-VHHp1duhK-XzWLJpJdMg

Okej, kanske ska förtydliga vad jag egentligen är ute efter:

Vi är några stycken som ibland samlas och spelar in trummor och lite annat. Ibland bas och vid sällsynta tillfällen sång (det mesta jag gör är instrumentalt). Hemma lägger jag oftast på resten, vilket i de flesta fall innebär gitarrer och bas, ibland keyboard och diverse enklare rytminstrument.

När jag spelat in allt jag vill ha med mixar jag ner alltihop och mailar låten till de andra medverkande, så får de tycka till. Då kanske någon föreslår någon ändring och jag kanske håller med och gör denna ändring och mailar tillbaka resultatet.

Filerna jag mailar är alltid 24-bitars FLAC-filer. De blir ju rätt stora, ofta för stora att maila. Tidigare löste jag det genom att istället maila en UbuntuOne-länk till låtarna. För att slippa ta reda på Ubuntu-One-länkarna gjorde jag istället ett skript som skapade en html-sida med länkar till de olika låtarna, så varje gång jag gjort något nytt färdigt lät jag skriptet addera det till den befintliga html-filen med länkar till både information och ljudfil, så allt jag behövde göra manuellt var att maila länken till html-filen. Skriptet skötte allt, från att ta redan på låtens UbuntuOne-länk till att flytta html-filen till något vettigt ställe online.

När jag flyttade i våras var jag tvungen att byta till ComHem, och tänkte att i och med att jag nu har tillgång till 2 GB, så räcker ju det till ett antal FLAC-filer också, så slipper jag leta efter en ersättare till UbuntuOne. Bara att låta skriptet kopiera upp filen till samma ställe som html-filerna och länka rätt och så vidare.

Skriptet fungerar utmärkt, men faller på att begränsningen verkar vara 100 MB, inte 2 GB. Så ComHems utlovade 2 GB verkar inte ha med det ”hemsidesutrymmet” att göra i alla fall.

Så vad jag vill ha, är ett enkelt ställe att lägga mina FLAC-filer online, så att mitt skript kan göra korrekta länkar till dem i min html-fil samt att länkarna ska fungera för alla som fått länken till min html-fil. Filnamn med UTF-8-tecken är ett måste eftersom vissa titlar har ryska och japanska tecken. Filnamn kan exempelvis se ut så här:

Yozora No Hoshi (夜空の星).flac
Reflections In A Palace Lake (京都慕情 – Kyoto Bojo).flac
Manchurian Beat (На Сопках Манчжурии).flac

Jag är givetvis medveten om att ett sätt är att upprätta en egen server, men jag är inte så sugen på att ha en dator igång här hemma i vår etta på 34 m² dygnet runt (alla som ska ha tillgång till filerna bor inte i vår tidszon).

JoWa skrev:Allt krypteras, alltid. I länken du delar med andra inkluderar du lämpligen nyckeln, eller delar den separat.
Länk med nyckel: https://mega.co.nz/#!uE5xQTZL!vCEzoQFYM ... XzWLJpJdMg
Länk utan nyckel: https://mega.co.nz/#!uE5xQTZL
Separat nyckel: vCEzoQFYMnpMU_SGgCuiJl-VHHp1duhK-XzWLJpJdMg

Aha, det verkar ju inte helt avskräckande ändå. Finns det något sätt att ta reda på en fils länk via terminalen?

Ingen aning.

Utanför ämnet: En undran. Varför skickar du Flac 24-bit? Att arbeta med 24-bit (eller mer) är självklart, men när du exporterar en färdig mix är det slöseri att ha mer än 16-bit.

JoWa skrev:Ingen aning.

Utanför ämnet: En undran. Varför skickar du Flac 24-bit? Att arbeta med 24-bit (eller mer) är självklart, men när du exporterar en färdig mix är det slöseri att ha mer än 16-bit.

Varför skulle det vara slöseri, menar du? Om det finns någon som fortfarande har en 16-bitars DAC så blir det ingen skillnad, medan alla andra kan få höra filerna som de är.

