Ubuntu Sverige

Hund skrev:Ordet "Hen" är förnedrande. Jag skulle aldrig förnedra någon genom att tilltala denne som ett "det".

Det håller jag egentligen med dig om...

En bra historia kring det hela är;

-Oj vad fort hen körde.
-Eller hum.
-Vad menar du, hum?
-Ja det kan ju vara en man.
-Men hen är ju könsneutralt?
-Just det. Hen är den feminina varianten av det könsneutrala pronomet, hum är den maskulina varianten.
-Men hen är ju ett könsneutralt ord.
-Exakt, men den maskulina formen av det där könsneutrala ordet är hum. Det är alltså hen man säger när man menar en kvinna som man uttalar sig könsneutralt om.
-Men varför säga hum när hen gäller för både män och kvinnor?
-Nej du har missuppfattat det hela. Hen är för kvinnor, hum för män.
-Du är ju inte mänsklig.
-Där har du också fel. Ordet mänsklig är borttaget då det ansågs allt för maskulint. Nu heter det hensklig eller humsklig, beroende på vilket kön man menar.

-Suck.

-Men du har rätt i att hen eller hum körde lite väl fort...

Alltid lika roligt att vara helt utanför ämnet och ibland svårt att låta bli…
Många har ju pratat om det ”nya” ordet ”hen”, men särskilt nytt är det ju inte. I finskan har det ju funnits hur länge som helst, även om det verkar stavas ”hän”. Däremot verkar både han och hon sakna motsvarigheter i finskan. Nu kan jag ju inte finska, vilket eventuella finsktalande snabbt säkert inser, jag har bara gjort en snabbkoll med Google översätt… Skrev jag in ”han” blev det ”hän”, skrev jag in ”hon” blev det också ”hän”.

Personligen tycker jag inte ordet är särskilt nödvändigt heller. Vi har klarat oss utan det i över tusen år, varför skulle vi plötsligt behöva det nu? Fast nu är jag ju ingen expert på fornnordiska heller, så om det fanns något ”hän” på den tiden vet jag ju egentligen inte. Själv har jag i alla fall klarat mig utan det i 47 år och jag känner inget som helst behov av att införa det just nu. För mig är det mest trams, inget mer. Men det är kanske åldern. Jag når väl snart ”det var bättre förr-åldern”…

Johnny Rosenberg skrev:Jag når väl snart ”det var bättre förr-åldern”…

Du menar åldern då du inser att -Det var inte bättre förr, men det är sämre nu...

Jag gillar inte hen. Av nån anledning tänker jag bara på höns, kanske jag är för anglifierad. Förstår inte alls vitsen med ordet hen. I skrift går det bra att använda h*n, det blir ju fö tydligare än hen. Jag läser ofta fel när det står hen, läser det ibland som hon och ibland som han, uppfattar faktiskt väldigt sällan att det står hen, jag läser väl för slarvigt.

Tycker att det går väl långt med alla korrekta beteckningar på allting, alla är ju så hemskt lättstötta nuförtiden. Snart får man väl inte kalla en man för en man och en kvinna för en kvinna heller och ordet människa ser ju lite halvmaskulint ut så vi måste väl införa en mer neutral variant, kanske ... heniska? *suck*

Och sedan så finns det säkert de som anser att det är väldigt diskriminerande mot de som inte anser sig vara varken han, hon eller hen... ska de isåfall uteslutas helt..??

Problemet med 'hen' tycker jag är att det är svårt att få vana för det. Språk förnyas genom att nya begrepp faller sig naturligt att använda. Ordet 'hen' är något som förts in medvetet som ett ställningstagande. Därför blir det väldigt konstruerat när 'hen' används. Däremot skulle jag nog inte påstå att det är fjantigt men som läget ser ut nu lär det inte bli ett etablerat ord inom svenska språket. Kanske kommer det komma mer naturligt när människor som vill vara genusneutrala kräver ett omnämnande.
För den som är något sånär intresserad av hur man skriver om "vem som helst" kan ni läsa sådana texter genom olika tider. Utan att själv ha gjort en sådan undersökning vill jag påstå att "han" har varit dominerande från urminnestider fram till inte särskilt många decennier sedan då det i en del sammanhang finns författare som istället väljer "hon".

(Sedan tycker jag det är problematiskt att sätta kön på någon man inte vet vem det är när man pratar/skriver om den personen.)

Där håller jag med Lao Tzu helt, det är egentligen väldigt bra att ha ett genusneutralt ord för tredje person. Det blir väldigt klumpigt att skriva "han eller hon" i varenda mening där personen behöver omnämnas.

Bland annat när man skriver facklitteratur (inom t.ex IT/Telekom) vilket jag har viss vana vid, så beskriver man i allmänhet förlopp genom att referera till "någon", dvs. "någon gör något", "någon råkar ut för något", "någon har en xyz" etc. och då måste man sedan skriva "han eller hon" varje gång man refererar tillbaka till någon. Ibland kan man förenkla det lite genom att istället referera till "en person", för då kan man sedan istället använda sig av "personen" eller understundom till och med av "den".

