Ubuntu Sverige

Eftersom ni ändå blivit som en liten extra familj för mig tänkte att berätta om mitt frustrerande liv just nu.

Studerar just nu till Civilingenjör i Datateknik vid LTU men orkar aldrig plugga (har väl lagt ner 5 timmar den här terminen).
Jobbar dessutom extra som butikssäljare på OnOff och studentinformatör för Tria (tria.se). Utöver detta jobbar jag ideellt med marknadsföring på studentrestaurangen STUK (stuk.nu) och i informationsutskottet på Teknologkåren. Till sist är jag även PR-ansvarig för Jämtlands Nation sedan i vår.

Jag började studera vid LTU på programmet Teknisk Design förra hösten, men efter att ha kämpat mig till 25 poäng (fråga CSN varför!) och lyssnat på äldre studenter hur svåra kurser som skulle komma hoppade jag av då jag insåg att det inte var sådant jag ville göra. Vi läste alltså en variant av Maskinteknik, och har man svårt för fysik 1 längtar man inte till hållfasthetslära eller maskinkomponenter...

Jag bytte därför i höst till Datateknik som frestade med en massa programmering! Nu har jag läst halva terminen och knappt orkat koda någonting. Jag sitter vid det här forumet natt som dag istället för att göra något vettigt med mitt liv

Därför har jag tänkt göra så här:

Efter jul ska jag ta studieuppehåll i ett år och börja jobba ännu mer samt läsa något annat roligare. Funderar på engelska, psykologi/filosofi och databaser. Under sommaren och hösten blir det förmodligen någon kombination av jobba/resa.

Jag har aldrig haft så dålig kontroll över mitt liv. Mitt senaste mål i livet var att läsa till Civilingenjör. Nu är jag här och har helt tappat motivationen, vad gör man då liksom? Jag har alltid beundrat de som stuckit iväg och upplevt världen på egen hand vilket är anledningen till att jag funderar på att göra det samma; det är det närmaste ett mål i livet jag kan komma just nu...

Till saken hör att jag inte har några äldre syskon att bolla med, jag har bra kompisar och relativt användbara relationer med mina föräldrar, men allt ovan har jag kommit fram till själv. Jag skulle behöva en spark i arslet just nu

Förresten, det är rätt skrämmande att kolla på min forumstatistik...

En annan har varit arbetslös i några månader och lagom såhär tills att pengarna tar slut så fick jag ett jobb med provisions lön... men jag är glad för det , det är iaf något...

Jag har inte direkt något tips till dig för jag är precis likadan... däremot har det faktiskt hjälpt mig att vara arbetslös och inse att man inte kan glida runt och lalla sig igenom livet, även om man vill...

Chippen skrev: En annan har varit arbetslös i några månader och lagom såhär tills att pengarna tar slut så fick jag ett jobb med provisions lön... men jag är glad för det , det är iaf något...

Jag har inte direkt något tips till dig för jag är precis likadan... däremot har det faktiskt hjälpt mig att vara arbetslös och inse att man inte kan glida runt och lalla sig igenom livet, även om man vill...

Jag halkade dit och blev arbetslös efter att ha varit anställd 1 månad åt gången i 4 månader på en fabrik. Blev less efter 1 vecka och efter ytterligare 3 hade jag fixat en praktik som cykelmontör i 8 veckor (lönen sög men jag har aldrig haft ett roligare jobb!) fram till att jag fick sommarjobb

upnorth!  Liten familj?  Du, ett gott råd är nog att du tar reda på vad du helst vill syssla med och så gör det. Lästrött kan alla bli och även trött på Ubuntu. Några väldigt aktiva har ju tackat för sig. Själv började jag jobba efter 9:an, var väldigt trött på skolan då.  När jag blev äldre blev det folkhögskola 3 år med tillvalsämne DATA. Vic20 hette det då. Skitkul att skriva program, satt halva nätterna. trots alla brudar på skolan.
Om du har möjlighet: Gör en längre resa, typ backpacker.  När du kommer hem igen kanske det ha klarnat i huvudet hur du ska göra. Det verkar ju inte som att du är studiemotiverad just nu.
Chanserna att plugga till civilingengör är väl större då du har "rasat" ut lite.  Det viktigaste är att man jobbar med något som man trivs med och på tider du trivs att jobba.  Jag är kvällsmänniska och har alltid strävat efter jobb där jag slipper gå upp tidigt. 