Under själva arbetet är upplösningen för övrigt 56 bitar, internt i den burk jag jobbar med (hårddiskinspelning med inbyggd mixer, effekter och redigerare med mera).

En läsvärd artikel i ämnet ger svar: https://people.xiph.org/~xiphmont/demo/neil-young.html

JoWa skrev:En läsvärd artikel i ämnet ger svar: https://people.xiph.org/~xiphmont/demo/neil-young.html

Lång artikel med gammal skåpmat jag känt till i hundra år, eller i alla fall tjugofem, men jag hittade den relevanta delen, det vill säga den om 24 respektive 16 bitar. Den var på 5 rader (plus ett ord som hamnade på en egen rad, men det ordet hade fått plats på en av de andra raderna…).

Jag använder 24 bitar och 44,1 kHz, så hela dravlet om 192 kHz är helt irrelevant i sammanhanget.

Jag kan ju bara tala för mig själv, och visst är skillnaden mellan 16 och 24 bitar ganska liten, men med hög volym kan man höra skillnaden vid tystare passager, exempelvis under låtens sista sekund när allt klingar av, särskilt om det klingar av långsamt (då får man mer tid på sig att höra…) och det kanske bara återstår 3 eller 4 ljudbärande bitar (vid 16-bit, vilket är 8 bitar mindre än vid 24-bit). Gemene man kanske inte lyssnar så, men om man någon gång gör det så ska man inte behöva störa sig på det.

En annan aspekt är också att i och med att jag nu levererar mina filer som 24-bit FLAC så kan alltid mottagaren konvertera dem till 16-bit om vederbörande vill spara utrymme. Man kan ju till och med konvertera till exempelvis Ogg Vorbis och få filerna ännu mindre. Men om jag levererat dem som 16-bits FLAC eller ännu värre 16-bits Ogg Vorbis eller mp3 och mottagaren hellre velat ha dem i full ljudkvalitet, så är ju det omöjligt. De sista 8 bitarna går ju inte att återställa när de väl tagits bort och då får jag lik förbaskat skicka min 24-bitarsfil.

Min lilla filosofi i sammanhanget är alltså att tillhandahålla filer i relativt hög kvalitet, så kan var och en komprimera och härja själv efter eget huvud. Någon kanske vill spela någon fil i någon gammal bilstereo som bara stöder mp3. Visst, konvertera till mp3 då, det har jag inga problem med.

Varför jag valt just 44,1 kHz och 24 bitar är väldigt enkelt: 44,1 kHz samplingsfrekvens är mer än vad som krävs för att åstadkomma en frekvensgång som överträffar de flestas öron (spädbarn kan höra upp till 25 kHz, men de är inte heller min målgrupp). Dessutom är det samma som för CD, så vill man bränna en CD för bilen behöver man inte sampla om.

När det gäller örats dynamik motsvarar den ungefär 22–23 bitar (enkel matematik) och 24 bitar är då närmast högre värde. Alltså borde väldigt få människor ha något att klaga på som kan härledas till upplösning och/eller samplingsfrekvens. Att konvertera 24 bitar till 16 är enkelt att göra med bra resultat jämfört med att exempelvis konvertera mellan två olika samplingsfrekvenser som inte är multiplar av varandra.

Vad jag inte tål, är när andra ska tala om för mig att något duger åt mig eftersom det duger åt någon jävla kändis eller liknande. Ett exempel är från min tid på en högskola runt 1986:
Jag pratade om att skaffa mig en rullbandare (digitala inspelningsmöjligheter i hemmiljö var inte tillgängligt för allmänheten på den tiden, i alla fall inte för rimliga pengar, och hårddiskarna var på runt 10–20 MB…) och ett av mina argument var givetvis att en kassett-porta inte låter tillräckligt bra. Jag påminns då om att Bruce Springsteen minsann spelat in en hel LP med en kassett-porta och får dessutom veta att om det duger åt honom så duger det allt åt mig också.

Varför då? Om Bruce Springsteen tycker att en kassett-porta låter tillräckligt bra, är det ju hans problem, inte mitt! Varför ska det drabba mig? Jag blir vansinnig när jag hör sådana idiotargument, men kanske är jag överkänslig.

