Ubuntu Sverige

Det är inget enkelt ämne och det finns inget enkelt svar, men för mig så handlar det om ett grundtänkande som är väldigt viktigt. Och så historien bakom...

Citatet nedan är från tråden http://ubuntu-se.org/phpBB3/viewtopic.p ... &sk=t&sd=a som då handlar om hur Föreningen Ubuntu Sverige skött (eller misskött) sig och hur en enskild styrelsemedlems handlande där tydligen visar hur personen var olämplig i sitt uppdrag i Förtroenderådet i detta forum. Styrelsemedlemmen i fråga har numera avgått - enl. bl.a. mig då helt onödigt - men samtidigt inte endast på grund av denna historia - ett lika stort skäl var hans synsätt i relation till hur han blivit behandlad.

Jag, som ifrågasatt tolkningen av det som skett, är då ansedd (eller iaf 'anklagad') att vara minst lika olämplig som Förtroenderådsmedlem - vilket ju känns jobbigt eftersom jag om en knapp vecka skall axla rollen som rådets 'permanente sekreterare'. Så ifrågasatt som man då är blev det dags att beskriva om hur jag ser på den här historien och det i relation till mitt synsätt - därav trådens titel.

Ni kan se det här första inlägget som ett rent uttalande. Här är var jag står. Det här är min 'bottenplatta'. Min åsikt. Så här har ni det.

djkmmo skrev:Det är skrämmande att inte ens alla i förtroenderådet heller verkar inse, vilka implikationer den här diskussionen har för ubuntu-se och förtroenderådet. Vår uppgift är ju att till sista man försvara principen om ett kontrollerande organs absoluta rätt till självständighet och autonomi, för vi är kontrollorganet på ubuntu-se. Ändå är det ledamöter av Förtroenderådet som med liv och lust försvarar att exakt samma princip satts åt sidan i FUSE. Kan man verkligen ena dagen försvara, att den princip man har som främsta uppgift att försvara sätts ur spel, för att nästa sitta som dess främsta väktare i Förtroenderådet? För mig är det ett mysterium.

Vi kan väl börja med att klargöra att det naturligtvis är jag som menas med 'inte ens alla' i ovanstående text.

Jag uppfattar det som djkmmo's ståndpunkt i den här härvan är, att om man inte inser (eller anser) att man gjort fel i en situation - eller försvarar någon dylik - så platsar man inte i något liknande uppdrag alls. Det är inte en fråga om 'nivå' eller att någon har handlat utifrån dom uppgifter man haft när man ansetts ha gjort fel utan det värsta är om man fortfarande inte inser (eller anser) att man gjort fel när man av andra anses 'överbevisad'.

Men det finns ingen åtanke till huruvida personerna i styrelsen fortfarande uppfattar det som om dom gjort fel. Men om dom nu inte gör det? Är det då en enskild agitator (eller 'mobb') som skall avgöra detta? Är det verkligen vettigt att denne utifrån sin egen åsikt skall göra denna bedömning? Sen att det finns fler som delar hans uppfattning, gör det någon skillnad? Vi pratar fortfarande om en 'mobb' här...

Mitt problem med den här historian - och i förlängningen djkmmo - är just detta. Det handlar om ett, enligt mig 'skevt' synsätt - och ett som jag dessutom uppfattar som väldigt 'o-ubuntiskt'. Argumentationen går,

"Jag vet vad jag pratar om, motbevisa mig eller erkänn att ni har fel. Om ni inte erkänner så är det ännu värre, för då bryter ni mot denna, denna och denna princip - vilka är avgörande för detta, detta och detta."

Sedan att bedömningen är ens egen, baserad på dom egna principerna, det spelar ingen roll. Dom som inte håller med är 'skrämmande' eller om det är deras synsätt som är 'skrämmande', oavsett vilket. Men tolkning och åsikt presenteras som 'Så här är det! Punkt!'.

Jag ser det å andra sidan så här. Jag känner Ulsak och Geraner. Jag vet för det första vilken typ av människor dom är. Om någon av dom hade insett (eller i efterhand ansett) att dom hade gjort fel, då hade dom krupit till korset. Så enkelt är det för mig, för jag vet det, jag känner dom.

Men om man inte känner dom, om dom bara är 'signaturer' i supporttrådar, då blir det naturligtvis svårare att göra en sådan bedömning. Men den är inte omöjlig. För sett till t.ex. Ulsak så vi pratar om en väldig aktiv medlem här. Ni kan ta det som en utmaning att hitta trådar där han uttrycker sig otrevligt eller 'o-ubuntiskt', lycka till. Sett till mig (eller djkmmo) så är det å andra sidan inte ett jättesvårt jobb - tyvärr. Jag har dock gjort avbön mer än en gång för att jag uttryckt mig under all kritik. Sen, sett till vem, så finns det exempel där jag inte skulle göra det - för att hävda att man inte går på känslor i sitt beteende, det är bara löjligt.

