Var är programmen
Var är programmen
Är det någon som har internetadressen vart man kan hitta program till Ubuntu/Linux ??
Var är programmen
Dels har du de sk repositories som är inställda i /etc/apt/sources.list
Via synaptic System->Administration->Pakethanteraren Synaptic kan du hämta och installera program
Du kan också via Program->Lägga till / Ta bort göra detta
I övrigt får jag 301 miljoner träffar på den här sökningen
http://www.google.se/search?q=linux+application
Via synaptic System->Administration->Pakethanteraren Synaptic kan du hämta och installera program
Du kan också via Program->Lägga till / Ta bort göra detta
I övrigt får jag 301 miljoner träffar på den här sökningen
http://www.google.se/search?q=linux+application
Var är programmen
system->administration->synpatic pakage manager
där är alla apt-get paket
annars funkar samma som till debian tror jag
*edit*
Marwal var 20 sek snabbare
där är alla apt-get paket

annars funkar samma som till debian tror jag

*edit*
Marwal var 20 sek snabbare

UbuntuGuide | LinuX-Gamers | Google Linux | Google Trends
Jag kan det jag kan och det jag inte kan det kan jag lära mig
Jag hette tidigare "sertion".
The end!
Jag kan det jag kan och det jag inte kan det kan jag lära mig

Jag hette tidigare "sertion".
The end!
Var är programmen
Jag var tydligen inte tydlig nog.
Så, var hittar jag ubuntu programmen om jag inte kommer åt nätet med ubuntu (har jobbat en vecka nu med detta och sliter fortfarande) men jag kan hämta med windows, om jag bara vet var!
Så, var hittar jag ubuntu programmen om jag inte kommer åt nätet med ubuntu (har jobbat en vecka nu med detta och sliter fortfarande) men jag kan hämta med windows, om jag bara vet var!
Var är programmen
Det är lite jobbigare, faktiskt...
Du kan gå till packages.ubuntu.com och hitta alla paket, ladda ner dem, och så vidare. Problemet som uppstår (anledningen till att man har pakethanterare) är att alla paket beror på andra paket. Du måste ha alla andra paket ett paket beror på installerade för att kunna installera paketet (jupp, knepig mening). Jag tror det finns någon slags lösning på det hela om man har två ubuntudatorer - en med och en utan internet - men för windows har jag aldrig hört talas om något.
Du kan gå till packages.ubuntu.com och hitta alla paket, ladda ner dem, och så vidare. Problemet som uppstår (anledningen till att man har pakethanterare) är att alla paket beror på andra paket. Du måste ha alla andra paket ett paket beror på installerade för att kunna installera paketet (jupp, knepig mening). Jag tror det finns någon slags lösning på det hela om man har två ubuntudatorer - en med och en utan internet - men för windows har jag aldrig hört talas om något.
- n4h0j
- Inlägg: 898
- Blev medlem: 20 mar 2006, 04:02
- OS: Arch Linux
- Utgåva: Vet inte/ingen utgåva passar
- Ort: Göteborg
Var är programmen
[quote="ozamosi"]Jag tror det finns någon slags lösning på det hela om man har två ubuntudatorer - en med och en utan internet - men för windows har jag aldrig hört talas om något.[/quote]
Det hade varit såå praktiskt! Något för utvecklarna? Kan ju inte vara alltför jobbigt...?
Det hade varit såå praktiskt! Något för utvecklarna? Kan ju inte vara alltför jobbigt...?
[Jag minns när vi firade 100 registrerade medlemmar...]
Var är programmen
Vore det inte bättre om ubntu och andra linux program slutade med att använda paket.
Kör ihop paketen till EN (installerbara) fil så undviker man dylika problem. Därmed kommer kommer många nuwbees och människor som inte är vana vid linux att lättare ta till sig att använda systemet.
Var det inte enkelhet som gällde
Kör ihop paketen till EN (installerbara) fil så undviker man dylika problem. Därmed kommer kommer många nuwbees och människor som inte är vana vid linux att lättare ta till sig att använda systemet.
Var det inte enkelhet som gällde

- Broder Tuck
- Inlägg: 3330
- Blev medlem: 27 mar 2006, 22:32
- OS: Linux Mint
- Utgåva: 16.04 Xenial Xerus LTS
- Ort: Stockholm / Tumba
Var är programmen
Hej alla Ubuntuvänner.
Munken är åter från semestern och prasslar runt i Sherwoodskogen tillsammans med lilla damen (lilla och lilla, förresten
.
I denna tråd känner jag att det finns något viktigt att få fram. Jag kan inte riktigt peka på något konkret, men jag känner att vi har en Gordisk knut här ( vill inte peka besserviktigt på någon, men om någon läsare inte hört uttrycket förut så kan jag nämna att den Gordiska knuten till en början ansågs vara omöjlig att knyta upp, intill dess att Alexander den Store löste problemet på sitt sätt ). Må Ubuntu finna en likartad lösning på "sin knut".
Iowiks funderingar känns berättigade för mig. Delar av svaren likaså.
Marwals svar är så rätt och när man bekantat sig med denna lösning en tid, KÄNNS det också så rätt.
I Iowiks inlägg #4 känns det som att han/hon känner sig tvingad att gå ut på nätet för att hitta programmen som egentligen redan finns på den icke uppkopplade datorn, iom att Ubuntu är installerat.
Lite på samma sits kände jag mig också sitta, i begynnelsen. Jag har fortfarande inte helt rest mig upp, om jag skall vara ärlig. Men jag är näst intill upprättstående idag och blir än mer förtjust i Ubuntu för var dag jag sitter här och arbetar (frugans definition är: leker
).
Jag älskar Ubuntus paket idag. Det minimerar allt onödigt, perifert, krafs kring olika installationer och känner därtill av vad som skall läggas till, samt vad som eventuellt kommer att tas bort, för att det inte skall bli någon konflikt i systemet. ( De' ru' , sheriffen .....
. Har Du någonsin tänkt i dylika banor?
).
Iowiks inlägg #7 kommer nog som en naturlig följd. Jag tror att jag tänkte likartat tidigare. Varför så här?
Det är ju ändock inte detta som är den springande punkten! Men på något sätt kan bli det.
Pakethanteringen känns bara så rätt för mig idag och jag skulle inte vilja vara den förutan. Den är helt rätt och outstanding. Men visst kändes det lite ovant till en början och innan jag förstod värdet med att installera och ev. avinstallera paket, istf enskilda filer och tillägg m.m. m.m..
Men jag tror att det ligger något av en "knut" i den första informationen till en som är ny i Ubuntu.
Brister i information. Ursäkta alla ni genomduktiga moderatorer. Det är inte hos Er eller forumet eller wikin som bristen ligger. Har man väl kommit så långt att man hittat dit, får man ju ovärderlig hjälp där. Det är snarare i steget INNAN vi skall söka eventuella brister.
Detta är troligen INTE den Gordiska knuten i helhet, men jag tror att frågan tangerar något som kan vara ett tillfälligt behov i Ubuntu. En startsida när Ubuntu startar och kommer upp på skärmen för första gång( -en, -erna ).
Så här fungerar det i Ubuntu!
Pakethantering. På panelen kanske filhanteraren redan skall vara inlagd. Ev. även lite annat av "vardagsnatur". Snabblänkar till alla officiella forum och Wikis etc.. Förteckningen över de vanligaste windowsprogrammen samt deras motsvarighet i Ubuntu bör finnas med här.
Är man då inte uppkopplad, får man ändock hela systemet i sin hand. Så långt man bemäktigar att ta det till sig och väl uppkopplad kan man sedan söka sig till vänligt sinnade kontakter.
Jag är medveten om att jag är sent ute i denna tråd, men jag tänkte lägga in en om Opera och letade lite runt av det skälet och fann denna. Jag bara kände att jag inte tyst, stilla och förläget kunde vända ryggen till. Det var bara så skönt att få det sagt.
Dock måste jag nu avbryta en stund. Min "hemma"-sheriff börjar vanka oroväckande och i än snävare cirklar runt min rygg. Gissar att det är något i hemmet hon vill "ha hjälp" med.
Tills vi ses igen: Lev väl, ta hand om varandra, nära o kära.
mvh Broder Tuck
Munken är åter från semestern och prasslar runt i Sherwoodskogen tillsammans med lilla damen (lilla och lilla, förresten