Jag har aldrig kunnat plugga på kommando, gjorde en del uppehåll i mina studier och kom sen tillbaka och var ruskigt motiverad.

Om du saknar motivation så res en del i världen om du har möjlighet och det kan vara väldigt givande att jobba med många olika saker, gärna en del sk "skitjobb" - en del sådana är faktiskt betydligt bättre än man tror, precis som att en del "läckra jobb" är betydligt tristare. Efter ett tag brukar man komma på vad man verkligen vill och då brukar motivationen till studier (om det nu är det man vill) infinna sej.

"Skitjobb" är en bra idé. Städade på fabrik ett tag efter en termin liknande din. "Avancerade" visserligen efter ett tag till tätare och därefter till metallimmare, men insåg att det inte var den typen av kneg jag ville ha resten av livet. Nåja, metallimmare var i alla fall lite kul, men ändå.

Efter den "resan" gick pluggandet betydligt bättre.

Försök att leva livet så länge du har tid (och råd), plötsligt en dag sitter du där med fru och barn. Jag lovar det kan gå fortare än man anar ( talar av erfarenhet.)

Och de där med lusten att plugga kan ibland komma tillbaka efter en tid.
Har du möjlighet att ta ett jobb (ditt säljar jobb är väl inte helt kast ?!!) så gör det.
Ett år eller så. Verkar mer eller mindre meningslöst att plåga sig igenom studierna om man inte känner sig motiverad.

upnorth, jag vet inte riktigt vad jag skall skriva

Ditt inlägg bekräftar ditt intellekt, din integritet och din självdistans.
Tre egenskaper som inte går att studera sig till. Oavsett vad du bestämmer dig för att göra så är jag övertygad (eller, jag känner dig inte så bra.. kanske skall stå tämligen övertygad ) om att du kommer lyckas att leva ett bra liv.
En bra utbildning är en extra språngbräda till ett bra liv, men inte ett måste. Och om du studerar för studerandets skull och inte för din skull så blir det lite kontraproduktivt. Ta en extra titt på din vardag (det som du uppenbarligen börjat att göra) och försök komma fram till vad du vill göra. Men för gudsskull, ta inte några förhastade beslut.... innan du beslutar dig för vad du vill göra, räkna till 10 både tre och fyra gånger

Hur som helst, ta en time-out från forumet... bara för några dagar... det behövs, tro mig (inte för att vi tröttnat på dig, men ändå ))

Vi kommer alltid finnas kvar med öppna armar och välkomna tillbaka vår broder när du känner dig redo...

Utifrån min erfarenhet så är resor inte bra källor till studiemotivation. Snarare tvärtom. Man hamnar sittandes på någon galettrevlig sandstrand spelandes på en gitarr som saknar en sträng, dricker varm gin, har hål i dojorna och är mer eller mindre pank. Trots alla saker som kan ses som jobbiga då, är livet satans mycket trevligare än vad studiernas värld kan erbjuda.

När man sedan inser att man måste hemmåt ändå så är det enda man har kommit på det att: Arbeta hårt och studera flitigt inte är lockande.

Nä jag måste nog hålla med Urban Anjar. Ta ett skit jobb om du vill komma på varför och vad du ska plugga. Om du nu ska det. Om inte, då är resan ett alternativ.

Frågan om vad man ska göra med sitt liv, vad man vill på djupet, den är inte alltid lätt att besvara. Du brottas med den nu. Jag är imponerad av den klarhet med vilken du ser världen och din situation. Hälften är vunnet redan genom det. Vad jag försöker säga är att det är genom reflektionen, tankerörelsen in i dig själv, du hittar svaret. Allting kokar ner till vad som är ett värdefullt liv. Olika människor, olika svar. Som jag förstår det behöver du ett svar på den frågan - och den kan bara du besvara, ingen annan.