Djkmmo skriver;

Vår uppgift är ju att till sista man försvara principen om ett kontrollerande organs absoluta rätt till självständighet och autonomi, för vi är kontrollorganet på ubuntu-se

Och visst låter det bra. Men det är bara retorik. Enligt djkmmo så kämpar jag dessutom emot det - vilket ni alla säkert inser inte är sant. Men jag vill inte se det så. Jag skulle inte uttrycka mig så. För det är inte en 'kamp' och det behövs inget 'försvar' för det antyder att ubuntu-se.org (organisationen) på nåt sätt skulle ligga i 'konflikt' med nåt... Gör vi? Eller är det en principiell konflikt? Och vems principer?

Vi som snurrar här i forumet, visst, vi har olika åsikter om ditten och datten, men dom flesta här tycker nog ändå 'ubuntu' som koncept är en rätt bra idé. Det är en utgångspunkt att gå vidare. Och ibland blir det tjafs och bråk, det är ändå rätt mänskligt. Men ändå så måste man acceptera att vi är olika, har olika idéer och dessutom olika principer, eller?

Sen är 'ubuntu' ett mål, och att inte till 100% dag och natt upprätthålla det idealet, det hänger delvis ihop med att man som människa faktiskt kämpar mot (typ) fyra miljarders evolution som skriker "var man för sig själv" i bakhuvudet - för där ligger grundprogrammeringen för allt liv, annars hade vi nog inte kommit speciellt långt... Men nu lever vi ett annat typ av liv. Vi är moderna. Vi behöver inte slåss för att överleva. Och vi har helt plötsligt fått möjlighet att tänka på andra, att samarbeta på ett nytt sätt, och då är ju en livsfilosofi som 'ubuntu' en rätt bra grej att gå efter istället för att försöka improvisera sig fram...

Så kan vi inte utgå där bara, från 'ubuntu', och göra vårt bästa för att få ordning på dom problem vi har? Kan vi inte försöka följa grundfilosofin så gott vi kan och inse att, även om vi alla ändå är rätt olika så är vi tydligen tillräckligt lika för att gruppera oss på ett ställe som det här? Och utgår vi från det, lägger till CoC och konceptet med 'ubuntu', hur svårt kan det ändå vara? Och jag pratar inte detaljgrejer här. Saker som att man/nån fräser ifrån, är rent ut otrevliga, har en totalt motsatt uppfattning om nåt, eller en sån enkel grej att man rakt av inte gillar nån (eller ett synsätt), det kommer man aldrig kunna undvika helt, det är en omöjlighet. Men att kämpa och försöka sträva åt 'rätt' håll, att göra så gott man kan, det är väl tanken?

Och vi behöver inte peka finger eller rida på paragrafer utan kan faktiskt 'känna oss fram' ibland. Använda magkänsla... Vem hade t.ex. innan den där tråden om FUSE stämplat Ulsak som en 'idiot'? Rätt få, om ens någon, tror jag... Ett exempel är när jag stod mot Ulsak i förtroenderådsvalet innan det omstartades förra (eller förr-förra) gången, där hade Ulsak utan tvekan vunnit mot mig (*)...

Numera är Ulsak dock sågad vid fotknölarna och i princip jämställd med en ekonomisk brottsling, någon som inte bara varit med och 'planerat och genomfört åsidosättandet av en kontrollfunktion' (eller vad katten det har svamlats om) utan dessutom har människan haft mage att försvara sitt kriminella beteende - eller lika illa, är för dum att inse att han i princip är kriminell. Herre gud, en sådan människa kan man ju inte ha att göra med. Och den där Farmfiled, han försvarar honom, han är lika illa han, om inte värre...

Ja, köper ni det, då är det ju så. Men jag går hellre vidare på magkänsla. Jag försöker tänka så 'ubuntu' jag kan - och inte f*n är det så lätt alla gånger, jag är rätt bitsk av mig - men jag försöker iallafall. Jag tänker dessutom aldrig gå på rent paragrafrytteri - och hoppas verkligen att Förtroenderådet aldrig kommer till den punkten heller, alltså att besluten där endast görs ifrån rader i regelboken utan hjärta eller fundering på vad som ligger bakom eller varför någon gjort som dom gjort - för det är enligt mig inte 'ubuntu'.

Och ni får rätta mig om jag har fel, men är inte 'ubuntu' hela grejen liksom?

(*) Fast som jag betett mig det sista så hade han säkert vunnit mot mig idag också, hehe...

En fundering; ubuntu strider inte bara mot årmiljarders evolution av själviska gener.

Det strider också mot överdriven principfasthet eller "fundamentalism" (i alla upp-
tänkliga former)

Ubuntu handlar ju om att samarbeta och kompromissa oss fram och respektera varandra.

Se'n måste det också handla om att backa och förlåta varandra. Vi har ju med oss våra
gener, våra vanor och tänkesätt. Givetivs blir det hårda tag ibland fast vi kanske borde
hållit käft eller varit lite försiktiga.

Se'n är det ju lite problematiskt eftersom man väl kan förvänta sig att förtroenderådet
bör vara den instans som leder just själva försoningsprocessen när olika parter brakar
samman, men man får kanske börja med att öva på att dra in klorna internt.

Givetvis är ubuntu en svår läxa. Ingen av oss är perfekt i det avseendet, men vi får jobba
på det, göra fel och bättra oss.

Ubuntu är en balansgång på ett smalt snöre som är ganska svårt.