Jag köpte i alla fall min rullbandare (TEAC A-3440 – en bandare med 4 kanaler, vilket var på tok för lite, men ekonomin fick bestämma) 1987 och visst lät den klart bättre än någon kassettporta jag hört, men den utrustning jag använder nu (och har använt sedan 2001…) är ju ojämförligt bättre, givetvis.

JoWa skrev:Jag använder Mega, där jag kan lagra 50 GB gratis, och krypterat. http://ubuntu-se.org/phpBB3/viewtopic.php?f=223&t=59168

Jag tackar för detta tips. Jag har nu kikat lite på det, registrerat mig, laddat ner och installerat MegaSync för Linux samt hittat MegaTools som jag också laddat ner, kompilerat och installerat (var tvungen att också installera libcurl4-gnutls-dev eller liknande, men det löste sig också). Hittade den bara som källkod. Binärer verkade bara finnas för Arch, Debian (i unstable-förrådet) och Windows. I och för sig har jag funderat på att byta till Arch, men det blir på min nästa dator.

Det ser hur som helst ut som att jag med hjälp av MegaTools kan göra det jag vill göra i mitt skript, så det verkar lovande. Håller på att klura ut detaljerna på hur jag ska utforma de berörda delarna av skriptet.

Tackar, tackar!

Johnny Rosenberg skrev:Lång artikel med gammal skåpmat jag känt till i hundra år, eller i alla fall tjugofem, men jag hittade den relevanta delen, det vill säga den om 24 respektive 16 bitar. Den var på 5 rader (plus ett ord som hamnade på en egen rad, men det ordet hade fått plats på en av de andra raderna…).

Ja, hur vår hörsel fungerar är förstås gammal skåpmat, och det är även övriga akustiska fakta, och hur digitala signaler beter sig. Likväl dyker det gång efter annan upp bevis på att denna ”skåpmat” tycks vara bortglömd. Företag lanserar ”högupplösta” ljudformat, och nyligen släppte Sony en Walkman (NW-ZX2) som stöder 24/192…

Johnny Rosenberg skrev: Jag kan ju bara tala för mig själv, och visst är skillnaden mellan 16 och 24 bitar ganska liten, men med hög volym kan man höra skillnaden vid tystare passager, exempelvis under låtens sista sekund när allt klingar av, särskilt om det klingar av långsamt (då får man mer tid på sig att höra…) och det kanske bara återstår 3 eller 4 ljudbärande bitar (vid 16-bit, vilket är 8 bitar mindre än vid 24-bit). Gemene man kanske inte lyssnar så, men om man någon gång gör det så ska man inte behöva störa sig på det.

Jo, sannerligen hög volym. 100 dB över rummets ljud. Om ditt rum är exceptionellt tyst (ljudlös dator?), är nivån kanske 20 dB. Då måste ljudnivån vid full utstyrning vara 120 dB, vilket råkar vara smärtgränsen. Efter att ha utsatts för det i några minuter har man nog svårt att uppfatta något brus som är nära 100 dB svagare. Och se till att förstärkare och D/A-omvandlare har minst lika stort brusavstånd som din digitala signal. Om nivån i ditt rum är 30 dB (mer sannolikt) blir det helt orimlig att spela såg högt att det digitala bruset (16-bit) blir hörbart. Var rädd om din hörsel när du går på brusjakt.

Jag har några gånger varit i ett exceptionellt tyst rum, nämligen ”tysta rummet” vid Institutionen för lingvistik, SU. Sådana rum brukar ha en ljudnivå på 10–20 dB. Där får man en överraskande uppfattning om hur långt ifrån tystnad man normalt befinner sig, även i miljöer som man uppfattar som tysta.

Fint att Mega tycks fungera som du önskar.

JoWa skrev:

Johnny Rosenberg skrev:Lång artikel med gammal skåpmat jag känt till i hundra år, eller i alla fall tjugofem, men jag hittade den relevanta delen, det vill säga den om 24 respektive 16 bitar. Den var på 5 rader (plus ett ord som hamnade på en egen rad, men det ordet hade fått plats på en av de andra raderna…).

