Återkoppling och utfall.
Ni som har svarat i tråden och ni som har läst i den, förtjänar att få en redogörelse för vad som har hänt.
Den redogörelsen kommer här (

):
Sedan den 17:e juni har en del hänt. Tyvärr dock är ingen förändring, ingen lösning, kommen till stånd.
Jag sitter här fortfarande med mina sdf-partitioner. . . .
Jag är ändå tacksam för era inlägg i tråden.
Svaren har givit mig en bredare syn på vad jag har och även, hur jag själv kanske borde ha agerat.
Nu är det som det är, det blev så som det blev. Jag inser att mina beslut inte har varit de bästa.
Samma dag som sista inlägget skrevs här i tråden, den 17:e juni, ringde jag firman som hade installerat
mitt grafikort. De lät intresserade av att försöka att hjälpa mig och bad mig att komma ner med datorn,
så skulle de 'titta' (???

) på den. Tittade, gjorde de. Undersökte något? Inte. . . .
I det läget var hårddisken rensad.
Omformaterad.
En ny omgång av windows7 proffessional var inlagd.
På den fanns enbart ett fungerande MS-win samt en grundinstallerad Ubuntu.
Istället för sda-x, så fanns sdf-x.
Telefonsamtalet hade låtit vällovligt och nu hade jag mer argument och förslag till lösning med mig.
Tack vare denna tråd. Väl där nere, kopplade de upp datorn.
Jag försökte säga vad jag kunde tänka mig att felet var. Kanske en felkoppling. Kanske ett 'måndagsexemplar'
av grafikortet. Inget deltagande från motparten. Ingen visad vilja till att försöka checka av o/e pröva några
förändringar.
Enbart motargumentation:
- De hade sannerligen inte gjort något konstigt . . . . .
- Det fanns inget annat sätt att koppla in det nya kortet på . . . . .
- Bevisligen fungerar grafikortet som det skall . . . .
Deras uppfattning var att:
MS-win fungerar ju och startar upp med ett sda. Det är ju Linux som genererar att det sedan blir fel. (!?)
De gav mig sedan ett erbjudande. Vi byter ut din hårddisk mot två. Då kan du ha ditt MS-win för sig på den ena
och sedan dina Linuxdistar på den andra . . . .
Jag invände inget på det sista, men jag tänkte på det stora antal gånger som jag under åtta år har installerat
Ubuntu och andra Linuxdistar, fram och tillbaks, ändrat, stuvat om och gjort nya partitioneringar och . . .
-vid somliga tillfällen med ett MS-win först på disken, ibland inte-
men där jag aldrig någonsin, någon gång, hade fått ett sådant resultat att en sda-disk får en annan benämning
efter nyinstallationer på disken.
Jag härsknade till. Kände oviljan till att ens komma mig till mötes i ett erbjudande om att ta in datorn
för någon form av kontroll. På inkopplingen och om den hade blivit fel. På kortet som sådant.
Ingenting erbjöd de. Kundintresset var lågt. De hade bestämt sig.
Så jag bad att få loss datorn och så fick det vara slut där.
Sagt och gjort.
Inget glädjefyllt avsked. Ingen ömsesidig förståelse.
Väl hemma, lät jag datorn bara stå, i ett dygn. Jag kände ingen som helst lust till att börja bry mig.
Det är tur att det finns fler datorer i hushållet. Det tråkiga är bara, att avsedd dator är min senaste.
Köpt senhösten 2010 hos GGS-data. Redan där, en garanti för att allt från grunden, lirar med Linux.
Dagen efter tog jag och började att titta inne i den. Något bland det första jag sökte var fler möjliga
anslutningar för grafikortet. Jag fann en och genast vaknade ett hopp inom mig.
Under ett dygn gjorde jag om allt från scratch.
Ny partitionering. Ny installation av MS-win. Det tar tre, fyra gånger så lång tid att installera ett
MS-win på en ren disk, än motsvarande tid för en Linuxdist. Men det, gissar jag att de flesta andra, redan vet.
Nu vet även jag det. . . . . Efter en handfull ominstallationer av MS-win de senaste veckorna.
På tredje dagens afton var det dags att köra igång Ubuntu.
Det började som tidigare. Där fanns en diskbenämning på sda ganska länge, men . . .
efter första omstart av datorn efter installationen av Ubuntu, var återigen det för mig så oförklarliga sdf-x återigen där.
MS-win på sdf1. Ubuntu sedan, på sdf2, -3, etc..
Jag kan inte låta bli att tänka i banor av att något har hänt inne i mbr. Master boot record.
Ridå.
Bedrövelse.
Men nu får det vara som det är. Jag ids inget mer. Om inte något alldeles särskilt uppdagar sig.
Så många timmar som jag lagt ner på att försöka få detta till att försvinna.
Timmar, som jag har lagt ner på att försöka förstå orsaken, sammanhanget.
Jag tycker nog iofs att datorn som helhet känns bättre och mer precis nu. Mot tidigare. Men det, liksom
så mycket annat, kan vara en självbedrägelse (placeboeffekt ?).
Jag kör. Med mina sdf-partitioner och är delvis nöjd. Nöjd med, att det fungerar. Även om sdf-andet gnager.
Tack alla, ändå, för intresset som ni har givit mig.
Mvh
tukken.