Tjadden,
du har mestadels rätt i det du skriver om min bakgrund.
Från sju år uppvuxen i Kungens by. Dessförinnan i de 'knivskarpa' Delsbotrakterna.
Men istället för att svara dig på ditt inlägg nu här före, vill jag börja med att förklara mig inför övriga läsare också om min tidigare skrivning.
Bara för att jag känner att jag har skyldighet till det, inför Ubuntu.
Som är det bästa operativet så här långt.
Ingen skugga på Ubuntu, inför nytillkomna. intresserade.
Jag får återkomma till just dig. Senare.
Plikten gentemot den bättre hälften av oss här hemma kallar, men riskerar att kallna, så det tvingar mig till mer husfarsarbete innan dagens allmosor kan dukas ut och upp, över det annars så arma bordet. . . .
Jag har precis avslutat städning och diskning här hemma.
Hustrun är anställd av ett internationellt företag och svarar på fem språk i deras växel. Hon arbetar hemifrån. Således är det den ålderstigne munken, Broder Tuck, som står för markservicen alla dagar.
Under arbetet med hushållet, kom jag på att jag känner mig nödsakad att förtydliga mig i det som jag tidigare har skrivit. Det kommer här:
Det som har hänt mig den senaste tiden känns inte normalt med Linux.
Absolut INTE med Ubuntu.
Man kan lätt få den uppfattningen av det jag har skrivit härförinnan.
Men,
så är det inte till vardags.
En gång, 2006, på sommaren, kom det en uppdatering till Ubuntu som rent av släckte allt det man hade på datorn och i/för Ubuntu. Det vill jag nog säga var det stora misstaget och det hitintills enda, som jag har upplevt.
Därefter har jag blivit bortskämd med att Ubuntu bara fungerar.
Det är sant.
Så när det börjar att infinna sig konstigheter, som det har gjort de sista dagarna, så är min första tanke att felet ligger, måste ligga, i datorerna och INTE i Linux/Ubuntu. Det är det första jag tänker, i vart fall.
Dock är min äldsta dator knappt tio år och den yngste tre år.
Litet fundersam är jag dock. Det brukar inte vara fler än en konstighet, samtidigt.
Jag vill ha detta sagt.
Vill vara tydlig med,
att visst har konstigheter infunnit sig helt plötsligt och kring min 12.04:a (i första hand),
men sådant är inte vanligt.
Bara så att du som läser detta, förstår att det är ovanligt.
Heller inte ens är säkert, att det har med operativet i sig att göra.
Risken kan annars vara stor för att jag skrämmer bort en och annan nytillkommen och som är intresserad av att pröva på. Linux. Ubuntu.
Mitt råd till någon sådan är fortfarande det, att Linux och Ubuntu är toppenbra och är väl värt att testa.
I normalfallet och om datorn är frisk, så bara tickar det på.
Så är det.
Jag har arbetat med MS-Win och 'frysningar' av systemet, sedan mitten av 1980-talet. DET var problem. . . . Man satt med kalkylark för budget och likviditetsprognoser och . . . . så sk-t sig allt. Det vara bara att starta om. Göra om. Det som inte var sparat på tredje disketten, det var som lönen, förgånget. . . saligt, i åminnelse.
Då var allt, på disketter.
En för att starta datorn.
En för att starta programmet.
En, var motsvarigheten till dagens hårddiskar.
(Jo, jag vet.
Det låter
väldigt gammalt och så är det. Det var väldigt länge sedan.
Vintrarna hade varit både stränga och hårda ett antal år.
De flesta brevduvor hade packat ihop picket och packet, gjort paket av det och flugit hem till de himmelska höjderna).
Så mikrolitetmjuk kom i rättan tid och ersatte somligt av det som vi hade vant oss vid. Men, till skillnad mot tidigare och stränga vintrar, så hade vi inte vant oss vid 'frysningar' inomhus. Det lärde oss mikrolitetmjuk.
SÅ, har Linux/Ubuntu aldrig gjort.
Men, kanske ingen sol, utan en och annan plötsligt uppdykande fläck?
Då hoppas jag att läsaren förstår att min upplevelse av problem inte kan hänföras till vare sig det ena eller andra, ännu så länge.
I dagsläget är det heller inte lika stora problem när något avvikande händer.
Kaffetermosen är volymiös och räcker länge.
Jag ville ha detta förklarat för läsaren om Ubuntus avsaknad av överraskande problem. Till skillnad mot Microsoft och dess like, frukten, ni vet.
Jag följer dig, Tjadden och hoppas på att du skall få svar på dina frågor. Av mig eller någon annan.
Ha det gott, alla ni som läser detta.
Hav förtröstan.
Det mesta löser sig, sa han som . . . . .
tukken