Ja, hur vår hörsel fungerar är förstås gammal skåpmat, och det är även övriga akustiska fakta, och hur digitala signaler beter sig. Likväl dyker det gång efter annan upp bevis på att denna ”skåpmat” tycks vara bortglömd. Företag lanserar ”högupplösta” ljudformat, och nyligen släppte Sony en Walkman (NW-ZX2) som stöder 24/192…

Johnny Rosenberg skrev: Jag kan ju bara tala för mig själv, och visst är skillnaden mellan 16 och 24 bitar ganska liten, men med hög volym kan man höra skillnaden vid tystare passager, exempelvis under låtens sista sekund när allt klingar av, särskilt om det klingar av långsamt (då får man mer tid på sig att höra…) och det kanske bara återstår 3 eller 4 ljudbärande bitar (vid 16-bit, vilket är 8 bitar mindre än vid 24-bit). Gemene man kanske inte lyssnar så, men om man någon gång gör det så ska man inte behöva störa sig på det.

Jo, sannerligen hög volym. 100 dB över rummets ljud. Om ditt rum är exceptionellt tyst (ljudlös dator?), är nivån kanske 20 dB. Då måste ljudnivån vid full utstyrning vara 120 dB, vilket råkar vara smärtgränsen. Efter att ha utsatts för det i några minuter har man nog svårt att uppfatta något brus som är nära 100 dB svagare. Och se till att förstärkare och D/A-omvandlare har minst lika stort brusavstånd som din digitala signal. Om nivån i ditt rum är 30 dB (mer sannolikt) blir det helt orimlig att spela såg högt att det digitala bruset (16-bit) blir hörbart. Var rädd om din hörsel när du går på brusjakt.

Jag har några gånger varit i ett exceptionellt tyst rum, nämligen ”tysta rummet” vid Institutionen för lingvistik, SU. Sådana rum brukar ha en ljudnivå på 10–20 dB. Där får man en överraskande uppfattning om hur långt ifrån tystnad man normalt befinner sig, även i miljöer som man uppfattar som tysta.

Fint att Mega tycks fungera som du önskar.

Hörlurar som sagt. Och då menar jag RIKTIGA hörlurar, inte sånt där trams man proppar in i öronen eller som ligger i stort sett utanpå örat. Mina dämpar yttre ljud med cirka 30 dB. Verkar som att du tänker högtalare nu.

Har du någon gång testat att konvertera en flac- eller wav-fil (eller vilket format som helst egentligen) till 8 bitar? Det har jag. Det låter helt värdelöst. 8 bitars upplösning har man med en 16-bitarsfil när volymen understiger cirka -48 dB. Man hör kanske inga större defekter i sina högtalare, men i bra hörlurar hörs det definitivt. Hör du inte det? Bra för dig, men alla är inte så lyckligt lottade och jag garderar mig gärna för att någon som hör bättre än jag kan komma på idén att lyssna.

Nu kan ju vän av ordning fråga sig varför 8 bitars upplösning lät hyfsat i Sonys gamla Video8-system (de som var utrustade med PCM-ljud). Det beror på att upplösningen var olinjär där, så avståndet mellan varje steg blev mindre och mindre ju lägre nivå.

Nu vet jag i och för sig av erfarenhet att folk knappt hör något över huvud taget, för de vet inte vad de ska lyssna efter. Jag kommer ihåg en gång när jag hade mixat om en gammal inspelning totalt och fått ner bruset avsevärt. En av de kanaler som brusade mest var sologitarren, så den kasserade jag helt och spelade in på nytt. Jag var så nöjd med resultatet, nästan allt hörbart brus var subjektivt borta medan gamla versionen brusade som fan.

Lät en person lyssna på båda versionerna i hörlurar och han hörde ingen skillnad! Så visst, alla är vi olika, men anpassar man inspelningarna till de som hör bäst så funkar det ju även till de som inte hör någon skillnad. Dessutom är det ju mindre jobb, i och med att man slipper konvertera, då filerna som kommer från burken är 24 bitar redan. Och utrymmet är inte heller något problem, det är först när man blandar in video som det kan bli lite trångt på hårddiskarna, men där brukar jag sällan köra flac-ljud ändå, så där blir det väl oftast något format som är kompatibelt med YouTube och liknande.