I denna tråd känner jag att det finns något viktigt att få fram. Jag kan inte riktigt peka på något konkret, men jag känner att vi har en Gordisk knut här ( vill inte peka besserviktigt på någon, men om någon läsare inte hört uttrycket förut så kan jag nämna att den Gordiska knuten till en början ansågs vara omöjlig att knyta upp, intill dess att Alexander den Store löste problemet på sitt sätt ). Må Ubuntu finna en likartad lösning på "sin knut".
Iowiks funderingar känns berättigade för mig. Delar av svaren likaså.
Marwals svar är så rätt och när man bekantat sig med denna lösning en tid, KÄNNS det också så rätt.
Är man konsekvent i detta, slipper man alla slaskar här och där och delar av filer och brutna länkar som medföljde i spåren av Nottingham-Sheriffens påtvingade sätt att arbeta i MS Win (and lose).Dels har du de sk repositories som är inställda i /etc/apt/sources.list
Via synaptic System->Administration->Pakethanteraren Synaptic kan du hämta och installera program
Du kan också via Program->Lägga till / Ta bort göra detta
I Iowiks inlägg #4 känns det som att han/hon känner sig tvingad att gå ut på nätet för att hitta programmen som egentligen redan finns på den icke uppkopplade datorn, iom att Ubuntu är installerat.
Lite på samma sits kände jag mig också sitta, i begynnelsen. Jag har fortfarande inte helt rest mig upp, om jag skall vara ärlig. Men jag är näst intill upprättstående idag och blir än mer förtjust i Ubuntu för var dag jag sitter här och arbetar (frugans definition är: leker

Jag älskar Ubuntus paket idag. Det minimerar allt onödigt, perifert, krafs kring olika installationer och känner därtill av vad som skall läggas till, samt vad som eventuellt kommer att tas bort, för att det inte skall bli någon konflikt i systemet. ( De' ru' , sheriffen .....


Iowiks inlägg #7 kommer nog som en naturlig följd. Jag tror att jag tänkte likartat tidigare. Varför så här?
Det är ju ändock inte detta som är den springande punkten! Men på något sätt kan bli det.
Pakethanteringen känns bara så rätt för mig idag och jag skulle inte vilja vara den förutan. Den är helt rätt och outstanding. Men visst kändes det lite ovant till en början och innan jag förstod värdet med att installera och ev. avinstallera paket, istf enskilda filer och tillägg m.m. m.m..
Men jag tror att det ligger något av en "knut" i den första informationen till en som är ny i Ubuntu.
Brister i information. Ursäkta alla ni genomduktiga moderatorer. Det är inte hos Er eller forumet eller wikin som bristen ligger. Har man väl kommit så långt att man hittat dit, får man ju ovärderlig hjälp där. Det är snarare i steget INNAN vi skall söka eventuella brister.
Detta är troligen INTE den Gordiska knuten i helhet, men jag tror att frågan tangerar något som kan vara ett tillfälligt behov i Ubuntu. En startsida när Ubuntu startar och kommer upp på skärmen för första gång( -en, -erna ).
Så här fungerar det i Ubuntu!
Pakethantering. På panelen kanske filhanteraren redan skall vara inlagd. Ev. även lite annat av "vardagsnatur". Snabblänkar till alla officiella forum och Wikis etc.. Förteckningen över de vanligaste windowsprogrammen samt deras motsvarighet i Ubuntu bör finnas med här.
Är man då inte uppkopplad, får man ändock hela systemet i sin hand. Så långt man bemäktigar att ta det till sig och väl uppkopplad kan man sedan söka sig till vänligt sinnade kontakter.
Jag är medveten om att jag är sent ute i denna tråd, men jag tänkte lägga in en om Opera och letade lite runt av det skälet och fann denna. Jag bara kände att jag inte tyst, stilla och förläget kunde vända ryggen till. Det var bara så skönt att få det sagt.
Dock måste jag nu avbryta en stund. Min "hemma"-sheriff börjar vanka oroväckande och i än snävare cirklar runt min rygg. Gissar att det är något i hemmet hon vill "ha hjälp" med.

Tills vi ses igen: Lev väl, ta hand om varandra, nära o kära.
mvh Broder Tuck
Ubuntu med både Gnome och Mate. Kör mestadels med LinuxMint Cinnamon till vardags. Våren 2019.
- Broder Tuck
- Inlägg: 3330
- Blev medlem: 27 mar 2006, 22:32
- OS: Linux Mint
- Utgåva: 16.04 Xenial Xerus LTS
- Ort: Stockholm / Tumba
Var är programmen
Hej igen.
Ytterligare lite i samma tema.
Väldigt mycket skulle man kunna underlätta för helt nystartade Ubuntu-användare, genom att bara ha en första start-upp-sida som lägger sig direkt på skärmen när uppstarten sker. Som exempelvis Firefox och Opera.
Den sidan behöver inte göra mer, än hänvisa till ikonen med frågetecknet på övre panelen.
Där finns ju näst intill allt en nybörjare kan behöva tycker jag.
Men är en del andra som jag är, så dröjer det lång tid innan man hittar den ikonen.
Mvh från Ubuntudiggaren Br Tuck
Ytterligare lite i samma tema.
Väldigt mycket skulle man kunna underlätta för helt nystartade Ubuntu-användare, genom att bara ha en första start-upp-sida som lägger sig direkt på skärmen när uppstarten sker. Som exempelvis Firefox och Opera.
Den sidan behöver inte göra mer, än hänvisa till ikonen med frågetecknet på övre panelen.
Där finns ju näst intill allt en nybörjare kan behöva tycker jag.
Men är en del andra som jag är, så dröjer det lång tid innan man hittar den ikonen.