Det kan i alla fall jag erkänna!

Samtidigt som man har sina egna personliga åsikter så ska man också ha Ubuntu = medmänsklighet med andra.

Vi är ju olika som människor och har olika åsikter.

Är Ubuntu ett obönhörligt kompromissande så man når "mitten" i alla diskussioner?

Är det DET som är Ubuntu?

Ubuntu är lite diffust ibland..tycker ialla fall jag.

Tack för ditt inlägg, Johan.

Detta renderar till eftertanke, tycker jag.

Så kan vi inte utgå där bara, från 'ubuntu', och göra vårt bästa för att få ordning på dom problem vi har? Kan vi inte försöka följa grundfilosofin så gott vi kan och inse att, även om vi alla ändå är rätt olika så är vi samtidigt tydligen tillräckligt lika för att gruppera oss på ett ställa som det här? Och utgår vi från det, CoC och konceptet med 'ubuntu', hur svårt kan det ändå vara? Och jag pratar inte detaljgrejer här. Saker som att man/nån fräser ifrån eller en sån grej att man rakt av inte gillar nån (eller ett synsätt), det kommer man aldrig kunna undvika helt, det är en omöjlighet. Men att kämpa och försöka sträva åt 'rätt' håll, att göra så gott man kan, det är ju tanken.

Och vi behöver inte rida på paragrafer utan kan faktiskt känna oss fram ibland...

Det du skriver här, -det är Ubuntu.

Jag tror mig kunna dela din uppfattning om både Ulsak och Geraner. Det är trist om dispyter skall leda fram till att de skall må dåligt och känna sig utpekade på ett negativt sätt.

Det är min förhoppning att detta skall få en vettig lösning.

Tack för att du delger oss det du känner. Jag delar din uppfattning om hur det bör vara rent allmänt här inne och hur vi bör förhålla oss till varandra. Ursprungsproblemet var inte ens vårt forums direkta problem, även om "agerandet" inne i föreningen kan "spilla över" på forumet.

Föreningens företrädare var ju tämligen noggranna en gång, med att betona att de ville "klippa av navelsträngen" med vårt forum, dess grundare. Det var sommaren 2008. Sedan lades detta i vårt knä i år, när föreningen gått lite 'så där'. Jag kan även förstå att det blev så.

Revisorn hade knappast någon annanstans att gå.

Vi kan alla ha våra åsikter om det som har gjorts, eller inte har gjorts i föreningen. För egen del kan jag ha förståelse för båda sidor. Även om jag skulle ha kunnat önska en något smidigare hantering av ursprungsproblemet. Lite av att "ge och ta", så att säga.

Att tråden hos oss sedan leder fram till att fler motsättningar växer fram, det är olyckligt och borde inte ha behövt ske. Men av din skrivning i inlägget, förstår jag att principerna gick före medkännande. I vår verksamhet kan det tyckas lite väl onödigt och väl drastiskt.

Ubuntu-känslan borde ha fått gå i första hand, inte fördömanden av personers uppfattning om/över sådant som skett annorstädes.

Jag hoppas på att få se Ulsak här inne även i fortsättningen. Så även Geraner, Peter och, självfallet, även Dig, Johan.

Tukken

Ja..dom gamla får inte försvinna pga. meningsskiljaktigheter!

Allt går att lösa och fixa.

Det är Ubuntu!

Harlekin33 skrev:Ubuntu är en balansgång på ett smalt snöre som är ganska svårt!

Och jag lär knappast säga emot...

Harlekin33 skrev:Är Ubuntu ett obönhörligt kompromissande så man når "mitten" i alla diskussioner?

Är det DET som är Ubuntu?

Det tycker jag var en väldigt intressant frågeställning... För sett till vårt forum så kan man ju tro det ibland, hehe...

Och visst kan det vara så, att 'ubuntu' och/eller CoC kan vara i vägen för effektivitet och ordning, men å andra sidan är effektivitet och ordning kanske inte alltid det viktigaste heller...

Är det Ubuntu att ha ledamöter i ubuntu-se: "revisionsinstans", Förtroenderådet, som inte klart står upp för principen om kontrollinstansers absoluta rättt till självständighet och autonomi? Kan man sitta kvar i en kontrollinstans som Förtroenderådet och försvara förtroenderådets rätt till absolut autonomi och självständighet, när man dagarna innan medverkat till eller försvarat, att en annan kontrollorgan förvägrats de handlingar, som de ansett nödvändiga för att självständigt kunna genomföra sin granskning? Är det Ubuntu att låtsas som det regnar när det händer?

Urban, du brukar säga att man även måste kunna ställa krav på människor som jobbar ideellt. Jag tycker inte att det är ett orimligt krav att ställa, att åtminstonde ledamöterna i Förtroenderådet, som är de som skall vara just den självständiga kontrollinstansen här på ubuntu-se, anser att principen om kontrollorgans absoluta rätt till självständighet inte är en princip som kan kompromissas bort beroende på omständigheter (ja, trådskaparen tycker faktiskt det, hur otroligt det än kan låta).