Res gärna men fly inte 

Mvh Hylas

Tack alla, särskilt Barre

Jag har haft skitjobb, de ger helt klart en bra erfarenhet och perspektiv på livet.
Antagligen är jag nere i någon typ av svacka, hade en liknande i 9:an som jag tog mig ur på våren. Främst för att jag ville få upp mina tappade betyg, nu har jag iofs ingen sådan motivation.

Jag är inte någon person som brukar skryta mycket (jag föredrar självkritik, tyvärr inte konstruktiv alla gånger), mycket tack vare dåligt självförtroende under grundskolan, men jag skulle vilja påstå att jag har en hyfsad förmåga att se sammanhang ur olika perspektiv

För att förklara min plan lite närmare så har jag tänkt tjata åt mig en halvtidstjänst på OnOff nästa termin. Chefen skryter så mycket om mig att det borde gå rätt bra. Inte något drömjobb, men det var det enda sommarjobbet jag fick och nu jobbar jag extra där

Problemet är väl att jag har för höga förväntningar på mig själv, flera av mina kusiner har tagit sig igenom (eller är på god väg) högskolestudier och jag har väl "lånat" mina släktingars mål genom livet till viss del.

Själv skulle jag vilja jobba som frilansande webbutvecklare, alternativt starta ett eget företag inom IT, för att sedan bli uppköpt av Google Men detta förutsätter kunskaper, kreativitet och entreprenörsanda som jag inte känner att jag har än, därav är jag student.

Jag fick förslaget igår att systemvetare kanske skulle passa mig bättre, jag vet knappt vad det är annat än att man programmerar. Det låter ju kul, men anledningen till att jag ville bli civilingenjör var att jag då skulle få bredden att kunna söka mig till många yrken... frågan är om det är värt besväret?

Alla kanske inte är ämnade att ha en häftig titel, men det har ju inte hindrat grabbarna bakom Google, facebook eller apberget liksom

Nåja, i morgon ska jag berätta om rättvisemärkt och bju på kaffe i mitt arbete som studentinformatör för Tria, så nu måste jag sova

Tack som sagt för era synpunkter och råd, ni är bäst!

EDIT: Det här forumet är det mest beroendeframkallande jag stött på i hela mitt liv, men jag ska försöka trappa ner

Allt handlar om titlar idag verkar det som. Ju mer avancerad titel man har ju högre står man i rangordningen.
Mitt enda råd: Lev livet! Det verkar som att du lever för andra, inte dig själv. Tänk inte på vad andra ska tro om dig!

Hund: Jag har börjat förstå att de som har de roligaste jobben är självlärda!

Visst, Carpe Diem i all ära, men hur ska man orka leva så varje dag?
Jag är en långdistanslöpare, då väljer man en punkt längre fram och springer tills man kommer dit. Sedan väljer man en ny osv. Att göra något meningsfullt av varje dag låter ju bra, men vem lever så egentligen?

Jag har väl till viss del levt efter andras mål, men främst efter värderingar, men det är väl det som kallas uppfostran
Det jag skulle behöva är modet att strunta i alla krav (främst från mig själv) och bara göra det som verkar roligast för stunden och inte planera ihjäl mig! Att skylla på "men jag har ju lägenhet i Luleå, den kan jag ju inte sticka ifrån..." är rätt fegt ändå...

Jag förstår helt hur du känner, har bla 2 års universitetsstudier i diverse kurser bakom mig och står än idag och undrar vad jag skall läsa
Man får helt enkelt proititera det som är värt något i ens liv. Vi har idag en allt för uppraddad syn på vad man skall göra och i vilken ordning.
Men man blir inte lycklig om man är den som dör rikast, eller den som gjort så mkt som möjligt, utan enbart om man fyllt sitt liv med det som gör en lycklig. Vi har bara ett liv och vi får själv välja vad det skall fyllas med, och massor med krav borde inte vara så högt upp på listan

Ta en time out, börja träna, åk på utflykter, umgås med vänner och allt annat som kan göra dig lycklig. Det viktiga är att du själv kan välja vad det är du vill göra, oavsett om det är att sitta på forumet en hel dag, eller ut och resa i en månad. Välj att göra saker som gör dig glad, börja ta kontrollen över de små sakerna och arbeta dig uppåt.