Mvh från Ubuntudiggaren Br Tuck
Ubuntu med både Gnome och Mate. Kör mestadels med LinuxMint Cinnamon till vardags. Våren 2019.
- Broder Tuck
- Inlägg: 3330
- Blev medlem: 27 mar 2006, 22:32
- OS: Linux Mint
- Utgåva: 16.04 Xenial Xerus LTS
- Ort: Stockholm / Tumba
Var är programmen
Aj, aj, aj .....
Inga fler kommentarer? Har jag trampat i klaveret, eller ....?
Jag kan ändå inte tro att jag är den ende, nye användare, som skulle vilja ha en första uppstartsida med tillrättalagda länkar om systemet, Ubuntu, Utan att jag skall behöva leta efter dem. Eller var.
Jag vill ju bara agitera för att man samlar möjlig information på ett och samma ställe i ett initialskede.
Hur Ubuntu skall hanteras etc., vad som skiljer det från övriga frekvent förekommande OS, samt länkar till svenskt (och utländskt) forum- och wikisida för Ubuntu. m.m. m.m.
Det, plus lite av det som innefattas i följande angivna länk, skulle nog kunna få väldigt många fler, osäkra, men intresserade människor till att våga ta steget till att lämna Win and Lose.
http://ubuntu-se.org/forum/viewtopic.php?id=658
Tröttar jag ut er övriga läsare på forumet, hoppas jag att du, eller någon moderator meddelar mig detta, så att jag kan dra ner på engagemanget och inte enbart skriver till ett ointresserat fåtal.
Må Ubuntu vinna än mer mark. Det är det värt.
Hälsningar
Broder Tuck
Inga fler kommentarer? Har jag trampat i klaveret, eller ....?
Jag kan ändå inte tro att jag är den ende, nye användare, som skulle vilja ha en första uppstartsida med tillrättalagda länkar om systemet, Ubuntu, Utan att jag skall behöva leta efter dem. Eller var.
Jag vill ju bara agitera för att man samlar möjlig information på ett och samma ställe i ett initialskede.
Hur Ubuntu skall hanteras etc., vad som skiljer det från övriga frekvent förekommande OS, samt länkar till svenskt (och utländskt) forum- och wikisida för Ubuntu. m.m. m.m.
Det, plus lite av det som innefattas i följande angivna länk, skulle nog kunna få väldigt många fler, osäkra, men intresserade människor till att våga ta steget till att lämna Win and Lose.
http://ubuntu-se.org/forum/viewtopic.php?id=658
Tröttar jag ut er övriga läsare på forumet, hoppas jag att du, eller någon moderator meddelar mig detta, så att jag kan dra ner på engagemanget och inte enbart skriver till ett ointresserat fåtal.
Må Ubuntu vinna än mer mark. Det är det värt.
Hälsningar
Broder Tuck
Ubuntu med både Gnome och Mate. Kör mestadels med LinuxMint Cinnamon till vardags. Våren 2019.
- Gurra72
- Inlägg: 273
- Blev medlem: 15 jul 2006, 17:35
- OS: Ubuntu
- Utgåva: 20.04 Focal Fossa LTS
- Ort: Färgelanda
- Kontakt:
Var är programmen
Broder Tuck Du tröttar inte ut någon.. Inte mig iallafall.. Du verkar vara något av en medeltida Robin Hood läromästare där man kan ösa skopa och skopa av lärdom i Ubuntu. Läser med intresse allt som skrivs här i forumena. Och ja vi kommer vinna mer mark. Min Slackware broder var nyss här och blev förtjust i mitt Ubuntu-skrivbord.
Ubuntu.. an ancient african word for - I cant configure Slackware 

Var är programmen
[quote="lowik"]Vore det inte bättre om ubntu och andra linux program slutade med att använda paket.
Kör ihop paketen till EN (installerbara) fil så undviker man dylika problem.[/quote]
Jag gillar iden! Man har en fil, som man laddar ner, och så klickar man på den för att den ska installeras!
För att enklare hitta programmen skulle man till och med kunna göra som en databas av installerbara filer, som man sedan kommer åt med ett program.
Vi kan använda filändelsen .deb t ex.
Eller vänta nu
Min poäng är alltså att vi redan har installerbara filer, bara att vi kallar dem paket istället för installationsprogram.
Kör ihop paketen till EN (installerbara) fil så undviker man dylika problem.[/quote]
Jag gillar iden! Man har en fil, som man laddar ner, och så klickar man på den för att den ska installeras!
För att enklare hitta programmen skulle man till och med kunna göra som en databas av installerbara filer, som man sedan kommer åt med ett program.
Vi kan använda filändelsen .deb t ex.
Eller vänta nu

Min poäng är alltså att vi redan har installerbara filer, bara att vi kallar dem paket istället för installationsprogram.
Var är programmen
Angående Broder Tucks inlägg om nybörjarhjälp så tycker jag absolut att det bör läggas krut på (och det görs).
Samtidigt kan jag känna att det kan bli lite väl löjligt när man ska behöva leda människor vid handen bara för att det inte finns någon Startknapp eller en grön äng på skärmen.
Hjälp vid problem och med frågor - ABSOLUT!
Dadda människor över till Linux - NEJ!
Att allt man lärt sig av microsoft inte funkar på Linux är inte Linux problem - det är Linux fördel. Tryck på den fördelen istället för att försöka få Linux att likna windows. Atari 1040 STe liknade inte PC men jag klarade övergången.
Samtidigt kan jag känna att det kan bli lite väl löjligt när man ska behöva leda människor vid handen bara för att det inte finns någon Startknapp eller en grön äng på skärmen.
Hjälp vid problem och med frågor - ABSOLUT!
Dadda människor över till Linux - NEJ!
Att allt man lärt sig av microsoft inte funkar på Linux är inte Linux problem - det är Linux fördel. Tryck på den fördelen istället för att försöka få Linux att likna windows. Atari 1040 STe liknade inte PC men jag klarade övergången.
Var är programmen
[quote="ozamosi"][quote="lowik"]Vore det inte bättre om ubntu och andra linux program slutade med att använda paket.
Kör ihop paketen till EN (installerbara) fil så undviker man dylika problem.[/quote]
Jag gillar iden! Man har en fil, som man laddar ner, och så klickar man på den för att den ska installeras!
För att enklare hitta programmen skulle man till och med kunna göra som en databas av installerbara filer, som man sedan kommer åt med ett program.
Vi kan använda filändelsen .deb t ex.
Eller vänta nu
Min poäng är alltså att vi redan har installerbara filer, bara att vi kallar dem paket istället för installationsprogram.[/quote]
Mja, nu blev det fel igen.
Paketen är just paket. Om ett paket saknas finns ingen information om var man hittar det som saknas.
Då är det bättre att allt ligger i EN fil eller ETT paket.
Kör ihop paketen till EN (installerbara) fil så undviker man dylika problem.[/quote]
Jag gillar iden! Man har en fil, som man laddar ner, och så klickar man på den för att den ska installeras!
För att enklare hitta programmen skulle man till och med kunna göra som en databas av installerbara filer, som man sedan kommer åt med ett program.
Vi kan använda filändelsen .deb t ex.
Eller vänta nu

