Ubuntu Sverige

Frihet och demokrati är inte för alltid givna, det gäller i samhället i stort, likväl som i en sammanslutning som vår. Friheten måste alltid försvaras och återerövras.

Hoten mot friheten finns där alltid. Ibland i form av mörkrets makter som vill begränsa våra rättigheter. Oftast är de munviga och säger att de gör det för vår egen skull, för att försvara ordning och reda och för att skydda oss mot otrevligheter.

Ett större hot är vår egen lättja. Det är rätt bekvämt att någon annan bestämmer. Det är jobbigt att läsa det finstilta, ifrågasätta och ta ansvar. Frihet och demokrati kräver engagemang och aktivitet - ständigt!

Nu kan vi se tillbaka på en vecka i frihet här på ubuntu-se. Mötet med Jono gav oss hopp om ett juste val, gav klart besked om att repressiva metoder inte är accepterade i ubuntuvärlden och gav som sidoeffekt att medlemmar i exil kunde återkomma. Nu kan vi glädja oss åt 2 550 medlemmar, aktivitetsrekord och flera nya sidor under arbete i wikin.

Men vi är inte i mål. Närmast i tur är ett nytt möte med Jono, då naturligtvis alla bör vara med, och ett val av kontaktperson. Sedan kommer de kluriga problemen med förhållandena mellan LoCo och förening och att utarbeta stadgar som är värda namnet. Inget av detta gör sig självt. Det kräver ditt engagemang.

För en vecka sedan talade jag om ett sjunkande skepp. Så känns det inte längre. Läckorna är tätade och vattnet är hjälpligt utpumpat. Med revade segel och förstärkt utkik ska vi nog kunna komma i hamn. Håll ett extra öga på vad som döljer sig i dimbankarna!

*bump*

Visst är det enklast att luta sig tillbaka och låta andra sköta ruljangsen. Då kan man ju alltid säga att "det var inget som jag hade med att göra och jag har inte gjort några fel" när allt är klart

Urban Anjar skrev:

För en vecka sedan talade jag om ett sjunkande skepp. Så känns det inte längre. Läckorna är tätade och vattnet är hjälpligt utpumpat. Med revade segel och förstärkt utkik ska vi nog kunna komma i hamn. Håll ett extra öga på vad som döljer sig i dimbankarna!

Jag tycker nog att skeppet börjat resa sig igen med den äran. Arbetet har tagit ny fart i rätt riktning och det hela känns så mycket mer konstruktivt än för ett tag sen. Låt vara att mycket av stridigheterna fortfarande sitter som en tagg i mig och gör att jag mår ganska dåligt emellanåt.

Det där om att hålla ett extra öga på dimbankarna är VÄLDIGT motiverat! Kanske något som bör kunna föras in i resonemanget på fler ställen än bara i den här tråden, för det måste belysas ordentligt och nå fram till alla. Det pågår nog saker i skymundan som vi inte vet något om och som vi inte vill skall pågå.

Grön Göling skrev: Visst är det enklast att luta sig tillbaka och låta andra sköta ruljangsen. Då kan man ju alltid säga att "det var inget som jag hade med att göra och jag har inte gjort några fel" när allt är klart

Urban Anjar skrev:

För en vecka sedan talade jag om ett sjunkande skepp. Så känns det inte längre. Läckorna är tätade och vattnet är hjälpligt utpumpat. Med revade segel och förstärkt utkik ska vi nog kunna komma i hamn. Håll ett extra öga på vad som döljer sig i dimbankarna!

Jag tycker nog att skeppet börjat resa sig igen med den äran. Arbetet har tagit ny fart i rätt riktning och det hela känns så mycket mer konstruktivt än för ett tag sen. Låt vara att mycket av stridigheterna fortfarande sitter som en tagg i mig och gör att jag mår ganska dåligt emellanåt.

Det där om att hålla ett extra öga på dimbankarna är VÄLDIGT motiverat! Kanske något som bör kunna föras in i resonemanget på fler ställen än bara i den här tråden, för det måste belysas ordentligt och nå fram till alla. Det pågår nog saker i skymundan som vi inte vet något om och som vi inte vill skall pågå.

Samtidigt måste vi utgå ifrån att folk vid det här laget har lärt sig vad skillnaden mellan frihet och ofrihet, mellan krig och fred. Ingen vill väl ha tillbaka de gamla onda tiderna igen? Nu när ubuntu-se börjar funka och bli lite lite respekterat igen. Nu när man börjar kunna andas frisk luft och vågar säga sin mening. Folk är inte korkade, de har sett med egna ögon. Tillsammans kan vi se till att det inte händer igen. Tillsammans ska vi göra det!