fonsterbage skrev:
Något svar på den semipermeabla hinnans mysterier finns tydligen inte ens på detta celebra forum. Måste nog ring Linda om det i morgon.
Linda kanske är semipermeabel?
Semipermeabel = halvgenomtränglig

Mao, så kommer du aldrig ha mer än "halva inne".
Exempel:
Osmos
Osmos beskrivs som utbytet av vatten mellan cellens cytoplasma och den lösning som omger den. Växtvävnaden är uppbyggd av celler och i cellerna finns cytoplasman. Cellmembranen på insidan av stjälken hos maskrosen fungerar som en semipermeabel (halvgenomtränglig) hinna som bara släpper igenom vattenmolekylerna, men inte jonerna från koksaltet. Man kan säga att cellmembranet fungerar som ett filter med mycket små hål. Därför kan inte saltlösningen diffundera (vandra) in genom cellmembranen i växtens stam.
Den semipermeabla hinnan bombarderas hela tiden av vattenmolekyler, både från insidan (cellvävnaden) och från utsidan (vätskan i bägaren). Om maskrosstjälken står i en bägare med rent vatten är vattenhalten på utsidan 100 % medan den på insidan är lägre beroende på att det finns både lösta ämnen och diverse fast material i cellvävnaden. Antalet kollisioner av vatten från utsidan mot membranet är därför större än från insidan. Fler vattenmolekyler släpps därför in i maskrosstjälken än som släpps ut. Stjälken sväller då av vatten och slitsarna krullar ihop sig utåt när stjälkens insida växer (ljusare grönt i figuren) samtidigt som stjälken utsida (mörkare i figuren) är oförändrad.
Om stjälken står i en bägare med koncentrerad saltlösning kan det hända att vattenhalten i bägaren är lägre än i själva stjälken. Då går osmosen åt motsatt håll och stjälken böjer sig åt andra hållet. Man ser att stjälken faktiskt böjer sig något inåt när man jämför med formen av den slitsade stjälken innan den stoppas i saltlösningen.
Google är fantastiskt!!