Min poäng är alltså att vi redan har installerbara filer, bara att vi kallar dem paket istället för installationsprogram.[/quote]
Mja, nu blev det fel igen.
Paketen är just paket. Om ett paket saknas finns ingen information om var man hittar det som saknas.
Då är det bättre att allt ligger i EN fil eller ETT paket.
Var är programmen
[quote="lowik"]Mja, nu blev det fel igen.
Paketen är just paket. Om ett paket saknas finns ingen information om var man hittar det som saknas.
Då är det bättre att allt ligger i EN fil eller ETT paket.[/quote]
Men vad händer med Linux om alla program var självförsörjande och inte beroende av andra paket?
Varje program skulle behöva hantera filhantering, skapandet av grafiska interface, nätanslutningar. Det skulle bli gigantiskt slöseri med programmerarkraft, hårddiskutrymme, bandbredd.
Paketen är just paket. Om ett paket saknas finns ingen information om var man hittar det som saknas.
Då är det bättre att allt ligger i EN fil eller ETT paket.[/quote]
Men vad händer med Linux om alla program var självförsörjande och inte beroende av andra paket?
Varje program skulle behöva hantera filhantering, skapandet av grafiska interface, nätanslutningar. Det skulle bli gigantiskt slöseri med programmerarkraft, hårddiskutrymme, bandbredd.
-
- Inlägg: 203
- Blev medlem: 11 jul 2006, 17:41
- OS: Ubuntu
- Utgåva: 12.04 Precise Pangolin LTS
- Ort: Ã…kersberga
Var är programmen
Helt sant, det finns hur många cd-brännarprogram som helst, men alla använder samma program
lite komsikt nästan. Men det är det som är Linux styrka, att det räcker ladda ner ett nytt GUI på typ 200kb.
//Jonas
lite komsikt nästan. Men det är det som är Linux styrka, att det räcker ladda ner ett nytt GUI på typ 200kb.
//Jonas
- Broder Tuck
- Inlägg: 3330
- Blev medlem: 27 mar 2006, 22:32
- OS: Linux Mint
- Utgåva: 16.04 Xenial Xerus LTS
- Ort: Stockholm / Tumba
Var är programmen
Hej bröder och systrar i Linux-världen.
Känner mig allt lite missuppfattad nu.
Jag anser trots allt att paketen i Synaptic skall vara kvar. Det är suveränt i sig och det är bl.a. detta som skiljer Ubuntu från WinAndLose. Med paketen, som det ser ut idag, kan vi som enskilda användare aldrig, säger och skriver aldrig, installera något som är i konflikt med något redan installerat. Enligt min mening är detta en av Ubuntus starkare sidor.
Jag har INTE talat om att jag behöver DADDAS omkring i Linux-miljön. Det blev jag sannerligen inte i winandlose-miljön heller, vill jag påpeka. I Dos, före winandlose. kunde jag själv administrera mitt dos så som jag ville ha det, så snart tror jag mig om att kunna göra lite av det även i Linux-miljön. Så led mig icke i handen, jag både går och står på egna ben, än så länge och åldern till trots. Ni behöver inte vara mina ögons lykta. Där jag inte längre ser, där bidar jag en dager och ljus.
Jag försöker förtydliga ett synbarligt missat inlägg här ovan " Jag vill ju bara agitera för att man samlar möjlig information på ett och samma ställe i ett initialskede. ".
Ordet SAMLAR är avgörande för mig.
På ett och samma ställe. Helst i en förstasida som möter en ny Ubuntuist när systemet startar. Inte inne i ett menyval ibland, eller annorstädes om man har tur att finna länken, utan direkt, när man startar upp sitt nyinstallerade Ubuntu.
Och DADDA .....
Det gjorde mig ont att läsa. Är det så jag uppfattas på detta fora, att jag behöver DADDAS omkring?
Må så vara, att ni som vet mer och bättre än jag upplever mig så, men det jag har försökt göra min röst hörd för, är dem som kommer nya och utan erfarenhet in i Ubuntu och DÃ… har motsvarande kunskaper som jag hade och vad jag ( notera JAG) upplever, skulle ha hjälpt mig i starten, på egen hand, i MIN kammare.
En möjlighet att ensam ta del av miraklet Ubuntu (som jag fortfarande uppfattar det som), förstått skillnaderna i att inte längre kunna hämta hem program från nätet hur som helst, utan med en viss eftertanke, men också orsakerna till varför det är så. Att Synaptic faktiskt hjälper mig till att behålla MITT SYSTEM från sk-t och brutna länkar t.ex..
En möjlighet till att bekanta mig med terminalen, kommandon etc..
En möjlighet till att ganska snart kunna klicka mig in i forum liknande detta via angivna webbadresser m.m. m.m.
Är det någon av er "förstå-sig-påare" som skulle kunna tro att många frågor som idag hamnar i forat här, skulle ha kunnat bli något av en "AHA-upplevelse" för en nytillkommen? Någon som kanske till slut hittat lösningen på egen hand, med allt det material som finns här och annorstädes. Men via en hyfsat bra första-sida där personen i lugn och ro och i egen takt kunnat bekanta sig med sitt nya OS.
Det skulle troligen vara mer ekonomiskt och mindre resurskrävande för envar om grundläggande information (se hjälp-ikonen redan installerad på panelen t.ex.) och direktlänkar fanns redan i en startsida. Inte enbart när man startar upp Firefox första gången, utan snarare en VÄLKOMMEN TILL UBUNTU-sida.
Välkommen till ett nytt och annorlunda operativsystem. Fritt från virus och brutna länkadresser.
Hur mycket skall jag behöva skriva? Det känns som om jag uttrycker mig så fantastiskt illa, att jag inte blir förstådd.
Ã… andra sidan är jag själv nu i hamn. Jag har det jag vill ha - Ubuntu. Så andra bör/får kanske klara sig själva? Men jag kan inte bara stanna vid att vara mig själv närmast... Det är kanske min Akilleshäl?
Under en handfull av år i slutet av -70-talet och i början av 80-talet arbetade jag vid ett multinationellt företag i Sverige, där jag och min chef ansvarade för koncernens långtidsprognoser och budgetar. Vi tog fram underlag, presenterade vad som skulle göras och deltog i processerna med avdelnings- och regionschefer runt om i Sverige.
Vi var alltid väldigt noga med att klargöra all tillgänglig information. Var den fanns, hur den såg ut, hur den var presenterad och, slutligen, vad vi ville ha. Vilka resurser som behövdes för arbetets genomförande och vad vi kunde bidraga med.
Därigenom besparade vi både oss själva, samt de operativa cheferna, gissningsvis, massor av tid.
Det jag kände när jag kom in här i Ubuntu och där JAG hade svårigheter, det är de grynnorna jag skulle vilja ta bort för dem som kommer efter mig. Säkert finns det än fler problem kvar. Problem som inte jag såg. Men där nya medlemmar och användare kan hitta SINA vägar att komma förbi SINA grynnor.
Att ta fram något sådant är sannerligen inte, med min definition, att DADDA någon, utan mer att ta ett mjukt tag i någons armbåge och leda dem in i en festsal, fylld av ljus och glädje, fritt från virushot och "skatteindrivning". Ju smidigare personen blir förd in i värmen och gemenskapen, ju mer kommer den personen att anamma det nya och goda.
