Urban Anjar skrev:Förutom megapixeljakten är viktjakten lite spännande. Nikon D40 marknadsförs hårt
på att den är liten och lätt, 475 g väger den om man plockar ur batteri mm. Nåväl, det
var en konsumentmodell, hur ser det ut på proffssidan? Nyligen släppte Nikon D3, som
väger 1 240 g (återigen "naken").
Något får mig att tro att proffsen faktiskt vill ha en rejäl, stadig kamera med
plats för alla fingrarna. Redan min D50, som är äldre än D40 och därför lite större och
tyngre är IMHO ett nummer för liten. Det finns ingen riktigt naturlig plats för lillfingret.
Nåväl, det blir ingen D3 i alla fall, den kostar sisådär 45000 och skulle jag känna att jag
kunde slänga upp de pengarna skulle det nog bli ett riktigt vasst tele, och en ny tur till
Grönland, det skulle nog göra mer för mina bilder. Pengar kvar skulle det nog också bli.
Jag tycker att storleksjakten är på både gott och ont. "mitt" kameramärke (olympus) har nischat sig mot små digitalsystemare med sin E-400-serie, som jag tycker är vansinnigt obekväma att hålla i någon längre stund, men folk tydligen gillar för att de inte tar en massa plats. Ta E-420 och det nya 25mm-objektivet så har du en väldigt kompakt kamera som trots det är mycket kompetent.
Jag innehar, som sagt, en olympus E-500 som har ett rejält grepp med gott om plats för alla fingrar. Det var delvis på greppet jag valde henne - hon passar bra i handen och ligger bekvämt trots att hon är tung. Canons och Nikons modeller tycker jag är för trånga mellan greppet och objektivet trots att jag har smala fingrar, och Sonys A-serie är för stor runt om så tumgreppet på baksidan skär in i handen. Jag håller på att det viktigaste att testa med kameran är hur den känns i handen.
Frihet, jämlikhet, vänlighet. Det är väl inte så svårt?