Att du rajlerat över nästan allt jag sagt den senaste tiden har inte gjort det varken lättare eller trevligare att försöka påverka, har du koll på hur många nedvärderande inlägg du skrivit om mig?
Jag gissar att det föreligger ett missförstånd här.
Jag, Tukken, har inte skrivit något
med egna ord angående dig.
Vad jag däremot har gjort, det är att citera dig och dina alldeles egna skrivningar. För att belysa för läsarna -VAD du skriver, -HUR du skriver det och också visa på -
Hur du, med denna skrivning, ger uttryck för hur du
ser på övriga medlemmar i gemenskapen. Positivt, har det inte varit.
Tycker du sedan, av någon anledning, att detta är raljerande, ja du, då skall du nog inte söka "källan" hos mig, utan kanske i första hand, hos dig själv.
Det är i huvudsak du själv som står för texten och innehållet.
Jag själv tyckte också att du var raljerande, iofs och kände ett behov av att visa andra på hur du agerar och skriver, mot kontaktman och andra medlemmar.
Men nu kan du vara lycklig, för i går kväll kom Urban och jag till någon slags förståelse - ingen av oss tycker att varandras arbete här är meningsfullt och våra prioriteringar skiljer sig starkt.
Och?
Du nämner inget om ett eventuellt klargörande, någon form av gemensamt beslut eller överenskommelse. Förmodligen är det något sådant du ändå vill ha sagt.
Skrivningen: ". . . ingen av oss tycker att varandras . . . ", lämnar en del frågetecken. Varandras? Den andres? Det egna? Något gemensamt?
Har kontaktmannen tröttnat på att ständigt vara utsatt för det ena, eller andra ifrågasättandet? I tid och otid. Det skulle i så fall inte förvåna mig. Med "vänner" av det slag som under det senaste halvåret har kritiserat det mesta han har åstadkommit, eller inte har åstadkommit, så behöver man inga fiender, i vart fall. Det tycks "de egna" redan ha blivit. Urban har styrts av ett omänskligt tålamod under denna tid som du har dragit fram med blåslampan i hans byxhasor.
Credit till Urban för det.
Han valdes fram efter en svår tid, men där han hade kommit in som en "fredsmäklare". Det arbete han därefter har gjort för vår gemenskap är oantastligt. Att framtiden däremot, kan ha krav på andra typer av ledare, det sätter jag mig inte emot. Var tid, har sina krav och förutsättningar.
Men ingen skugga på Urban, utan att den även faller över oss andra.
Att oförbehållsamt jaga Urban, det har inte varit en av dina "vackrare" sidor.
En kontaktperson behöver istället hjälp och råd, för att bli stärkt. Förslag, tankar och idéer.
Framförda så, att ingen annan läsare skall förnimma missaktning, missunsamhet, kritik eller liknande visavi kontaktmannen.
Öppna tavlor i forumet är förmodligen det sista en positivt inställd "ifrågasättare" bör använda sig av. Om inte denne kritiker verkligen strävar efter att just åstadkomma det negativa kring personen som utsätts för kritiken.
Som vi behandlar en kontaktman idag, så riskerar en nyvald kontaktman att själv utsätta sig. Frågan är, om vi med att släpa ut befintliga kontaktmän till ett officiellt forum, också kraftigt begränsar våra möjligheter till att finna ersättare, den dag det kan behövas.
Insinuationer och ifrågasättanden, är kanske det de minst av allt behöver.
Tror du sedan att jag skulle komma att glädjas över om någon lämnar vår gemenskap i missmod eller ilska, så tror du fel även där. Förmodligen så är du
för fokuserad på dig själv, så att du inte ens kan se andra individers egna, personliga drivkrafter och/eller önskemål.
Att någon lämnar oss av sådana orsaker som missmod o/e ilska, det är ingen seger för någondera parten. Helt klart är det i stället en förlust för samtliga.
Jag själv har sörjt många tidigare medlemmars bristande närvaro här inne. Så, har jag saknat en del, att jag fortsatt har mailkontakt med ett antal av dem.
Somliga saknar jag mer än andra.
Goda krafter, som i positiv och vänlig anda, med stor respekt för dem de har gnuggats emot, dem saknar jag kanske allra mest.
De har kommit att lämna över platsen efter sig till, ibland, personer med mindre av den
goda varan, så som respekt för den man tilltalar och dennes idéer, tankar och känslor.
Respekt för dem som berörs- och så vidare.
Visst är sådant både tråkigt och trist?
Tukken