Usch ja... den eviga "vad låter bättre?"-diskussionen, som jag sett sedan vinylen fick konkurrens av CD, men som jag misstänker uppstod redan när den gamla vaxrullen fick konkurrens av stenkakan för gott och väl 100 år sedan.
Jag minns första gången jag hörde musik på CD. Efter att ha vuxut upp med musik på vinyl (singlar, EP, LP och allt vad de varianterna heter), hoppade jag där på 80-talet till då första tonerna kom spelande i hörlurarna i radioaffären som hade plockat hem nymodigheten CD-spelare. Varför hoppade jag till? Jo för att jag inte hade hört det grundbrus och eller knaster som "tystnaden" på en vinylskiva alltid innehåller.
Sedan har jag fortsatt lyssna på både vinyl och CD ... och numera också musik levererad via diverse filformat. Jag har aldrig känt för att göra som många så kallade "guldöron"; bestämma mig för att mediet musiken levereras på är viktigare än musiken.
Det kan låta skit om både vinyl, CD och filformat (wav, ogg, mp3, FLAC o s v).
Att lyssna på musik är subjektivt. Och jag kommer t ex alltid att tycka att en låt med mina 70-talfavoriter Steely Dan spelad genom en sprucken hundrakronorsradio låter bättre och ger mig mer än senaste hitlåten från någon Idol-vinnare spelad över en 100 000-kronors hemmaanläggning med guldpläterade kontakter och avskärmade högtalarkablar.
* * *
Men vilket är bäst? Det finns minst ett par sätt att se på det här:
Det brukar börja någonstans i konflikten mellan vinyl/analogt mot CD/digitalt ljud.
Vinylen skall tack vare analoga ljudregistreringen ge ett "mjukare" och mer naturligt ljud, medan all digitalt lagrad musik tack vare samplandet alltid är mer eller mindre "hackigt". Säger de som föredrar analogt ljud.
Det digitala låter bättre för det är renare och mer likt hur det lät när musiken spelades in. Säger de som föredrar digitalt ljud.
Sedan kan man grotta ner sig hur mycket som helst i detaljer oavsett vilken sida man sällar sig till. Klart är att vi skulle behöva ha öron och hjärnor som uppfattade msuiken på samma sätt som mätinstrument för att få någon ordning på diksussionen. Nu funkar inte människans öron och hjärna på det sättet, så debatten lär fortsätta.
Kritiken mot mp3 som ljudförstörare tack vare a uppemot 90 procent av ljudinformationen tas bort vid komprimeringen hamnar i ett annat sken då man inser att ljudet förvrängts och behandlats redan på vinyltiden. Det färdigmixade masterbandet var enligt en fastställd kurva för att vinylen inte kan återge musiken med 100-procentigt dynamikomfång (svaga och starka ljud).
Vid uppspelningen får sedan skivspelaren/förstärkaren kompensera och justera tillbaka ljudet mot ett naturligare och mer likt verkligheten.
CD då? Ja, där utnyttjade man inte heller tekniken fullt ut. Musiken får inte full frihet. Då hade musiken sprängt några högtalare/anläggningar.
Fördelen med digitalt är som jag ser det portabiliteten; det har gjort det lätt att ta med sig musiken. Men jag kommer att fortsätta utnyttja alla varianter av ljudbärare för att få lyssna till musik!
Nä, nu är det slutsvamlat. Någon annan får fortsätta