Att referera till han/honom har säkert varit det genom tiderna vanligaste, bland annat säkert på grund av att merparten av alla texter genom historien skrivits av män. Detta har då många gånger visserligen blivit språkligt korrekt, men samtidigt logiskt helt fel. Tänk bara ett så uppenbart fall som en lag som hela tiden refererar till en han, innebär det isåfall att kvinnor ska gå straffria eller överhuvudtaget inte omfattas av lagen?

Nåväl, det här är egentligen intressanta saker och jag älskar språkdiskussioner, även om jag i allmänhet brukar befinna mig på ett annat forum vid de tillfällena.

Och för det som nämns om "av hur man skriver om "vem som helst"", så fanns det ett gammalt fint ord som numera nästan är försvunnet. Då kunde man referera till "vem som helst" med "eho", som också följdes upp av "evad" som likaledes står för "vad som helst". Och då på den tiden kunde man formulera riktigt tjusiga meningar med gott om eho, evad, enär, emedan, ehuru och för den delen även änskönt...

Lao Tzu skrev:Problemet med 'hen' tycker jag är att det är svårt att få vana för det. Språk förnyas genom att nya begrepp faller sig naturligt att använda. Ordet 'hen' är något som förts in medvetet som ett ställningstagande. Därför blir det väldigt konstruerat när 'hen' används. Däremot skulle jag nog inte påstå att det är fjantigt men som läget ser ut nu lär det inte bli ett etablerat ord inom svenska språket. Kanske kommer det komma mer naturligt när människor som vill vara genusneutrala kräver ett omnämnande.
För den som är något sånär intresserad av hur man skriver om "vem som helst" kan ni läsa sådana texter genom olika tider. Utan att själv ha gjort en sådan undersökning vill jag påstå att "han" har varit dominerande från urminnestider fram till inte särskilt många decennier sedan då det i en del sammanhang finns författare som istället väljer "hon".

(Sedan tycker jag det är problematiskt att sätta kön på någon man inte vet vem det är när man pratar/skriver om den personen.)

Det är väl just att det är så konstruerat som gör att många med mej inte gillar det. Visst kan det vara bra med ett könsneutralt ord i vissa lägen, men i så gott som samtliga fall där jag sett det hittills känns väldigt konstruerade och onaturliga. Könsneutralt i alla ära, ibland är det ju bra och praktiskt, men ibland får jag lite intryck av att somliga proffstyckare vill avskaffa kön över huvud taget.

Vi är ju inte könsneutrala varelser, även om dom flesta säkert inte stämmer in på standardmallen för sitt kön. Även om en kvinna i allt uppträder som en man så är hon ju en kvinna och tvärtom. Ibland är det därför bra att se könet i texten, man kan bli förvånad och det kan ruska om ev fördomar. Jag tror användandet av hen därför, i vissa fall, kan vara kontraproduktivt när det gäller att avskaffa fördomar. När man läser en text med hen så ser man för sin inre syn automatiskt ett kön i texten och risken är väl att dom undermedvetna antagandena blir mer stereotypa än vad som varit fallet om könet hade varit utskrivet. Jag utgår här givetvis från hur jag själv fungerar.

Håller med vulfgar om att "hen" känns väldigt konstruerat och dessutom används det på ett underligt sätt för två saker. Dels som samlingsbegrepp för hon och han, dvs. att man menar "han eller hon". Men det används också som beteckning för de som inte anser sig vara varken hon eller han.

På så sätt blir det väldigt flummigt eftersom det så som det används, både kan betyda både hon och han, men samtidigt varken hon eller han.......

Osprey skrev:Nåväl, det här är egentligen intressanta saker och jag älskar språkdiskussioner, även om jag i allmänhet brukar befinna mig på ett annat forum vid de tillfällena.

Jag är egentligen dålig det här med att hänga på forum. Jag har varit medlem i fem olika (vad jag kan komma på nu) men nu är jag endast kvar här. Därför får det bli som det blir med platsens lämplighet.

Osprey skrev:Och för det som nämns om "av hur man skriver om "vem som helst"", så fanns det ett gammalt fint ord som numera nästan är försvunnet. Då kunde man referera till "vem som helst" med "eho", som också följdes upp av "evad" som likaledes står för "vad som helst". Och då på den tiden kunde man formulera riktigt tjusiga meningar med gott om eho, evad, enär, emedan, ehuru och för den delen även änskönt...

Hah! Det har jag missat. Eller ja, 'enär', 'emedan' och 'ehuru' känner jag ju till. Just 'emedan' tror jag nästan att jag skulle kunna få in i en mening utan att jag själv skulle tycka det lät konstruerat eller obsolet. Dock är jag en sån som använder 'dock' vilket också ryktas vara föråldrat. (Hade även period då jag använde 'ty' men det slutade jag med av någon anledning.)

Sen håller jag med om att det blir problematiskt när ordet ska stå både för bägge könen och för ett tredje genus. Vi får se vad framtiden har i sitt sköte. Än tycks det inte ha fått något vidare fäste även om man ser det ibland.