Han sa att Windows är mycket lättare att komma igång med.
Då tänker jag som så, att om man var helt nollställd på datorer. Vilket är då lättast att komma igång med, Windows eller Ubuntu.
Om man tänker på installationen så är det ju väldigt mycket programvaror som ska in i Windows som man kanske inte tänker på i första hand, t. ex. Acrobat Reader, Office-paket, brännarprogram och otroligt mycket mer.
Ja, vad kan tänkas behövas i Ubuntu. Är ju trots allt så att ett brännarprogram ska in. Har man då väl lärt sig att titta under Program->Lägg till/Ta bort så finns ju det mesta där. Dessutom så är mycket redan förinstallerat.
Är dock en hel del codec som ska in innan allt ljud och video ska fungera att spela. I Windows fungerar mycket att spela i den Förinstallerade Windows Media Player, men dock inte allt. Så man slipper ändå inte ifrån problemet.
Var en diskussion på idg:s hemsida där man kollade in "den förlorade generationen". Skulle väl i så fall vara den som började med Windows 95 och gick i dess fotspår. Linux var ju väldigt nytt då och MacIntosh väldigt dyra, så dom flesta körde ju med Windows 95 och fortsatte sedan med W98 osv. Svårt då att hoppa på något annat operativsystem.
Tror aldrig Windows hade nått så stor användarskara om det inte hade varit för all piratkopiering som fanns då.
När jag började med datorer så var det en hel uppsjö av olika märken på datorer, med det enastående programspråket Basic. Detta var 80-talet, och mycket har hänt sen dess.
Senare så var det Dos som gällde, när första PC-köpet ägde rum. Var fortfarande en del att tänka på såsom "Ska jag ha EMS eller XMS-minne för att spela ett visst spel?". Var mycket pulande för att få en del program att fungera, men i stort sett så lyckades Microsoft väldigt bra här.
Om man kollar på generationen som inte har jobbat med en dator någon gång, kanske en 70-åring som behöver datorn till släktforskning, så är det absolut inga nackdelar vad jag kan se att köra Ubuntu, MacOS eller Windows. Om man bortser från vissa program som kräver Windows. Har testat dessa genom Wine och det fungerar utmärkt, vad jag kan se. Själv installerade jag Ubuntu åt en 67-åring och han tycker att tillvaron har blivit lugnare nu när han slipper all spyware och virus, något som jag själv kan känna ibland, sen jag började med Ubuntu. OK. Det har varit lite trixande hit och dit för att få allt att fungera, men hade det gått så mycket lättare i Windows?
Till sist så kan jag säga att många Linux-distributioner verkar ha nått ytterligare en dimension i att bli pedagogiska. När jag sist testade en distribution så blev det Suse, och detta kan ha varit runt 2003 kan jag tänka mig.
Var visserligen ett lyft, men fortfarande jobbigt för den allmänna folkmassan att hantera. Först senaste halvåret kan jag tänka mig att dom har lyckats.
Försökte att övertyga min kompis att Ubuntu behöver inte vara jobbigt längre, men han hade svårt att tro mig. Kan han måhända tillhöra den förlorade generationen?
