Givetvis måste vi ha tålamod. Min erfarenhet är att en kombination av tålamod och extrem otålighet leder till resultat. Man måste agera som om man vill se resultat NU, nästa vecka är det för sent, men i praktiken får man ofta vänta decennier på resultaten.
Dagens utbud av varor med bra miljöval, kravmärkt osv ute i butikerna är ett resultat av väldigt otåliga miljöaktivisters arbete under sjuttitalet och åttitalet. Då såg marknaden ut som datormarknaden gör idag. Alternativ fanns lite här och var men sällan där vanligt folk handlade och skulle man hitta dem måste man läsa det finstilta. Var man kunnig och envis gick det att hitta alternativen, men det var inget som Svensson hittade.
Vi spred flygblad med tips om vilka tvättmedel man skulle välja och vilka man skulle välja bort och satte upp affischer i tvättstugorna med samma budskap.
Vi skickade tomburkar till naturvårdsverkets generaldirektör i protest mot resursslöseriet. Jävlar vilket liv det blev, men det blev också pant och återvinning med tiden.
Vi startade en kooperativ butik (utanför konsum -- efter att ha motionerat en massa på konsumstämmor utan resultat) för att täppa till glappet mellan konsumenter och producenter osv.
För att inte tala om alla demonstrationer, flygbladsutdelningar, apellmöten, bojkotter, insändare, pressmeddelanden, affischer JO-anmälningar och alla kvällar på diverse möten.
Jag vet att många jobbar häcken av sig med föreningsbildning, supportfrågor, moderering osv, men herreminje, vi är ju sexochethalvttusen medlemmar! Rent statistiskt borde dessutom några vara arbetslösa eller åtminstone ha en liten studiedag i skolan. Jag talar inte om dem som redan ger järnet. Vi behöver fler aktiva och vi behöver folk som är aktiva på många olika sätt.
Se'n har du rätt i att man inte kan mäta aktiviteten i lokaltidningarnas skrivande. Varje redaktion gör sin bedömning om vad som är värt att skriva om och inte och den bedömningen beror i hög grad på flödet av övriga nyheter. Man kan göra en väldigt fin och välplanerad aktion, men råkar den sammanfalla tidsmässigt med ett krigsutbrott eller en fartygskatastrof blir det inte en rad.
Oktober till december är en väldigt lång tid i det här perspektivet. Jag minns perioder då jag sprang på tidningsredaktionerna varenda dag. När någon undrade över det minns jag att jag svarade "Men, det är ju vi som
gör nyheterna". Ska vi nå resultat måste vi vara beredda att hänga på och smida medan järnet är varmt. Jag tror säkert att vi har fem, femti eller kanske femhundra medlemmar som borde kunna ta tag i detta.
Som sagt, ingen skugga faller på alla er som redan jobbar med annat för Ubuntu, men var är ni andra?
Jag tror att det som fattas är lokal organisering. Det är svårt att göra den här typen av aktioner ensam - även om det går. Det blir lättare om man är en grupp.