Om man läser tråden så visar vissa styrelseledamöter ett öppet sinne och medger att de kanske gjorde fel. Ingen anklagar dem för någonting, tvärtom får de beröm för det. Samtidigt finns även andra styrelseledamöter, med uppbackare, som benhårt håller fast vid att inget fel begåtts, att ingen reflektion är nödvändig och att de minnsan inte tänker ändra uppfattning, för de vet att de har rätt, trots det överväldigande antal personer som påpekat det principiellt felaktiga i agerandet. Var finns förutsättningar till ett ändat beteende i ett sådant uppträdande?

Ingen skall vara för evigt dömd av ett misstag, för misstag kan vi alla göra, både stora och små. Men om man inte kan spåra en gnutta insikt om att man ens gjort något fel, skall man då blunda för det och låtsas som det regnar? Skall man klappa personen på axeln och säga: "nåväl du gjorde fel, gör inte om det" om den andre samtidigt fräser åt en: "jag har alls inte gjort något fel, allt jag gjorde var rätt"? Vissla och titta bort i rädsla över att personen kan bli stött om man är för tydligt med att tala om att det handlar om en fundamental principfråga, som inte är öppen för kompromiss?

Som jag ser Ubuntu, så är det att vara beredd att ge en människa en ny chans om personen inser att vederbörande gjort fel och visar en beredvillighet att förändras, inte att ge en person utan ett spår av felinsikt chans att gång på gång göra om samma misstag. Förlåta personen kan och bör man göra, men en ny chans att göra om samma eller värre saker, utan att personen ens inser att den gjort fel: tyvärr, det går inte.

Min övertygelse är att vi måste bort från den fixering vid personfrågor som ibland råder här, för att istället diskutera sakfrågor. Att diskutera en människas "brahet" så där i allmänhet är inte konstruktivt. Ingen är helt bra och ingen är helt dålig. Människor är istället bra på vissa saker, i vissa situationer, därför att de har egenskaper som gör att de passar i situationen. En sådan egenskap handlar om vilka principiella uppfattningar man har i sakfrågor. Har man den principiella uppfattningen att det här med bokföring rent principiellt inte är viktigt och att kvitton är bäst att elda upp, så är man inte lämplg som revisor. Om man rent principiellt anser att alla företag bör förstaligas, så är man olämplig som statsminister i en moderatledd regering. Betyder det att man är en sämre människa för det? Naturligtvis inte, men man är inte lämplig för de specifika uppdragen. På samma vis anser inte jag att man är lämplig som ledamot i Förtroenderådet, om man anser att ett kontrollorgans absoluta rätt till självständighet inte alls är absolut, uatn något som får bestämmas från fall till fall. Om man någon gång tyckt så, tagit till sig kritik och ändrat uppfattning, ja då hade det varit en annan femma.

För egen del kan jag egentligen inte alls se någon mening med Förtroenderådet, om dess medlemmar tycker att den principen inte alls är en princip, utan något man kan kompromissa med från fall till fall. När skall den principen kompromissas med här? När moderatorerna tycker att Förtroenderådet är för besvärligt? När vi fått en stark Ledare som anser att h*n har rätt att egenmäktigt begränsa Förtroenderådets befogenheter eller tillgång till information? Som tur är har vi bra kontaktpersoner, moderatorer och administratörer nu, så några direkta praktiska risker ser jag inte i dagsläget, men vem vet hur morgondagen ser ut? Kommer Förtoenderådet då hävda sin absoluta rätt till självständighet och autonomi, då när det verklige behövs? Kommer det att göra det, om det består av ledamöter som anser att det inte är en princip, utan anser att det går att kompromissa med? Eller om man t.o.m. tycker att det är helt OK att ett organ som skall kontrolleras (som FUSE:s styrelse) helt egenmäktigt beslutar vilka handlingar som är "lämplga" för det kontrollerande organet att ta del av?

Urban Anjar skrev:Det strider också mot överdriven principfasthet eller "fundamentalism" (i alla upp-tänkliga former)

Då kan jag inte gå med på Ubuntu. Jag har som princip att en människas liv är okränkbart och jag kommer inte under några omständigheter att komprommissa i den frågan. Min fundametala uppfattning är att männskligheten har rätt att leva i fred och frihet. Det kan jag inte under några förhållanden tänka mig att komprommissa med. Jag har som fundamentalistisk princip, att ge människor som begått misstag en ny chans om visar prov på förändring och förbättring eller iaf en insikt att de gjort något fel. Samma principer gäller också "åt andra hållet". Jag är inte beredd att acceptera åsikterna att en människas liv inte är okränkbar, att mänskligheten inte har rätt att leva i fred och frihet och jag är inte beredd att ge en människa en ny chans utan att den personen visar minsta spår av insikt eller beredvillighet till förändring.. Måhända är jag "överdrivet principfast" och då heller ej Ubuntu, men allt annat är för mig otänkbart. Om det är så att man inte kompromisslöst kan tro på ovanstående, då kan jag leva med att inte vara Ubuntu, för då är Ubuntu inget att ha för min del. För egen del tror jag inte att det så, utan jag tror att Ubuntu som begrepp tillåtet total principfasthet, om frågan har tillräcklig vikt.