Jag förstår precs den sitsen du sitter i, jag har en sjuhelvetes massa år av civilingenjörsstuderande bakom mig, och har modstulet under den tiden hunnit tagit ledigt en termin för att jobba (med det som vulfgar kallar "skitjobb"), "skolkat" flera månader i sträck för att återigen utföra "skitjobb", varit "sjukskriven" flera månader (bortsett från att jag inte kunde sjukskriva mig eftersom jag levt på sparade pengar från "skitjobben" längre än sex månader), plugget nåt år på en läkarexamen osv.

Det går hela tiden i vågor, när man väl kommer till klarhet i något eller bara sitter och kör och kör och kör är det kul, man ser sammanhangen och man trivs lixom jävligt bra, sen kommer det perioder när man bara tragglar, om ens det, istället glider man bara utan att egentligen göra något och man tappar av lust över huvud taget. Saken är den att det här är det jag egentligen vill göra, jag passar med det här och de gånger jag varit ifrån det, hur skönt det än varit så har man dragits tillbaka, som om man vore beroende. Det går inte säga annat än att bl.a. sälj-jobben, tiden som kock och olika typer av montörsarbete har varit sköna och "personlighetsutvecklande" så tvingas man tillbaka av suget.

Det verkar allmänt vara något speciellt på just teknikutbildningarna, man kan dra de vanliga klyschorna om att "det saknas helhetsyn", hur trist och idiotisk det än verkade termin ett att lära sig att "A är inversibel", "det(A) är inte 0", "kolumnvektorerna av A är linjärt oberoende", "Ahar nolligheten 0", "transposen av A multiplicerat med A är invertibel", "radvektorerna av A är linjärt oberoende" och de sjutton andra reglerna hos matriser, betyder samma sak, är det något man använder hela tiden nästintill omedveten genom resten av studierna, från vektorteknik (matte) och hållfastighetslära (fysik) till optimeringslära (data/dator-kunskap) och numerisk linjär algebra (matte igen). Man har helt och hållet ingen aning om varför man lär sig idiotierna när man väl gör det. "Universiteten/Högskolorna är dåliga på att ta tillvara på studenternas intresse"  nästan varenda människa är intresserade av hur saker fungerar, det är inte en liten demon som sitter i datorn, kaffekokaren och bilen, varför inte utnyttja det i studierna?  Och var är diskussionerna? Det finns inget som helst insikt om att även i tekniska ämnen så finns det folk som är intresserade av diskussioner, återigen för att skapa en helhetsyn, men även för att tekniska/naturvetenskapliga ämnen grundar sig på filosofiska grundtaganden, varför inte få folk att ta ett ställningstagande i den vetenskapliga processen, vad och varför vet vi vad vi vet, vad finns det för svagheter, vilka ställningstagande ska en civilingenjör ta.

Eller kort sagt: Varför engagerar inte högskolorna studenterna?

Jo, det är såklart mer regel än undantag att det går upp och ner med motivation.

Matriser var faktiskt det enda jag lyckades förstå i Matte 3 vilket gjorde att jag klarade just den kursen!
Men jag håller med om att högskolestudier är för gammaldags upplagda idag. Umeå har ju börjat med podcasts av vissa föreläsningar och på youtube går det att hitta en hel del. Att vara beroende av fysiska föreläsningar och framförallt av pedagogiken hos enskilda föreläsare är nog en stor bromskloss för många.

Förhoppningsvis törs jag bryta av från den sedan länge utstakade vägen jag snitslat åt mig själv för att se lite nya marker. Det är ju förändring som är det tunga, framförallt pappersarbetet som ofta krävs

Jag misstänker att du är i ung. samma ålder som min dotter (hon är 23) och i kraft av det och de erfarenheter vi har, tänkte jag komma med ett par litet mer handfasta råd. Det är mitt forte, nämligen.

