Ubuntu Sverige

DanLars skrev:

christer skrev:
Att använda en vidvinkel jmf ett tele ger helt olika perspektiv åt bilden. Det känns som som kommer närmare med telet och det kan vara så man vill avbilda sitt motiv. Bättre eller sämre? Olika...

Egentligen inte - om du inte samtidigt som du byter glugg också flyttar dig och kameran. Testa att ta en telebild och sedan ta samma bild med vidvinkel. Delförstora sen vidvinkelbilden så att den får exakt samma utsnitt som telebilden... Blir förstås pixligt och grynigt, men samma perspektiv.

Perspektivet ändrar du genom att gå närmare eller längre ifrån. Krypa på backen eller hitta en hög utsiktspunkt osv.

Onekligen är det något konstigt med bilder tagna med teleobjektiv.
Då bilden har skärpa i bakgrund, förgrund och motiv, särskilt då för
kända landskapsbilder så verkar avstånden bli helt fel. Bilden och
landskapet i bilden verkar bli tillplattat. Allting verkar vara liksom
lika nära eller lika långt borta trots att det i verkligheten är långt att gå.

Porträtt med kort brännvid ger stor näsa och haka och små öron. Används tele
måste ju motsatsen uppstå. Öron och näsa blir rätt som mätta med måttband.
Vårt 50 mm öga för fullbild ser ju bilder och perspektiv på sitt sätt. Ser man
sig i spegeln är haka och näsa något för stora och vi kallar det rätt och riktigt.

Folk tycker att de inte blir förvrängda om porträtt tas med 70 - 100 mm brännvidd
för fullformat (24 x 36 mm) . Det är 2-3 gånger sensorbredden i kameran.
Normalobjektivet 1,5 gånger sensorbredden 50 mm eller ögat ger inte rätta
proportioner för porträtt. Det beror väl på att kameran nu är så närgången.

christer skrev:Onekligen är det något konstigt med bilder tagna med teleobjektiv.
Då bilden har skärpa i bakgrund, förgrund och motiv, särskilt då för
kända landskapsbilder så verkar avstånden bli helt fel. Bilden och
landskapet i bilden verkar bli tillplattat.

Porträtt med kort brännvid ger stor näsa och haka och små öron. Används tele
måste ju motsatsen uppstå.

Detta har inte med brännvidden att göra, utan beror på fotograferingsavståndet.

christer skrev:Onekligen är det något konstigt med bilder tagna med teleobjektiv.
...

Telebilder har ofta oskärpa i för- och bakgrund eftersom skärpedjupet blir kortare. Visst kan man blända ner, men jobbar man på fri hand kan det ha sina problem och även efter nerbländning blir skärpedjupet kortare än med vidvinkel.

"Älgkranen" som folk får med vidvinkel beror på att du plåtat väldigt nära, närmare än vanligt "socialt avstånd". Backar du, får folk mer normala proportioner i fejan. Med tele tvingas du att backa. Kan vara en orsak till att kort tele är poppis för porträtt, i alla fall om du eller modellen har dålig andedräkt Det kortare skärpedjupet kan också vara positivt, då det framhåller modellen och tonar ner bakgrunden. Det blir "Eva i Smögen" och inte "Smögen och en brud som råkade komma ivägen"

Ibland ser man ordet perspektiv användas lite slarvigt eftersom det kan syfta dels på den optiska projektionen (geometri), och dels på upplevelsen (av bilden, eller motive)t, eller framställningsprocessen (genomsikt)

nixy skrev:Ibland ser man ordet perspektiv användas lite slarvigt eftersom det kan syfta dels på den optiska projektionen (geometri), och dels på upplevelsen (av bilden, eller motive)t, eller framställningsprocessen (genomsikt)

Rätt så! Jag var lite slarvig när jag egentligen var ute efter upplevelse av avstånd.

Bra att vara slarvig ibland. Fenomenet blev bättre belyst.

Telebilder har ofta oskärpa i för- och bakgrund eftersom skärpedjupet blir kortare. Visst kan man blända ner, men jobbar man på fri hand kan det ha sina problem och även efter nerbländning blir skärpedjupet kortare än med vidvinkel.

"Älgkranen" som folk får med vidvinkel beror på att du plåtat väldigt nära, närmare än vanligt "socialt avstånd". Backar du, får folk mer normala proportioner i fejan. Med tele tvingas du att backa. Kan vara en orsak till att kort tele är poppis för porträtt, i alla fall om du eller modellen har dålig andedräkt Det kortare skärpedjupet kan också vara positivt, då det framhåller modellen och tonar ner bakgrunden. Det blir "Eva i Smögen" och inte "Smögen och en brud som råkade komma ivägen"

Vet någon om skärpdjupet är begränsat rent fysiskt av @(brännvidd, avstånd) eller om det fint annat som har stor betydelse (tex att köpa ett jätte dyrt objekt)?