För vår del är det som tur är inte så brännande principfrågor som ovanstående som är aktuella. Men det betyder inte att vi inte bör ha några principer, att allt bör vara öppet för kompromisser. En sådan sak som jag inte anser skall vara öppet för kompromiss är Förtroenderådets ledamöters inställning i frågan om kontrollorgans absoluta rätt till själlvständighet och autonomi. För hur skall Förtroenderådets legetimitet som kontrollorgan kunna upprätthållas, om dess ledamöter själva inte anser att det är en fundamental principfråga? Hur skall någon kunna lita på Förtroenderådet under sådana omständigheter? Har man inte sina principer klara när det gäller en sådan fundamental fråga, så är man ute på en väldigt farligt väg.

Jag orkade inte ens mer än 'skumma' igenom vad som står ovan. Jag måste erkänna att jag även undviker böcker med innehåll som det ovan. Jag tycker personligen det är intressantare att läsa böcker om hur man TIG-svetsar ett Paris-Dakar-rallybilschassi, The Unix Bible, tekniskt material om hur man använder aramid/polyesterbaserade komposit eller manualen till Softimage3D på 5.000 sidor... Ibland läser jag också Tom Clancy, Dean Koontz eller Anne Rice - och lika mycket för att bättre förstå politiska, psykologiska eller historiska koncept som för ren underhållning.

Grejen är nämligen att samtidigt som jag rent tekniskt hade kunnat ta en fil. mag. i statsvetenskap halvsovande så hade jag i praktiken begått seppuko i pausen på första föreläsningen. För livet är bara så här komplicerat om man vill ha det så. Och jag vill inte det. Mitt liv är inte det. Har aldrig varit det. Och jag tänker definitivt inte börja sträva åt det hållet nu.

För jag köper inte ett sånt synsätt. Jag tror inte på den här typen av principiella och svart-vita bedömningar. Jag ser dessutom ingen som helst anledning att applicera sånt tänkande i en gemenskap som vår.

Men om det är så här medlemmarna i forumet vill ha det, att man skall utgå ifrån paragrafrytteri och pekpinnande istället för CoC och 'ubuntu' i kombination med 'hjärta', 'hjärna' och 'magkänsla', då är det så. Jag personligen är dock fullkomligt ointresserad av ett sånt synsätt. Jag har suttit i över ett år i Förtroenderådet och anklagas nu för att ha ett synsätt som leder oss in på en farlig väg. Jag hävdar precis tvärt om. Vägen mot byråkratisering och paragrafrytteri, det är iaf jag övertygad om är helt fel väg att gå.

Hur som helst har jag meddelat Förtroenderådet att när det nuvarande valet till förtroenderådet är klart så kommer jag begära en misstroenderöstning gällande både mig och djkmmo. Jag vill helt enkelt inte ingå i ett Förtroenderåd där en så drivande medlem som djkmmo av principskäl tar rollen som agitator och använder taktik som i tråden om F.U.S.E. för att 'bedöma' någon på det sätt som skedde. Och det absolut läskigaste är enligt mig att den som bedömer, agerar domare och bödel, samtidigt är så tvärsäker på sin egen rättfärdighet.

Så jag får vara 'principfast' själv nu, annars får jag lägga min syn och tolkning av 'ubuntu' helt åt sidan, och det är jag inte villig att göra.

Om man läser tråden så visar vissa styrelseledamöter ett öppet sinne och medger att de kanske gjorde fel. Ingen anklagar dem för någonting, tvärtom får de beröm för det. Samtidigt finns även andra styrelseledamöter, med uppbackare, som benhårt håller fast vid att inget fel begåtts, att ingen reflektion är nödvändig och att de minnsan inte tänker ändra uppfattning, för de vet att de har rätt, trots det överväldigande antal personer som påpekat det principiellt felaktiga i agerandet. Var finns förutsättningar till ett ändat beteende i ett sådant uppträdande?

Med lögner och halvsanningar som vapen framhärdar du.
Fakta: ( för femtielfte gången)
*Revisorerna har tillgång till allt material: Var god och gör revision på det vedertagna sättet; på plats.
*Varken FUSE eller nån annan lokal förening skickar sin bokföring land och rike runt.
* Föreningens kassör har erbjudit lösning ( och därmed en praktisk utväg för revisorn) genom att skicka verifikationer elektroniskt.
* Jag har inte sett enda backa från denna hållning.

Tyvärr är din debattmetod alltför subtil och försåtlig för att man skall direkt kunna rubricera det som förtal och provokation.
Ja, ge dig gärna på mig för mina tillkortakommande. Det kan jag hantera . Om inte annat på tumanhand med dig personligen. Men ge fan i smutskasta hedersmän som Geraner och LJ!

Jag instämmer till 100% på vad du skriver Farmfield.

@ Ulsak. +1 och stå på dig för du har rätt.
Förhoppningsvis så läser väl mobben nån gång vad du faktiskt skriver oxå.
Men det verkar kört då de fått vittring på blod och bara måste fortsätta sparka på de som i deras ögon är nere för räkning, för alla andra sparkar ju de med.....

Sedan att vissa personer avskyr vissa andra och gör allt för att baktala och jävlas med LJ är ju alltför uppenbart och inget nytt direkt. Så har denne alltid gjort, inget namn nämnt.


