Forum för Ubuntus svenska gemenskap
https://ubuntu-se.servebbs.org/
Hylas skrev:Det verkar känsligt det här. Jag skulle vilja veta på vilka kriterier man blir medlem i Bollplanket och vem/vilka som beslutar om medlemsskap. Likaså skulle jag vilja veta vilka som är medlemmar. Hur skall jag annars kunna förhålla mig till det här på ett objektivt sätt. Ifall det här är info som jag inte har rätt att få vetskap om, ja då vet jag åtminstone det.
Ett sätt att få saker gjorda är ganska att inspireras av andra, som i det här citatet:Urban Anjar skrev: Däremot är det min uppgift att försöka jämka samman folk med lite olika syn på saker att
jobba mot samma mål. Vi har många starka viljor här även om de flesta klarar av att uppföra sig
nog bra för att inte moderatorerna ska behöva bry sig. Starka viljor är bra så länge respekten
för varandra finns och någonting blir gjort.
Det finns mängder med kreativitet här, som det bara gäller att ta vara på.Jag vet hur det är när man går med i en ny organisation — man vet inte riktigt hur man kan aktivera sig. Man vill ofta hjälpa till med något, men vet inte riktigt om man får. Eller hur man gör. Hur miljön fungerar.
Därför vill jag berätta om den allra viktigaste delen i vår kultur:
Det enda som är förbjudet [...] är att fråga om lov.
Ja, du läste precis rätt. Du får inte fråga någon om lov ifall du får göra och dela ut broschyrer, ställa dig på gatan och prata med folk, sätta upp skyltar i studentområden, eller sätta en projektor i en bil och visa reklam mot byggnader på natten. Ingen annan kommer att ta ansvar för vad du vill göra. Om tre medlemmar är överens om att något är ett bra sätt att marknadsföra [..], och det inte kostar [..] några pengar, så innebär det automatiskt grönt ljus från högsta ledningen att köra på. Vi litar på varandra. Vi vet att alla agerar för att de vill att [vi] ska lyckas. Vi bara agerar med full fart. På alla nivåer. Ända från ledningen till ut på gator och torg tar vi egna, självständiga initiativ, hela tiden, och vi frågar ingen om lov och väntar på svar.
Visst, en del saker kommer att gå fel. Men det tar vi hand om då. Om det över huvud taget är ett problem.
Jag håller i stort sätt med dej, men om jag minns rätt (inte helt säkert) så efterfrågades en gemensam poster, inte för att hindra någon från att göra egen, utan för att sådana som inte själva kunde/ville/vågade göra egna skulle ha något att dela ut.Det som skiljer dessa två sätt åt är, IMHO, att det ena är fokuserat på att först och främst få saker gjorda, skönhetsfel eller inte, medan det andra till viss del fokuserar på att alla ska bli överens gällande hur saker ska se ut, påpekar småsaker och förlänger ledtiderna. Resultatfokuserat vs. konsensusfokuserat, kanske man kan kalla det.
Jag säger inte att det ena eller andra är rätt eller fel, även om det nog skiner igenom lite vad jag tycker.
Personligen har jag hellre 15 olika posters varav 9 är några jag själv aldrig skulle använda för att jag tycker de är anskrämliga, än att ha en gemensam version som är "sanktionerad av ledningen". Vi måste helt enkelt uppmuntra och möjliggöra egna initiativ och inte avskräcka med onödig byråkrati (och med det menar jag allt som kan upplevas som ett hinder av medlemmen som ska göra något).
Dvs, det ena sättet att jobba behöver inte utesluta det andra. Det viktigaste är att något blir gjort.Bra sagt -- vem som nu sa det från början. Framför allt gäller det givetvis lokala aktiviteter. Jag och vofflan, ja inte ensJag vet hur det är när man går med i en ny organisation — man vet inte riktigt hur man kan aktivera sig. Man vill ofta hjälpa till med något, men vet inte riktigt om man får. Eller hur man gör. Hur miljön fungerar.
Därför vill jag berätta om den allra viktigaste delen i vår kultur:
Det enda som är förbjudet [...] är att fråga om lov.
Ja, du läste precis rätt. Du får inte fråga någon om lov ifall du får göra och dela ut broschyrer, ställa dig på gatan och prata med folk, sätta upp skyltar i studentområden, eller sätta en projektor i en bil och visa reklam mot byggnader på natten. Ingen annan kommer att ta ansvar för vad du vill göra. Om tre medlemmar är överens om att något är ett bra sätt att marknadsföra [..], och det inte kostar [..] några pengar, så innebär det automatiskt grönt ljus från högsta ledningen att köra på. Vi litar på varandra. Vi vet att alla agerar för att de vill att [vi] ska lyckas. Vi bara agerar med full fart. På alla nivåer. Ända från ledningen till ut på gator och torg tar vi egna, självständiga initiativ, hela tiden, och vi frågar ingen om lov och väntar på svar.
Visst, en del saker kommer att gå fel. Men det tar vi hand om då. Om det över huvud taget är ett problem.
Det där kan nog vara en bra devis för en mindre, oorganiserad grupp som enbart sysslar med spontana aktiviteter, men någon generell lösen är det ju inte. Spontana initiativ inom en organiserad ram, där det spontana drar nytta av organiseringen och organisationen drar nytta av det spontana är väl det bästa.CryingFreeman skrev:Jag vet hur det är när man går med i en ny organisation — man vet inte riktigt hur man kan aktivera sig. Man vill ofta hjälpa till med något, men vet inte riktigt om man får. Eller hur man gör. Hur miljön fungerar.
Därför vill jag berätta om den allra viktigaste delen i vår kultur:
Det enda som är förbjudet [...] är att fråga om lov.
Ja, du läste precis rätt. Du får inte fråga någon om lov ifall du får göra och dela ut broschyrer, ställa dig på gatan och prata med folk, sätta upp skyltar i studentområden, eller sätta en projektor i en bil och visa reklam mot byggnader på natten. Ingen annan kommer att ta ansvar för vad du vill göra. Om tre medlemmar är överens om att något är ett bra sätt att marknadsföra [..], och det inte kostar [..] några pengar, så innebär det automatiskt grönt ljus från högsta ledningen att köra på. Vi litar på varandra. Vi vet att alla agerar för att de vill att [vi] ska lyckas. Vi bara agerar med full fart. På alla nivåer. Ända från ledningen till ut på gator och torg tar vi egna, självständiga initiativ, hela tiden, och vi frågar ingen om lov och väntar på svar.
Visst, en del saker kommer att gå fel. Men det tar vi hand om då. Om det över huvud taget är ett problem.
Citatet är taget från ett av Rickard Falkvinges bloggade nyhetsbrev. Tänkte avanonymisera det först nu när några läst och tyckt till. Det blir så lätt negativa omdömen annars.djkmmo skrev:Det där kan nog vara en bra devis för en mindre, oorganiserad grupp som enbart sysslar med spontana aktiviteter, men någon generell lösen är det ju inte. Spontana initiativ inom en organiserad ram, där det spontana drar nytta av organiseringen och organisationen drar nytta av det spontana är väl det bästa.CryingFreeman skrev:Jag vet hur det är när man går med i en ny organisation — man vet inte riktigt hur man kan aktivera sig. Man vill ofta hjälpa till med något, men vet inte riktigt om man får. Eller hur man gör. Hur miljön fungerar.
Därför vill jag berätta om den allra viktigaste delen i vår kultur:
Det enda som är förbjudet [...] är att fråga om lov.
[..]