Det är så man hanterar sina vänner. Den som kommer till Ubuntu är "vän" med dem som redan finns där. Således borde det vara allas problem att informera korrekt och initialt om Ubuntu och vilka källor som finns, för att bereda väg för dem som kommer efter. Ju mer konkret vi kan utforma en första info, ju mer kraft slipper vi ödsla på "vardags-frågor" med viss repetivitet och kan istället fokusera på större och djupare problemställningar (Inkluderar inte mig själv till det senare)
.
Så här tycker jag det borde vara. Delar av det har jag redan sett, men visst borde man kunna göra någon form av sammanfattning om all information på ett sådant sätt att envar som kommer in i Ubuntu, slipper känna tveksamheter etc.. Ozamosi nämnde något i min länk ovan om en databas, Det är något jag tror på också, utöver det ovan sagda, Att samla frågeställnngar i en databas, där man kan ställa sina frågor och förhoppningsvis få svar. Därefter kommer fora som detta, eller andra.
Jag önskar Er alla en god vila i Sherwoodskogens lummiga grönska (läs: LInux-världens). Men låt oss icke glömma dem, som ännu inte hunnit hit. Låt oss ta väl hand om dem som kommer.
Hälsningar
Broder Tuck
Känner mig allt lite missuppfattad nu.
Jag anser trots allt att paketen i Synaptic skall vara kvar. Det är suveränt i sig och det är bl.a. detta som skiljer Ubuntu från WinAndLose. Med paketen, som det ser ut idag, kan vi som enskilda användare aldrig, säger och skriver aldrig, installera något som är i konflikt med något redan installerat. Enligt min mening är detta en av Ubuntus starkare sidor.
Jag har INTE talat om att jag behöver DADDAS omkring i Linux-miljön. Det blev jag sannerligen inte i winandlose-miljön heller, vill jag påpeka. I Dos, före winandlose. kunde jag själv administrera mitt dos så som jag ville ha det, så snart tror jag mig om att kunna göra lite av det även i Linux-miljön. Så led mig icke i handen, jag både går och står på egna ben, än så länge och åldern till trots. Ni behöver inte vara mina ögons lykta. Där jag inte längre ser, där bidar jag en dager och ljus.
Jag försöker förtydliga ett synbarligt missat inlägg här ovan " Jag vill ju bara agitera för att man samlar möjlig information på ett och samma ställe i ett initialskede. ".
Ordet SAMLAR är avgörande för mig.
På ett och samma ställe. Helst i en förstasida som möter en ny Ubuntuist när systemet startar. Inte inne i ett menyval ibland, eller annorstädes om man har tur att finna länken, utan direkt, när man startar upp sitt nyinstallerade Ubuntu.
Och DADDA .....
Det gjorde mig ont att läsa. Är det så jag uppfattas på detta fora, att jag behöver DADDAS omkring?
Må så vara, att ni som vet mer och bättre än jag upplever mig så, men det jag har försökt göra min röst hörd för, är dem som kommer nya och utan erfarenhet in i Ubuntu och DÃ… har motsvarande kunskaper som jag hade och vad jag ( notera JAG) upplever, skulle ha hjälpt mig i starten, på egen hand, i MIN kammare.
En möjlighet att ensam ta del av miraklet Ubuntu (som jag fortfarande uppfattar det som), förstått skillnaderna i att inte längre kunna hämta hem program från nätet hur som helst, utan med en viss eftertanke, men också orsakerna till varför det är så. Att Synaptic faktiskt hjälper mig till att behålla MITT SYSTEM från sk-t och brutna länkar t.ex..
En möjlighet till att bekanta mig med terminalen, kommandon etc..
En möjlighet till att ganska snart kunna klicka mig in i forum liknande detta via angivna webbadresser m.m. m.m.
Är det någon av er "förstå-sig-påare" som skulle kunna tro att många frågor som idag hamnar i forat här, skulle ha kunnat bli något av en "AHA-upplevelse" för en nytillkommen? Någon som kanske till slut hittat lösningen på egen hand, med allt det material som finns här och annorstädes. Men via en hyfsat bra första-sida där personen i lugn och ro och i egen takt kunnat bekanta sig med sitt nya OS.
Det skulle troligen vara mer ekonomiskt och mindre resurskrävande för envar om grundläggande information (se hjälp-ikonen redan installerad på panelen t.ex.) och direktlänkar fanns redan i en startsida. Inte enbart när man startar upp Firefox första gången, utan snarare en VÄLKOMMEN TILL UBUNTU-sida.
Välkommen till ett nytt och annorlunda operativsystem. Fritt från virus och brutna länkadresser.
Hur mycket skall jag behöva skriva? Det känns som om jag uttrycker mig så fantastiskt illa, att jag inte blir förstådd.
Ã… andra sidan är jag själv nu i hamn. Jag har det jag vill ha - Ubuntu. Så andra bör/får kanske klara sig själva? Men jag kan inte bara stanna vid att vara mig själv närmast... Det är kanske min Akilleshäl?
Under en handfull av år i slutet av -70-talet och i början av 80-talet arbetade jag vid ett multinationellt företag i Sverige, där jag och min chef ansvarade för koncernens långtidsprognoser och budgetar. Vi tog fram underlag, presenterade vad som skulle göras och deltog i processerna med avdelnings- och regionschefer runt om i Sverige.
Vi var alltid väldigt noga med att klargöra all tillgänglig information. Var den fanns, hur den såg ut, hur den var presenterad och, slutligen, vad vi ville ha. Vilka resurser som behövdes för arbetets genomförande och vad vi kunde bidraga med.
Därigenom besparade vi både oss själva, samt de operativa cheferna, gissningsvis, massor av tid.
Det jag kände när jag kom in här i Ubuntu och där JAG hade svårigheter, det är de grynnorna jag skulle vilja ta bort för dem som kommer efter mig. Säkert finns det än fler problem kvar. Problem som inte jag såg. Men där nya medlemmar och användare kan hitta SINA vägar att komma förbi SINA grynnor.
Att ta fram något sådant är sannerligen inte, med min definition, att DADDA någon, utan mer att ta ett mjukt tag i någons armbåge och leda dem in i en festsal, fylld av ljus och glädje, fritt från virushot och "skatteindrivning". Ju smidigare personen blir förd in i värmen och gemenskapen, ju mer kommer den personen att anamma det nya och goda.
Det är så man hanterar sina vänner. Den som kommer till Ubuntu är "vän" med dem som redan finns där. Således borde det vara allas problem att informera korrekt och initialt om Ubuntu och vilka källor som finns, för att bereda väg för dem som kommer efter. Ju mer konkret vi kan utforma en första info, ju mer kraft slipper vi ödsla på "vardags-frågor" med viss repetivitet och kan istället fokusera på större och djupare problemställningar (Inkluderar inte mig själv till det senare)