Johnny Rosenberg skrev: Hörlurar som sagt. Och då menar jag RIKTIGA hörlurar, inte sånt där trams man proppar in i öronen eller som ligger i stort sett utanpå örat. Mina dämpar yttre ljud med cirka 30 dB. Verkar som att du tänker högtalare nu.

Som sagt?
All min lyssning (utom radio, tv) sker med lurar. Har bl.a. Sennheiser HD650 och Sony MDR-XB1000. HD650 dämpar inte mycket. XB1000 är mer dämpande med sina enorma dynor, men varken den eller min gamla helslutna Koss Pro/450 skapar tystnad som i ”tysta rummet”. Inte i närheten. Men när man letar efter högfrekvent brus i inspelningar är det bra att en del högfrekvent miljöbrus dämpas. Lågfrekvent brus/brum har lurar ingen möjlighet att dämpa (passivt).

Johnny Rosenberg skrev: Har du någon gång testat att konvertera en flac- eller wav-fil (eller vilket format som helst egentligen) till 8 bitar? Det har jag. Det låter helt värdelöst. 8 bitars upplösning har man med en 16-bitarsfil när volymen understiger cirka -48 dB. Man hör kanske inga större defekter i sina högtalare, men i bra hörlurar hörs det definitivt. Hör du inte det? Bra för dig, men alla är inte så lyckligt lottade och jag garderar mig gärna för att någon som hör bättre än jag kan komma på idén att lyssna.

Minskar man nivån, och därmed brusavståndet/dynamikomfånget, med 48 dB är resultatet föga överraskande mycket brusigt, när man åter höjer nivån med 48 dB. Slutsatsen är att 8-bit (48 dB) inte är tillräckligt för att man skall kunna lyssna på musik så högt man vill, utan att plågas av brus. Inte ens fullt utstyrd och extremkomprimerad musik (med endast ett par dB dynamik) döljer allt brus vid normal lyssningsnivå. Nivå och brusavstånd/dynamikomfång hänger alltid ihop.

Jag har en inspelning (från CD) som börjar med en porlande bäck som tonas in. I början är nivån –80,3 dB. Toppnivån är –3,6 dB. Även om jag höjer volymen i början till en nivå jag inte gärna vill behålla under hela stycket, är det första jag hör den porlande bäcken och den hörs från början, inte det konstanta digitala bruset. Om jag genomför ditt experiment, och sänker nivån till –48 dB, och sedan höjer med 48 dB (till 0 dB), är det först efter två sekunders intoning den porlande bäcken börjar att höja sig över bruset.

Hur jag försöker kan jag inte komma till annan slutsats än att 16-bit är fullt tillräckligt, och i de flesta praktiskt rimliga situationer med god marginal. Vill man utöka den marginalen kan man använda snyggt format ditherbrus.

”Monty” demonstrerar ditherbrus i sin video, https://www.xiph.org/video/vid2.shtml
Texten: https://wiki.xiph.org/Videos/Digital_Sh ... ell#Dither

JoWa skrev:

Johnny Rosenberg skrev: Hörlurar som sagt. Och då menar jag RIKTIGA hörlurar, inte sånt där trams man proppar in i öronen eller som ligger i stort sett utanpå örat. Mina dämpar yttre ljud med cirka 30 dB. Verkar som att du tänker högtalare nu.

Som sagt?
All min lyssning (utom radio, tv) sker med lurar. Har bl.a. Sennheiser HD650 och Sony MDR-XB1000. HD650 dämpar inte mycket. XB1000 är mer dämpande med sina enorma dynor, men varken den eller min gamla helslutna Koss Pro/450 skapar tystnad som i ”tysta rummet”. Inte i närheten. Men när man letar efter högfrekvent brus i inspelningar är det bra att en del högfrekvent miljöbrus dämpas. Lågfrekvent brus/brum har lurar ingen möjlighet att dämpa (passivt).

