djkmmo skrev:Så här står det i CoC:
On matters of community governance, the Community Council can make a final decision.
Det närmaste vi har det som kallas "Community Council" här i Sverige är Förtroenderådet. Är det något organ som skall besluta om ovanstående, och vi skall avvika från den demokratiska praxisen som vi brukar använda, så är det Förtroenderådet som skall besluta.
Jag kan medge att det ser så ut i den organisation som vi byggde upp efter DSK. Men i Ubuntus
övriga forum finns förmodligen inget "förtroenderåd". I Ubuntus världsomspännande nät, är det snarare forumledningar (admins och moderatorer) och
kontaktpersoner överst i den hierakin, som utgör denna Community of Councils.
Att det växte fram hos oss berodde på väldigt mycket dåliga erfarenheter från en tid, där ett fåtal försökte styra om och styra in, forumet på vägar som
de ansåg som
de enda rätta. I kraft av position (ibland), välsmort munläder och ett i allt, väl formulerat språk och handlingsbruk (allt som oftast) kämpade de ned allt motstånd och all opposition.
Det var
det, som vi ville försöka skydda oss mot, att det än en gång skulle kunna hända igen. Därför skapade vi vårt förtroenderåd. För att mota nya, likartade, "Ollar i grind", så att säga.
För att försöka bevara forumet och motverka subjektiva inriktningar som formulerats av ett fåtal.
Kort sagt, vi ville försöka kunna hindra ett agerande, liknande det som du i väldigt stora stycken gör och handlar efter. Säkert är det så att du gör det i all välmening och med en stor del goda synpunkter, men likväl är det, eller ser ut som, en enstaka persons strävan efter, att helt eller delvis ta över och forma, efter sin egen smak.
Längre än hit förde det oss inte, kan jag konstatera i efterhand. Tråkigt.
Aldrig förespeglade det mig att enskilda medlemmar, valda på detta förtroendekrävande sätt, själva skulle agera så, att de skulle kunna komma att bli till föremål för anmälningar på
sin person, till förtroenderådet. Det var för mig en utopi. De var/skulle vara/ personer som skulle ha en sådan framtoning och personlighet, att de inte ens skulle, självmant, kunna försätta sig i en sådan situation.
Oavsett ens,
om, eller
hur mycket rätt de skulle kunna ha i en sakfråga, ifrågasatt av andra medlemmar . Oavsett utgången av en sådan anmälan, trodde jag också, i min enfald, att en sådan, ifrågasatt person och med detta förtroendeuppdrag, självmant skulle kunna avstå en nominering och avvakta kommande sådana, under en tid där deras egen otadlighet var ifrågasatt.
Om inte för annat, så åtminstone för
institutionen förtroenderådet. Så att
dess integritet och neutralitet inte ens kan solkas i kanterna. På mig verkar det istället som om förtroenderådet i sig, har kommit att bli ett av dina egna medel för att nå dit du nu har siktat. Synd på så goda avsikter som de vi hade med förtroenderådet.
Även här, gjorde jag då helt klart och tydligt, en missbedömning inför framtiden.
I mångt och mycket är det jag och GG som har kämpat fram funktionen förtroenderådet. Vi trodde på det. Som det ser ut just nu, var det förmodligen en tanke utan bättre vetande. Jag får vara tacksam för, att jag själv inte har mer allvarliga och förpliktigande åtaganden förutom detta, med tanke på alla dessa mina misstag.
Formulera om framtoningen. Acceptera alla -inte bara dem du
vill kalla medlemmar. Medlemmarna är även admins och kontaktpersoner. Acceptera mothugg. Säg inte till någon: Där har du fel. Det sade kyrkan också när Galilei (eller vad han nu hette) påstod att jorden var rund.
Acceptera även du, att hur rätt du än anser dig ha, så skall du lika förbaskat kunnat möta den du argumenterar mot, på ett hänsynsfullt sätt.
Det anser jag inte att du gör idag. Dina armbågar förhindrar kanske det.
Att du inte ens har övervägt vad anmälan på dig till förtroenderådet kan innebära för just, förtroenderådet, det är också något som jag dessvärre måste hålla dig emot. Hade det funnits en sann, inneboende strävan efter rättfärdighet och respekt mot medlemmarna, skulle du i detta fall, av hänsyn till dem, ha valt att stå över ett kast. Avvaktat en bedömning och därefter gått vidare. Inte som du har gjort denna gång. Jag vågar inte ens tänka tanken på hur det skall komma att bli nästa gång. Har man din synbarliga inställning, så kommer det sannolikt att bli fler möjligheter att visa det.
Du får tycka vad du vill om avanstående. Att du diskussionsmässigt vill dissikera det, det tror jag mig förstå. Jag har sett det förut. Klappa mig gärna på huvudet också, om du tycker att det känns bra. Det bjuder jag på. Jag tar igen det i möten med starkare personer, de behöver inte sådant.
Tukken