Undrar vart Ubuntu, LCoC och CoC tog vägen hos dom i pöbeln.....knappast värdigt för ledare och medlemmar av den här communityn.

Två pojkar har hittat en kaka och grälar om den. Den ena vill ha hela kakan. Den andra vill dela hälften var. En vis man anländer, lyssnar och föreslår att de ska mötas på halva vägen: Du får tre fjärdedelar och du en fjärdedel.

Ubuntu kan inte bara vara ett vackert ord. Det måste vara en princip. Jag är faktiskt mer förvirrad nu än förut om vad det är, men jag vet att det inte är att kompromissa.

David Andersson skrev:Ubuntu kan inte bara vara ett vackert ord. Det måste vara en princip. Jag är faktiskt mer förvirrad nu än förut om vad det är, men jag vet att det inte är att kompromissa.

Man kan ju fråga sig om det kan anses kompromisslöst att inte kunna kompromissa om kompromisslöshet, hehe...

Djkmmo använder ett resonemang som jag rent tekniskt/logiskt kan hålla med om, men samtidigt tycker jag att en bedömning måste innehålla 'hjärta' och 'hjärna' och inte endast skall vara baserad på paragrafer och benhårda principer. Sedan tycker jag att det finns 'nivåer' och att en princip kan vara extremt viktigt på en nivå men inte alls på en annan.

Jag och djkmmo har helt enkelt olika uppfattning. Och vore det så att vi endast vad medlemmar här så hade det varit bra med det för det hade inte spelat nån större roll. Men nu är det inte så eftersom vi båda är förtroendevalda. Hittills har våra skiljande synsätt iof inte varit i vägen för vårt arbete i Förtroenderådet - som brukar vara rätt överens i besluten i stort, förmodligen eftersom vi går rakt av på regelverket och CoC - men historien med FUSE var droppen för mig. Jag hade redan tidigare reagerat på djkmmos 'tolkningar' av diverse saker och hur dessa tolkningar presenterades som "Så här är det. Punkt." vilket för mig är ett omöjligt sätt att se saker på. Ingenting är helt svart och vitt. Rätt och fel. Utan gråskalor. Utan tanke på 'varför' något är som det är, fungerar som det gör, eller någon gjort som dom gjort...

Jag vill inte se världen och/eller livet så. Jag förstår t.ex. varför Sid gör som han gör och tycker som han tycker. Jag förstår hur LJ och FH resonerar. Jag förstår t.o.m. djkmmos synsätt. Och visst kan jag delvis hålla med Sid såväl som LJ och FH, och naturligtvis även djkmmo ibland, men jag 'vägrar' att begränsa mitt synsätt så 'snävt', speciellt inte i rollen som Förtroenderådsmedlem.

Detta blir mitt sista inlägg i den här debatten, för jag tror jag gjort min ståndpunkt klar.

Det hela handlar i grunden om en mycket enkel fråga. Tycker man att

(a ) Ett kontrollorgan skall ha rätt att själv bestämma hur kontroll skall genomföras och vad för information det beböver
eller
(b) Det organ som skall kontrolleras har rätt bestämma hur kontroll skall genomföras och vad för information som det kontrollerande organet skall få tillgång till

Alla kontrollorgan, oavsett om de kallas domstolar, revisorer eller "förtroenderåd" bygger på (a). Jag anser att det är ett ganskal måttligt krav, att de som sitter i ett kontrollorgan som bygger på (a) i.a.f. inte öppet uttalar att de tycker (b), för gör man det så gör man sig själv omöjlig för uppdrag som är grundade på (a). Ulsak och farmfield har i handling och ord tydligt uttalat att de tycker (b). Svårare än så är det inte.

Det som gjort den här debatten uppslitande är att varken Ulsak eller farmfield verkar förstå att förtroenderådet faktiskt bygger på (a), utan verkar se det som någott sort personligt privilegium, att de har rätt att sitta i ubuntu-se:s revisionsinstans, alldeles oavsett vilka principiella åsikter de har. Jag anser mig inte ha någon sorts allmän rätt till något uppdrag här, därför att jag är en schysst person, är snäll mot djur och barn och är bra på att berätta roliga historier. Däremot kan man vara lämplig i ett uppdrag, om man delar de grundläggande principiella åsikter som det uppdraget bygger på, eller i.a.f. inte öppet uttalar att man är emot de grundläggande principerna. Det är det som är grunden till det här problemet, att mina diskussionspartners gjort just det senare, men vägrar inse att det faktiskt måste medföra vissa konsekvenser, att man inte längre är lämplig för det specifika uppdraget.

Om vi tar en (förhoppningsvis helt osannolik) analogi, så är det i mina ögon ett grundläggande krav att en kontaktperson i.a.f. inte öppet deklarerar att man inte tror på Ubuntu som distribution eller CoC. Om någon av våra värderade kontaktpersoner ändå skulle göra det, men vägrade att avgå, så skulle det också leda till en uppslitande diskussion. Hade det varit deras fel, som hävdade att kontaktpersonen gjort sig omöjlig i rollen som just kontaktperson, eller hade varit kontaktpersonens ansvar, att diskussionen uppstått och blivit uppslitande? Jag anser att det ansvaret hade fallit på kontaktpersonens axlar och ansvaret vilar i den här frågan som nu diskuteras främst på deras axlar, som inte inser att de genom sitt ställningstagande gjort sig själva omöjliga för just ett uppdrag i ubuntu-se:s revisionsinstans, Förtroenderådet.

