Jag gillar inte Gnome. Men jag skulle önska att jag kunde göra det.
Nu är det väl vanans makt som styr mig och inget annat. Eftersom att jag föredrar Unity
och oftast går in där när jag startar upp datorn, så kommer det nog att dröja innan min
vanas makt kan komma att ändras.
Nu vet jag inte vad jag behöver för att mitt intresse för Gnome skall bli större, men jag
skulle uppskatta om någon/några ville göra ett försök till att få mitt intresse för Gnome
att öka.
Det blir ju till slut så, att Ubuntu bara har det alternativet när 16.04 LTS går ur
tiden 2021. Har jag då själv inte redan gått ur min egen tid, så kommer jag att bara
ha alternativet Gnome kvar att datorisera med.
Att byta ut Ubuntu som operativsystem känns däremot inte aktuellt.
Men Unity skulle jag ha uppskattat att fortsatt kunna ha som min skrivbordsmiljö.
Jag minns hur förkrossad jag var 2011 när Unity ersatte ditillsvarande Gnome. Ett Gnome som
jag hade lärt mig att tycka om och känna mig som "hemma" i.
Det tog mig säkert ett år som "hemlös" i världen av opensuorcedistributioner innan jag ändå
slutligen landade i Unity, för att Ubuntu som sådant, kändes bäst av alla de distar som jag
hade prövat under den "svåra" tiden.
Under den första tiden med det då nya och förhatliga Unityskrivbordet växte det så småningom
fram ett tycke och jag vande mig vid det. Inte bara vande mig, utan började att tycka om.
Nu vill jag ju helst inte behöva att släppa det. Det känns bara så rätt för mig.
Ändå börjar det att bli dags att sluta ringen och att hoppas på att ett tycke skall kunna
uppstå även med ett moderniserat Gnome också. Men . . .
.. . . jag behöver nog hjälp på traven, i form av glada tillrop, tips och stöd.
Plus mycket av min egen tid för att återigen kunna få hemkänslan jag en gång hade för Gnome.
Som ett exempel på vad jag saknar är unitys mer kompletta systeminställningar än vad som
finns i Gnome. Åtminstone som det ser ut just nu. Att kunna ha de fyra skrivborden till-
gängliga och bara trycka på etc., är också något jag inte har funnit mig tillrätta med.
Att det saknas.
Jag erkänner att jag inte har givit de här sakerna en rättmätig tid, bara för att jag
inte ens har tyckt om det initila, plastliknande skrivbordet. Det är för mycket MS-windows
över det hela, enligt mitt tycke.
Mycket går säkerligen att ändra även med det här, det gissar jag. Det är ju Linux fördel
att den friheten finns. Men som sagt, jag behöver synpukter, råd och tips. Helst på hur
jag skall få till stånd en känsla av att ha något liknande Unity. Men inte lika glättigt
som ett Kubuntu. Linux Mint är okey i mycket.
Glada tillrop och dunkar i ryggen är en bra början på en väntad hård vandring.
/tukken