Hans Linde skrev:

Telebilder har ofta oskärpa i för- och bakgrund eftersom skärpedjupet blir kortare. Visst kan man blända ner, men jobbar man på fri hand kan det ha sina problem och även efter nerbländning blir skärpedjupet kortare än med vidvinkel.

"Älgkranen" som folk får med vidvinkel beror på att du plåtat väldigt nära, närmare än vanligt "socialt avstånd". Backar du, får folk mer normala proportioner i fejan. Med tele tvingas du att backa. Kan vara en orsak till att kort tele är poppis för porträtt, i alla fall om du eller modellen har dålig andedräkt Det kortare skärpedjupet kan också vara positivt, då det framhåller modellen och tonar ner bakgrunden. Det blir "Eva i Smögen" och inte "Smögen och en brud som råkade komma ivägen"

Vet någon om skärpdjupet är begränsat rent fysiskt av @(brännvidd, avstånd) eller om det fint annat som har stor betydelse (tex att köpa ett jätte dyrt objekt)?

Kan inte påstå att jag helt fattar http://sv.wikipedia.org/wiki/Skärpedjup, men det verkar vara ett matematiskt samband som inga skitdyra supergluggar kommer ifrån. Däremot har många billiga kameror gluggar med rätt kort brännvidd och liten bländare och som tecknar hyggligt skarpt från en meter till oändlighet utan avståndsinställning, sk fixfokus.

Själv gillar ofta att delar av bilden försvinner i viss oskärpa eftersom det framhäver själva motivet och ger djupkänsla, men det är ju förargligt om man fokuserat fel och ibland attans petigt att få skärpan rätt på fåglar i flykten för att inte tala om små blommor och insekter - vid närbildsfoto mäter vi skärpedjup i millimeter.

Urban Anjar skrev:

Hans Linde skrev:

Telebilder har ofta oskärpa i för- och bakgrund eftersom skärpedjupet blir kortare. Visst kan man blända ner, men jobbar man på fri hand kan det ha sina problem och även efter nerbländning blir skärpedjupet kortare än med vidvinkel.

"Älgkranen" som folk får med vidvinkel beror på att du plåtat väldigt nära, närmare än vanligt "socialt avstånd". Backar du, får folk mer normala proportioner i fejan. Med tele tvingas du att backa. Kan vara en orsak till att kort tele är poppis för porträtt, i alla fall om du eller modellen har dålig andedräkt Det kortare skärpedjupet kan också vara positivt, då det framhåller modellen och tonar ner bakgrunden. Det blir "Eva i Smögen" och inte "Smögen och en brud som råkade komma ivägen"

Vet någon om skärpdjupet är begränsat rent fysiskt av @(brännvidd, avstånd) eller om det fint annat som har stor betydelse (tex att köpa ett jätte dyrt objekt)?

Kan inte påstå att jag helt fattar http://sv.wikipedia.org/wiki/Skärpedjup, men det verkar vara ett matematiskt samband som inga skitdyra supergluggar kommer ifrån. Däremot har många billiga kameror gluggar med rätt kort brännvidd och liten bländare och som tecknar hyggligt skarpt från en meter till oändlighet utan avståndsinställning, sk fixfokus.

Själv gillar ofta att delar av bilden försvinner i viss oskärpa eftersom det framhäver själva motivet och ger djupkänsla, men det är ju förargligt om man fokuserat fel och ibland attans petigt att få skärpan rätt på fåglar i flykten för att inte tala om små blommor och insekter - vid närbildsfoto mäter vi skärpedjup i millimeter.

Hmm ......jag har varit fågelskåpare ....Och det var ett kikare-fabikat som var uppskattat.....Dock var det så att om man flyttade motivet från mitt till kant av synfältet. Så blev det förminskat.. fast det i andra kikare förlorade i skärpa.
Eventuellt kan variera linsernas form och få "ganska" bra resultat.... fast inte perfekt.
Men då kom vi osökt in på analogt till digital.......Digital (eller switchat) bli aldrig perfekt, men få lägger märket till det när det naturliga begränsningarna (analogt/linjärt) dominerar.

Det är snart dags för kameraleverantörerna att komma med en "fix-fokus-kamera" och integrerad bildredigering. Där fotografen själv bestämmer vilket skärpdjup som önskas. Sedan "fångar han/hon ögonblicket"........mjaaa , men då har det blivit konst och inte teknik

Urban Anjar skrev: ..http://sv.wikipedia.org/wiki/Skärpedjup, men det verkar vara ett matematiskt samband som inga skitdyra supergluggar kommer ifrån. ....