Så här tycker jag det borde vara. Delar av det har jag redan sett, men visst borde man kunna göra någon form av sammanfattning om all information på ett sådant sätt att envar som kommer in i Ubuntu, slipper känna tveksamheter etc.. Ozamosi nämnde något i min länk ovan om en databas, Det är något jag tror på också, utöver det ovan sagda, Att samla frågeställnngar i en databas, där man kan ställa sina frågor och förhoppningsvis få svar. Därefter kommer fora som detta, eller andra.
Jag önskar Er alla en god vila i Sherwoodskogens lummiga grönska (läs: LInux-världens). Men låt oss icke glömma dem, som ännu inte hunnit hit. Låt oss ta väl hand om dem som kommer.
Hälsningar
Broder Tuck
Ubuntu med både Gnome och Mate. Kör mestadels med LinuxMint Cinnamon till vardags. Våren 2019.
- Broder Tuck
- Inlägg: 3330
- Blev medlem: 27 mar 2006, 22:32
- OS: Linux Mint
- Utgåva: 16.04 Xenial Xerus LTS
- Ort: Stockholm / Tumba
Var är programmen
Ja, jag kan fortfarande inte släppa detta med DADDA .....
För min egen del ser jag det som ett mindervärdighetssyndrom att se det som att man "DADDAR IN" någon i Linux!
Då verkar man inte ha tillräcklig tillförsikt om det egna operativsystemets förträfflighet visavi andra upplagor.
Jag hoppas att Du marwal inte tar detta personligt, men det är min uppfattning. Det är tyvärr allt för vanligt hos dem som inte i mängd följer det gängse på marknaden. Man vill gärna tro att bara för att man är få, är man exklusiva i en "sämre" bemärkelse än flertalet.
(De som vill in, behöver hjälpas, upplysas, frälsas ...... kalla det vad f-n Du vill).
Jag citerar Dig:
De kan inte ens av egen kraft ta sig ur detta ekorrhjul! Instängda som försöksdjur vankar de av och an och hoppas på en något så när god behandling. Oavsett vad, tiger de still och accepterar utfallet.
De betalar dyra penningar för att få sina system. System som sedan är konstant hotade. System som de egentligen inte ens äger, utan får hyra. De får inte ha datorn igång när de inte är på plats, på grund av hot från omvärlden, de skall konstant uppdatera sina dyrt inköpta virusprogram och förnya licenserna till ungefär 90 % av inköpspriset varje år.
Om hot nalkas, får de vackert vänta till dess att "Sheriffen i Nottingham" behagar leverera patchar mot hoten. Ibland kommer de i rimlig tid, ibland dröjer det något. Det är ju vackert så? ? ? ? Eller ....?
När systemet sedan uppgraderas och kräver mer resurser av deras befintliga anläggning, hårdvaran, äter de än billigare mat och investerar sedan i bättre tekniska lösningar på sina inköpta, betalda men ändå inte riktigt ägda, hemmadatorer. De är mer eller mindre tvungna till det. Vill de kommunicera via nätet, maila och därtill betala sina räkningar, måste de ju ha ett fungerande system.
Ändå accepterar de denna situation.
Marwal, om någon är DADDAD, enligt min definition av uttrycket, så må det vara dessa arma satar som saknar egen viljekraft att bryta det negativa snurrandet i cyberrymden. Dessa arma krakar som kraftlöst håller fast vid M$ Win-and-Lose. Som betalar sitt tionde till Sheriffen och sedan tiger still. Näven är knuten i deras byxfickor, men de vågar inte dra ut den knutna näven, utan vänder den öppna, ej "beväpnade" sidan till, när de ( om de ) drar upp handen ur fickan.
Det verkar vara lite som:
Så har det alltid varit och så kommer det alltid att vara. (Win and lose, M$ )
Eller,
-om stenåldersbarnen hade lytt sina föräldrar,
så skulle vi alla ha levt kvar i stenåldern än idag.
Linuxpersonen som vill förändra.
Människorna i WinAndLose-världen möts ständigt av media som varnar för nya angrepp mot deras system och de hukar inför vissa datum, kanske rent av håller sina system stängda periodvis, för att inte drabbas av väntade virus. Även detta har de vant sig vid och har lärt sig att acceptera.
När den eller de dagarna är till ända, kravlar de sig ut och kan, i bästa fall, konstatera att denna gång slog missilen eller roboten eller viruset inte ner i deras hus, utan i grannens. De drar en lättnadens suck och återgår till det invanda.
Likt en hop av nedtryckta, förödmjukade individer stapplar de vidare i den kringsnärjda värld de tilldelats och själva valt att stanna kvar i och låter sig ledas vidare -DADDAS- med, av personer som hela tiden har taxametern tickande i bakgrunden och sorgfälligt väntar på att stunden för inbetalningen snart skall vara tillstädes. De som både har tillhandahållit argumenten, ammunitionen, sjukvården och infrastrukturen som både förstörts, raserats och snart skall/kan byggas upp igen, är samma personer som, oberoende av hur det går skall kunna kamma hem betalningen. Oavsett för vad, av ovan sagda. Det är "samma penningpung", samma giriga medmänniska och samma DADDADE, svaga stackare, som inte på egen hand kan ta sig ut.
Grovt sett kan man applicera en del av detta på en person som använder sig av WinXP i en dator, inköpt via arbetet och som sedan används för hemmabruk. Lite Internet, lite mail etc., inte något anmärkningsvärt i övrigt. Men låst till sitt val är personen ifråga definitivt och kostar, gör det. Uppgraderingar av virusskydd c:a fem hundra per år, uppdatering av minne etc... kanske likvärdigt.
Det, broder marwal, anser jag att vara "DADDAD" med.
Men i denna skock av avindividualiserade finns en och annan som söker sig ut från flocken. Individer som ännu har kvar en egen tankeförmåga och en längtan efter och en tillförsikt om att det kan finnas något mer, något annorlunda, något bättre, någonstans. Kanske runt hörnet. Kanske i ett annat operativsystem.
Om en sådan person som söker nya vägar eller andra andra lösningar kommer till Ubuntu, så är det knappast för att "DADDAS" med som den personen kommer. Fel tänkt om man tror det.
Underskatta inte dem som kommer in här, marwal mfl..
Det är nog knappast "handgripligt ledagande" en ny i Ubuntu vill ha, eller behöver, utan förty en korrekt och konstruktiv handledning i hur han/hon själv, på egen hand kan utveckla sig och sitt nya system. På minimal plats, enkelt adresserat och tillgängligt. Pedagogiskt framställt.
Hjälp till självhjälp vill jag kalla det för (ser kanske rent egoistiskt till min egen situation. Jag är sannerligen inte bättre än någon annan. Möjligen så är jag inte girig på andras bekostnad iofs jämfört med ovan nämnda sheriff, även om han sedan skänker en icke obetydlig summa till välgörenhet).
Ge nya medlemmar tillgång till råd och hjälp av dem som gått före, det tror jag är vad en intelligent, självständig person och ny Ubuntuist vill ha. Så att denne kan kraftsamla på det han/hon själv prioriterar av det som erbjuds. En startsida. Det viktigaste först. Vad kan man göra? 'Vad bör man inte göra? Etc.. etc..
Därefter samlade länkar m.m.
Vad vi skall akta oss för är att tro att de som kommer till oss är dumhuvuden, förlorade arma krakar som behöver all vår kraft. Fysisk ledsagning.
Att vi tror att "vi" skall kunna frälsa dem med vår insikt.
Att det vi vet är bättre och mer värt än vad de vet. Bättre och mer värt? Mätt med vad?
Idag, kanske, ja,
men om tio år ..... ?
Hela tiden måste vi agera med fokus på oss själva i det avseendet.
Istället bör vi nog fråga oss vad de som kommer till oss kan ge oss? Om vi visar vad vi har, vad kan de/ni göra av det?
Så broder marwal och en del andra, kanske vi borde tänka? Notera att jag själv inkluderar mig i "vi". Därför att när vi tappar bort de nya i Ubuntu till en grå menighet, ett segt kollektiv, har vi själva redan börjat förlora redan vunnen mark. Oavsett vad vi tycker om det, finns det alltid yngre, mer "hungriga" individer som inväntar ett tillfälle när de kan få ta "sin" plats. Det är rätt och naturligt. Äldre och vis, lämnar över sin kunskap till yngre, novis.
Tillsammans kan de vinna VÄRLDEN! ! ! ! ! ! ! !
Kramar från en fridsam munk, med ett dj-a svung i staven, om det behövs... (jo då, jag såg även det ekivoka i uttrycket. Men det var inte DET JAG avsåg. Det andra bjuder jag på
)
Hälsningar Br Tuck
För min egen del ser jag det som ett mindervärdighetssyndrom att se det som att man "DADDAR IN" någon i Linux!
Då verkar man inte ha tillräcklig tillförsikt om det egna operativsystemets förträfflighet visavi andra upplagor.
Jag hoppas att Du marwal inte tar detta personligt, men det är min uppfattning. Det är tyvärr allt för vanligt hos dem som inte i mängd följer det gängse på marknaden. Man vill gärna tro att bara för att man är få, är man exklusiva i en "sämre" bemärkelse än flertalet.
(De som vill in, behöver hjälpas, upplysas, frälsas ...... kalla det vad f-n Du vill).
Jag citerar Dig:
Om det är någon/några som är DADDADE i denna cybernetvärld så är det väl sannerligen de stackare som ännu lever kvar i WinAndLose-värden? Med imbecill start-knapp och en fejkad grön äng på skärmen som Du själv säger.Angående Broder Tucks inlägg om nybörjarhjälp så tycker jag absolut att det bör läggas krut på (och det görs).
Samtidigt kan jag känna att det kan bli lite väl löjligt när man ska behöva leda människor vid handen bara för att det inte finns någon Startknapp eller en grön äng på skärmen.
Hjälp vid problem och med frågor - ABSOLUT!
Dadda människor över till Linux - NEJ!
De kan inte ens av egen kraft ta sig ur detta ekorrhjul! Instängda som försöksdjur vankar de av och an och hoppas på en något så när god behandling. Oavsett vad, tiger de still och accepterar utfallet.
De betalar dyra penningar för att få sina system. System som sedan är konstant hotade. System som de egentligen inte ens äger, utan får hyra. De får inte ha datorn igång när de inte är på plats, på grund av hot från omvärlden, de skall konstant uppdatera sina dyrt inköpta virusprogram och förnya licenserna till ungefär 90 % av inköpspriset varje år.
Om hot nalkas, får de vackert vänta till dess att "Sheriffen i Nottingham" behagar leverera patchar mot hoten. Ibland kommer de i rimlig tid, ibland dröjer det något. Det är ju vackert så? ? ? ? Eller ....?
När systemet sedan uppgraderas och kräver mer resurser av deras befintliga anläggning, hårdvaran, äter de än billigare mat och investerar sedan i bättre tekniska lösningar på sina inköpta, betalda men ändå inte riktigt ägda, hemmadatorer. De är mer eller mindre tvungna till det. Vill de kommunicera via nätet, maila och därtill betala sina räkningar, måste de ju ha ett fungerande system.
Ändå accepterar de denna situation.
Marwal, om någon är DADDAD, enligt min definition av uttrycket, så må det vara dessa arma satar som saknar egen viljekraft att bryta det negativa snurrandet i cyberrymden. Dessa arma krakar som kraftlöst håller fast vid M$ Win-and-Lose. Som betalar sitt tionde till Sheriffen och sedan tiger still. Näven är knuten i deras byxfickor, men de vågar inte dra ut den knutna näven, utan vänder den öppna, ej "beväpnade" sidan till, när de ( om de ) drar upp handen ur fickan.
Det verkar vara lite som:
Så har det alltid varit och så kommer det alltid att vara. (Win and lose, M$ )
Eller,
-om stenåldersbarnen hade lytt sina föräldrar,
så skulle vi alla ha levt kvar i stenåldern än idag.
Linuxpersonen som vill förändra.
Människorna i WinAndLose-världen möts ständigt av media som varnar för nya angrepp mot deras system och de hukar inför vissa datum, kanske rent av håller sina system stängda periodvis, för att inte drabbas av väntade virus. Även detta har de vant sig vid och har lärt sig att acceptera.
När den eller de dagarna är till ända, kravlar de sig ut och kan, i bästa fall, konstatera att denna gång slog missilen eller roboten eller viruset inte ner i deras hus, utan i grannens. De drar en lättnadens suck och återgår till det invanda.
Likt en hop av nedtryckta, förödmjukade individer stapplar de vidare i den kringsnärjda värld de tilldelats och själva valt att stanna kvar i och låter sig ledas vidare -DADDAS- med, av personer som hela tiden har taxametern tickande i bakgrunden och sorgfälligt väntar på att stunden för inbetalningen snart skall vara tillstädes. De som både har tillhandahållit argumenten, ammunitionen, sjukvården och infrastrukturen som både förstörts, raserats och snart skall/kan byggas upp igen, är samma personer som, oberoende av hur det går skall kunna kamma hem betalningen. Oavsett för vad, av ovan sagda. Det är "samma penningpung", samma giriga medmänniska och samma DADDADE, svaga stackare, som inte på egen hand kan ta sig ut.
Grovt sett kan man applicera en del av detta på en person som använder sig av WinXP i en dator, inköpt via arbetet och som sedan används för hemmabruk. Lite Internet, lite mail etc., inte något anmärkningsvärt i övrigt. Men låst till sitt val är personen ifråga definitivt och kostar, gör det. Uppgraderingar av virusskydd c:a fem hundra per år, uppdatering av minne etc... kanske likvärdigt.
Det, broder marwal, anser jag att vara "DADDAD" med.