Om man är så uppenbart omotiverad att studera; javisst, ett uppehåll är helt rätt. Har man möjligheten att jobba så mycket man bara kan och spara på sig en del pengar under ca ½ år (dels för att man jobbar som ett svin och aldrig har tid eller ork att göra av med några  ), så tar man  fritt nästa halvår och reser runt. Backpacking är en klart underskattad sysselsättning och något av det vettigaste man kan göra här i livet så länge man är fri och obunden. Man lär sig oerhört mycket av det och det kan faktiskt sluta med att man slår om bana helt då man mognat till på ett helt annat sätt genom möten, motigheter man hanterat och glädje man funnit.

Ett annat tips: kika på ämnet "Internationell marknadsföring". Det är ett så oerhört brett ämne att den som inte hittar något intressant där knappast är skapt. Dessutom går det utmärkt att kombinera med "dateriet". Fast res först!

Lycka till.

upnorth: Oavsett vad det leder till, om det leder till att du slutar här, så är jag säker på att du får backup från Ubuntu-SE!
Personligen kan jag inte ge något tips då mitt liv är kaos, och jag är 13, men så som du jobbar här så är du värd all beröm du kan få!

Grön Göling skrev: Jag misstänker att du är i ung. samma ålder som min dotter (hon är 23) och i kraft av det och de erfarenheter vi har, tänkte jag komma med ett par litet mer handfasta råd. Det är mitt forte, nämligen.

Om man är så uppenbart omotiverad att studera; javisst, ett uppehåll är helt rätt. Har man möjligheten att jobba så mycket man bara kan och spara på sig en del pengar under ca ½ år (dels för att man jobbar som ett svin och aldrig har tid eller ork att göra av med några  ), så tar man  fritt nästa halvår och reser runt. Backpacking är en klart underskattad sysselsättning och något av det vettigaste man kan göra här i livet så länge man är fri och obunden. Man lär sig oerhört mycket av det och det kan faktiskt sluta med att man slår om bana helt då man mognat till på ett helt annat sätt genom möten, motigheter man hanterat och glädje man funnit.

Ett annat tips: kika på ämnet "Internationell marknadsföring". Det är ett så oerhört brett ämne att den som inte hittar något intressant där knappast är skapt. Dessutom går det utmärkt att kombinera med "dateriet". Fast res först!

Lycka till.

Jo, jag är ju 21 så vi ligger nog i fas.

Jag har ju tur att ha inte mindre än 2 bra betalda och rätt roliga extraknäck just nu. Det på OnOff borde går att öka till en deltid som sagt. Jag har inte planerat i detalj, jag har inte ens lämnat in papperen för studieuppehåll, men tanken är ju att plugga lite lättare under vårterminen och jobba vinter, vår och halva sommaren för att sedan dra ut i världen!

Min mamma tågluffade en del i min ålder och jag är väldigt sugen på att prova själv. Nu när EU finns är det ju dessutom mycket lättare att både jobba och resa i medlemsländerna

Marknadsföring halkade jag in på pga mitt intresse för webben, har även jobbat en del som telefonförsäljare. Visst, det är en spännande kultur, men lite för ytligt för min smak. Det enda man gör är ju att tjäna pengar åt någon liksom. Jag vill producera

SakJur: som jag sa känns ni som en andra familj och det är trevligt att vara uppskattad! Jag känner knappt någon i din ålder längre och jag har nästan glömt hur världen såg ut med 13 år gamla ögon så dina synpunkter och råd är nog så värdefulla

upnorth skrev:
Marknadsföring halkade jag in på pga mitt intresse för webben.........Visst, det är en spännande kultur, men lite för ytligt för min smak. Det enda man gör är ju att tjäna pengar åt någon liksom. Jag vill producera

Ämnet i sig är brett, men just internationell marknadsföring är så oerhört brett så egentligen begriper jag inte hur de fått till det under ett paraply. Det är litet grann som Beteendevetenskap; det blir vad man gör det till.

SakJur skrev: Personligen kan jag inte ge något tips då mitt liv är kaos, och jag är 13,

Hav tröst, killen! ALLA 13-åringars liv är kaos! Jag vet, för jag hade dussintals av dem häckande hemma då mina ungar var i tonåren, ibland var alla där samtidigt dessutom. (Jag tror att vi hade 48 st i dotterns rum som mest en gång) Vilka samtal vi har haft, ujujuj! Flyt med, umgås, iaktta och landa så småningom med fötterna på jorden igen.