Därmed anser jag diskussionen avslutad för min del.

Jag känner att jag kanske måste förtydliga min inställning till principer. Det är säkert bra att
ha en principiell hållning baserad på filosofi, religion, politik eller vad det nu kan vara. Kruxet
är när man tar för givet eller kräver att andra ska använda sig av samma "ledstång" i livet.

Snarare kan man ta för givet att andra har andra ledande principer. Till och med inom grupper
som utifrån verkar homogena och baserade på bergfasta fundament och traditioner finns det
ändå olika åsikter och tolkningar. Se bara på kyrkan eller godtyckligt politiskt parti.

För Ubuntus del är det Code of Conduct som utgör det gemensamma fundamentet och det vore
givetvis skit av någon förtroendevald här att dissa det eller Ubuntu som distribution. Därutöver
kan vi vara röda eller blå, kristna, muslimer eller ateister, gilla olika filosofiska principer och så
vidare, det är skitsamma.

Ser vi specifikt på förtroenderådet är det bra att detta inte är alltför åsiktsmässigt och filosofiskt
homogent. Det är en fördel om man kan vända och vrida på de frågor som dyker upp där och se
dem ur olika perspektiv.

Principen om kontrollorgans autonomitet (heter de så?) är nog bra på många sätt, men ibland behöver
någon kontrollera kontrollorganen, för inte vill vi väl att FRA eller SÄPO ska få agera helt fritt och
utan kontroll, i alla fall skulle jag se det som ett problem.

Ser vi till upprinnelsen av den här historien, så handlar det om att vi måste bli bättre på att snacka
med varandra och på ett pragmatiskt sätt lösa problem i stället för att sitta på varsin hög
häst och banka principer i huvet på varandra. Det skrivna ordet blir lätt lite trubbigt när det gäller
just det där problemlösandet. Lyft luren vettja!

Urban Anjar skrev:För Ubuntus del är det Code of Conduct som utgör det gemensamma fundamentet och det vore
givetvis skit av någon förtroendevald här att dissa det eller Ubuntu som distribution. Därutöver
kan vi vara röda eller blå, kristna, muslimer eller ateister, gilla olika filosofiska principer och så
vidare, det är skitsamma.

Instämmer till fullo.

Urban Anjar skrev:Ser vi specifikt på förtroenderådet är det bra att detta inte är alltför åsiktsmässigt och filosofiskt
homogent. Det är en fördel om man kan vända och vrida på de frågor som dyker upp där och se
dem ur olika perspektiv.

Håller med fullständigt.

För min personliga del så har jag större förtroende för ett förtroenderåd där medlemmarna ligger ganska långt ifrån varandra åsiktsmässigt, det är en garant för att alla anmälningar verkligen blir ordentligt genomlysta.

(a ) Ett kontrollorgan skall ha rätt att själv bestämma hur kontroll skall genomföras och vad för information det beböver
eller
(b) Det organ som skall kontrolleras har rätt bestämma hur kontroll skall genomföras och vad för information som det kontrollerande organet skall få tillgång till

Aha! ..så du kan förenkla frågeställningen om du vill?

Jag är för punkt a) för min del och ingen har nånsin sagt nåt annat. Jag hade precis samma hållning i förtroenderådet.

Urban Anjar skrev:Principen om kontrollorgans autonomitet (heter de så?) är nog bra på många sätt, men ibland behöver
någon kontrollera kontrollorganen, för inte vill vi väl att FRA eller SÄPO ska få agera helt fritt och
utan kontroll, i alla fall skulle jag se det som ett problem.

Jag ber om ursäkt, men det här är en så gravt missvisande analogi, så tyvärr måste jag svara på det.

FRA och Säpo är inga kontrollinstanser i samma mening som t.ex. revisorer eller förtroenderådet, så den analogin är helt missvisande. En mer rättvisande analogi vore snarare: Borde FRA och SÄPO få besluta vilka handlingar och vilken information de organ som har i uppdrag att granska FRA och SÄPO skall få tillgång till? Och om man tycker det, är man då lämpig som ledamot i de organen? Jag tycker svaret på den frågan är ganska självklar.

I övrigt håller jag med dig att det är bra med olika åsikter, men i vissa principfrågor skall inte och får inte var öppna för kompromiss och den här fågan är en sådan fråga. Öppnar man för det, så riskerar det att undergräva hela legitimiteten för Förtroenderådet som oberoende kontrollinstans och det vore oansvarigt att inte slåss för att upprätthålla den. Det är min enkla syn på saken. Jag tycker att det är tråkigt om man är så till den milda grad konflikträdd, att man inte ens vågar hävda den principen, bara för att två personer ser det som sitt personliga privilegium att få sitta i förtroenderådet.

@ Ulsak
Mern om du är för (a) varför var du då med att ställa den principen åt sidan i FUSE och varför försvarar du fortfarande att den principen ställdes åt sidan i FUSE?