Men i denna skock av avindividualiserade finns en och annan som söker sig ut från flocken. Individer som ännu har kvar en egen tankeförmåga och en längtan efter och en tillförsikt om att det kan finnas något mer, något annorlunda, något bättre, någonstans. Kanske runt hörnet. Kanske i ett annat operativsystem.
Om en sådan person som söker nya vägar eller andra andra lösningar kommer till Ubuntu, så är det knappast för att "DADDAS" med som den personen kommer. Fel tänkt om man tror det.
Underskatta inte dem som kommer in här, marwal mfl..
Det är nog knappast "handgripligt ledagande" en ny i Ubuntu vill ha, eller behöver, utan förty en korrekt och konstruktiv handledning i hur han/hon själv, på egen hand kan utveckla sig och sitt nya system. På minimal plats, enkelt adresserat och tillgängligt. Pedagogiskt framställt.
Hjälp till självhjälp vill jag kalla det för (ser kanske rent egoistiskt till min egen situation. Jag är sannerligen inte bättre än någon annan. Möjligen så är jag inte girig på andras bekostnad iofs jämfört med ovan nämnda sheriff, även om han sedan skänker en icke obetydlig summa till välgörenhet).

Ge nya medlemmar tillgång till råd och hjälp av dem som gått före, det tror jag är vad en intelligent, självständig person och ny Ubuntuist vill ha. Så att denne kan kraftsamla på det han/hon själv prioriterar av det som erbjuds. En startsida. Det viktigaste först. Vad kan man göra? 'Vad bör man inte göra? Etc.. etc..
Därefter samlade länkar m.m.
Vad vi skall akta oss för är att tro att de som kommer till oss är dumhuvuden, förlorade arma krakar som behöver all vår kraft. Fysisk ledsagning.
Att vi tror att "vi" skall kunna frälsa dem med vår insikt.
Att det vi vet är bättre och mer värt än vad de vet. Bättre och mer värt? Mätt med vad?
Idag, kanske, ja,
men om tio år ..... ?
Hela tiden måste vi agera med fokus på oss själva i det avseendet.
Istället bör vi nog fråga oss vad de som kommer till oss kan ge oss? Om vi visar vad vi har, vad kan de/ni göra av det?
Så broder marwal och en del andra, kanske vi borde tänka? Notera att jag själv inkluderar mig i "vi". Därför att när vi tappar bort de nya i Ubuntu till en grå menighet, ett segt kollektiv, har vi själva redan börjat förlora redan vunnen mark. Oavsett vad vi tycker om det, finns det alltid yngre, mer "hungriga" individer som inväntar ett tillfälle när de kan få ta "sin" plats. Det är rätt och naturligt. Äldre och vis, lämnar över sin kunskap till yngre, novis.
Tillsammans kan de vinna VÄRLDEN! ! ! ! ! ! ! !
Kramar från en fridsam munk, med ett dj-a svung i staven, om det behövs... (jo då, jag såg även det ekivoka i uttrycket. Men det var inte DET JAG avsåg. Det andra bjuder jag på