Johnny Rosenberg skrev: Har du någon gång testat att konvertera en flac- eller wav-fil (eller vilket format som helst egentligen) till 8 bitar? Det har jag. Det låter helt värdelöst. 8 bitars upplösning har man med en 16-bitarsfil när volymen understiger cirka -48 dB. Man hör kanske inga större defekter i sina högtalare, men i bra hörlurar hörs det definitivt. Hör du inte det? Bra för dig, men alla är inte så lyckligt lottade och jag garderar mig gärna för att någon som hör bättre än jag kan komma på idén att lyssna.

Minskar man nivån, och därmed brusavståndet/dynamikomfånget, med 48 dB är resultatet föga överraskande mycket brusigt, när man åter höjer nivån med 48 dB. Slutsatsen är att 8-bit (48 dB) inte är tillräckligt för att man skall kunna lyssna på musik så högt man vill, utan att plågas av brus. Inte ens fullt utstyrd och extremkomprimerad musik (med endast ett par dB dynamik) döljer allt brus vid normal lyssningsnivå. Nivå och brusavstånd/dynamikomfång hänger alltid ihop.

Jag har en inspelning (från CD) som börjar med en porlande bäck som tonas in. I början är nivån –80,3 dB. Toppnivån är –3,6 dB. Även om jag höjer volymen i början till en nivå jag inte gärna vill behålla under hela stycket, är det första jag hör den porlande bäcken och den hörs från början, inte det konstanta digitala bruset. Om jag genomför ditt experiment, och sänker nivån till –48 dB, och sedan höjer med 48 dB (till 0 dB), är det först efter två sekunders intoning den porlande bäcken börjar att höja sig över bruset.

Hur jag försöker kan jag inte komma till annan slutsats än att 16-bit är fullt tillräckligt, och i de flesta praktiskt rimliga situationer med god marginal. Vill man utöka den marginalen kan man använda snyggt format ditherbrus.

”Monty” demonstrerar ditherbrus i sin video, https://www.xiph.org/video/vid2.shtml
Texten: https://wiki.xiph.org/Videos/Digital_Sh ... ell#Dither

Då ska du absolut fortsätta med 16 bitar.
Annars är 24 bitar rätt praktiskt också. Man behöver inte larva sig med noise shaping och annat jox…

När du säger att du ”sänker nivån till –48 dB, och sedan höjer med 48 dB”, exakt hur gör du det?

Antar förresten att du menar att du sänker med 48 dB, inte med -48 dB. Eller att du sänker till -48 dB (från 0 dB), men jag fattar vad du menade.

Audacity: Effekt > Förstärkning… > Ny peak amplitud (dB). Där skrev jag ”–48”. Exporterade (FLAC). Öppnade nya filen. Effekt > Förstärkning… > Förstärkning (dB). Där skrev jag ”48”, och toppnivån var åter 0.

Efteråt kom jag på att Audacity automatiskt använder någon sämre form av dither vid export, som gjorde den nivåsänkta filen extra brusig. Det går dock att stänga av i programmets inställningar.

JoWa skrev:Audacity: Effekt > Förstärkning… > Ny peak amplitud (dB). Där skrev jag ”–48”. Exporterade (FLAC). Öppnade nya filen. Effekt > Förstärkning… > Förstärkning (dB). Där skrev jag ”48”, och toppnivån var åter 0.

Efteråt kom jag på att Audacity automatiskt använder någon sämre form av dither vid export, som gjorde den nivåsänkta filen extra brusig. Det går dock att stänga av i programmets inställningar.

Och när du exporterade till FLAC valde du alltså 16-bitar?

Ja. Alternativen är 16 och 24. Det avgörande är nivån, som begränsade brusavståndet till 48 dB.

JoWa skrev:Ja. Alternativen är 16 och 24. Det avgörande är nivån, som begränsade brusavståndet till 48 dB.

Ja, det vill säga -48 dB för 16 bitar och -96 dB för 24 bitar. Och 0 dB för 8 bitar då, naturligtvis.