Hans Linde skrev:..en "fix-fokus-kamera" och integrerad bildredigering. Där fotografen själv bestämmer vilket skärpdjup som önskas. Sedan "fångar han/hon ögonblicket"........mjaaa , men då har det blivit konst och inte teknik

http://sv.wikipedia.org/wiki/Plenoptic
http://en.wikipedia.org/wiki/4D_light_f ... ight_field

Oskärpa för formatet 24 x 36 mm fel större eller lika med 1/30 mm.
Felet är så litet som 30 st /mm och om nu bredden är 36 mm, så ryms det 30 x 36 = 1080 fel på bredden
Det blir en pixel för formatet 720 x 1080 = 0,777 Mp.

Man justerar ju in skärpan för varje motivavstånd enligt linsformeln.
Allt som är närmare eller längre bort blir då oskarpt.

Förr i världen fick man med en skärpedjupstabell när man köpte kamera eller objektiv.
Mindre bländaröppning ger större skärpedjup ( i allmänhet bättre skärpa).

Nuförtiden blir oskärpan 1/30 mm helt vilseledande, då väldigt få kameror har
sensorformatet 24 x 36 mm. De som har små sensorer kräver mycket skarpare
optik och ett fel om en pixel är mycket mindre än 1/30 mm.

Skärpedjupet är ju ett enkelt fenomen, men svårt att förklara. Man ser det också
på kamerans bildskärm, men det är vid full bländare och det blir ju större med den
arbetsbländare, som bilden tas med. Används arbetsbländare blir bilden så mörk
att man inte ser något tydligt.

Som amatörfotograf vill jag dra mitt strå till stacken angående skärpedjup.
Vad jag tror att jag vet...
Vill du ha långt skärpedjup så ska du ha en liten bländaröppning (stort tal) men samtidigt så medför det att exponeringstiden behöver var längre eftersom mindre ljus kommer in i kameran.
Dvs. med långt skärpedjup så måste man vara stadig på handen.
En länk > http://www.banum.se/Fotoskolan/Grundl%C ... fault.aspx

Vill man ha långt skärpedjup med större bländare, så skall man ha kort brännvidd och liten sensor.
Det blir då en digital pocket med CCD.

Lite påfågelöga jag blev nöjd med. Det är kul att fota fjärilar just nu. Det är skapat med Asahi Super-Takumar 135mm/3.5 från 60-talet på en digital EOS 350D sedan beskuret i datorn (det är inte 100% storlek men nära, säger den del om skärpan tycker jag ).

Är det inte svårt att fota med dessa gamla fina objektiv i moderna kameror ? Skärpan skall ställas in manuellt med full bländaröppning. Med arbetsbländare ser man knappt något. Sedan blir skärpedjupet större vid nedbländning. Avståndet är också manuellt med ett precisionsgungande av hela kroppen för att få det rätt vid fotoögonblicket. Ljusmätningen åter bör väl ske med arbetsbländare och manuell inställning. Bländaren går ju inte automatiskt till arbetsläge vid fotoögonblicket med ett gammalt för övrigt knivskarpt objektiv. Vid det här laget har krypet, fågeln eller fjärilen redan försvunnit.

Sålde min analoga Pentax och Nikon med objektiv och framkallningsutrustning till ett bättre hem för 1000 sek. De fanns ju bara där i hyllan till ingen nytta med Super Coated och allt. Borde väl inte vara ensam med problemet. Har också bytt och gett emellan, så något museum med gamla apparater blir det heller inte. Skulle bara grämas över att den gamla tvåögda Agfan lämnades till affären när en modernare kamera köptes.

christer skrev:Vid det här laget har krypet, fågeln eller fjärilen redan försvunnit.

Fungerar bra för mig i alla fall, som synes Ha på öppen bländare, fokusera, (ev ställ in bländare, men om man vet vad man är ute efter brukar det går bra att ställa in i förväg), tryck på ev knapp för auto/manuellt (det brukar ha funktionen att stänga/öppna bländaren direkt), plåta. Oftast blir det bara två steg alltså, fokusera manuellt, tryck på bländarknapp (+ta bilden). När jag hade moderna objektiv så brukar jag ändå föredra att fokusera manuellt och göra inställningarna, det var bara att man tryckte på andra knappar (bakpå kameran). Jag tycker det finns andra vinster B.l.a. bokeh och pris, men också att man lär sig inställningarna bra. Har bra objektiv jag köpt för 50 spänn inkl gammal kamera.

SVD i samarbete med Panasonic har startat fotoskola:

http://www.mintur.se/fotoskolan/

Tyckte fotoskolan var i ett begynnelsestadium.

Ett kort jag tog av min nyckelring med mobilen. Helt okej kvalité.