Hälsningar Br Tuck
Ubuntu med både Gnome och Mate. Kör mestadels med LinuxMint Cinnamon till vardags. Våren 2019.
- Broder Tuck
- Inlägg: 3330
- Blev medlem: 27 mar 2006, 22:32
- OS: Linux Mint
- Utgåva: 16.04 Xenial Xerus LTS
- Ort: Stockholm / Tumba
Var är programmen
Kort fråga till Gurra 72:
Nå, efter dessa två, långa, inlägg, har jag tröttat ut dig nu?
Det kan så vara och jag ber Dig om ursäkt om så är fallet. Det är inte lätt att sitta med vad man tycker är en diamant i handen och sedan uppleva att man är näst intill ensam om att ha den uppfattningen. Det är då man vill skrika och påkalla uppmärksamhet för det man tror sig ha fångat. För att det man funnit, inte skall gå förlorat. Utan istället komma än fler till del.
Hälsn Br Tuck
Nå, efter dessa två, långa, inlägg, har jag tröttat ut dig nu?

Det kan så vara och jag ber Dig om ursäkt om så är fallet. Det är inte lätt att sitta med vad man tycker är en diamant i handen och sedan uppleva att man är näst intill ensam om att ha den uppfattningen. Det är då man vill skrika och påkalla uppmärksamhet för det man tror sig ha fångat. För att det man funnit, inte skall gå förlorat. Utan istället komma än fler till del.
Hälsn Br Tuck
Ubuntu med både Gnome och Mate. Kör mestadels med LinuxMint Cinnamon till vardags. Våren 2019.