Början på slutet till hela den här historien baseras på en felaktig uppgift som har presenterats som fakta. Jag har nu tagit mig tid att kolla upp det här och jag är till 110% övertygad om att det jag precis skrev i tråden om FUSE är helt korrekt. Jag beklagar att jag för att komma dit jag vill i mitt resonemang måste involvera den diskussionen i denna tråd men det handlar om synsätt och jag måste då illustrera mitt argument.

Farmfield skrev:Under årsmötet så ingår styrelsen i stämman och de tidigare styrelsemedlemmarna har lika stor rätt som vilka andra närvarande medlemmar som helst att rösta på eller hur dom vill och om vad som helst - inklusive ansvarsfrihet för styrelsen och även om detta går emot revisorns rekommendation.

Detta har jag nu kollat upp med tre olika och långtida föreningsaktiva personer utan någon som helst koppling till FUSE eller ubuntu-se.org och endast med basuppgifterna som underlag till frågeställningen.

Djkmmos utgångspunkt i Ulsaks olämplighet att ingå i Förtroenderådet har alltså baserats på påståendet att ovanstående helt korrekta förfarande skulle vara felaktigt och då Ulsak inte bara medverkat till det utan också, och ännu värre, försvarat detta är han synnerligen olämplig att inneha en förtroendeposition i detta forum.

Men djkmmo har alltså fel i att förfarandet har varit felaktigt. Det leder vidare till att Ulsaks försvar av sitt handlande ej heller är klandervärt och att denne då ej heller kan anses vara olämplig att inneha en förtroendepost på ubuntu-se.org ens enligt djkmmos (imho) hårda krav. Likväl har både Ulsak såväl som jag (som stött Ulsak i frågan) utpekats för att ha ett 'skrämmande' synsätt och påståtts vara synnerligen olämpliga att inneha förtroendeposter.

Men den här tråden gäller inte faktafel. Den gäller filosofisk utgångspunkt.

För med vilken utgångspunkt bedömer man en annan människa? Utifrån sin egen filosofi? Utifrån sina principer? Utifrån vad andra tycker? Utifrån egen övertygelse och kunskapsbas? Det är säkert olika för oss alla. Men i Förtroenderådet så måste vi lägga det där åt sidan så gott vi kan. En personlig åsikt om någon kan möjligtvis påverka en enskild rådsmedlems syn på straffvärde, men sett till huruvida en frågeställning skall bedömas så går vi efter CoC och 'ubuntu' - och enligt mig då med 'hjärta', 'hjärna' och lite 'magkänsla'.

Rent regelmässigt skall vår gemenskap styras av CoC, det egna regelverket (delvis baserat på CoC) och svensk lagstiftning. Så tekniskt sett så kan man såklart peka på paragrafer då det är uppenbart (hets mot folkgrupp, länk till en tveklöst olovligt rippad mp3 eller dyl.), men det får bara inte vara upp till enskild 'tolkning' (eller 'åsikt') så som skett som i fallet med FUSE.

Sedan hävdar jag att djkmmo i denna tråd 'hetsat' mot FUSE tidigare styrelse i allmänhet och Ulsak i synnerhet. Jag måste säga att jag har viss förståelse för att denne blev fly förbannad av ett otrevligt PM men har samtidigt förståelse för att man när man känner sig oskyldigt anklagad kan skicka ett ogenomtänkt PM 'i stridens hetta'. Men hur det sedan eskalerade är enligt mig något av det mest 'o-ubuntiska' agerande i forumet sedan jag blev medlem - och i förlängningen då att Förtroenderådet förlorade en av dom mest förtroendeingivande människorna jag känner...

En fullkomlig tragedi.

vulfgar skrev:För min personliga del så har jag större förtroende för ett förtroenderåd där medlemmarna ligger ganska långt ifrån varandra åsiktsmässigt, det är en garant för att alla anmälningar verkligen blir ordentligt genomlysta.

Men för att ta ett extremt exempel - och ett inspirerat från en kommentar av djkmmo i en tidigare diskussion i ett helt annat ämne - så betyder inte det att det är lämpligt att ha en sverige-demokrat i en förtroendeposition för en afrikansk förening.

Det här handlar om lämplighet sett utifrån agerande. Ulsak avgick efter att ha blivit anklagad för ett 'skrämmande' förfarande och synsätt och förtroendemässigt sågad vid fotknölarna. Den anklagelsen var inte korrekt. Men Ulsak fick avgå innan det ens var klargjort, anklagelsen i sig själv var nog.

Jag ber er nu gå in i tråden om FUSE, börja från första posten och läs igenom allting. Jag hävdar med bestämdhet att djkmmos agerande i den tråden gör honom synnerligen olämplig som Förtroenderådsmedlem på ubuntu-se.org.

Sen kommer jag oavsett vilket begära en förtroendeomröstning gällande både djkmmo och mig själv eftersom jag - även om jag anser mig ha rätt i sak här - inte har skött detta (samt vissa andra, tidigare diskussioner med djkmmo) speciellt snyggt själv. Så det är inte osannolikt att djkmmo har rätt i att jag inte platsar i Förtroenderådet, men bara inte (imho) av den anledningen som påståtts.