LadyFrost skrev:
Hur kommer man tillrätta med det utan att invänta en förändrad uppfostringsprocess?
Ja, det är väl egentligen det som är den springande punkten. Jag upplever ofta att jag ser de symptom (självförtroende, attityd eller vad det nu är..) som orsakas av något som väl kan tituleras "problem i samhällsstrukturen", och inte sällan kan dessa problem konstateras vara just resultat av "uppfostringsprocessen". Men detta tenderar att vara en trög process att förändra och vi måste, under tiden vi väntar på de förändringar som krävs, locka till förändring hos de människor där "skadan redan är skedd". Vi måste lära gamla hundar sitta..
Hur detta skall gå till vet jag inte, men någon stans måste vi börja. Om nu "if it ain't broken, don't fix it"-attityden är en viktig punkt, vad kan den då bero på? Jag kan tänka mig att delar av den attityden delvis kan bottna i synen på datorer, rent generellt. För många människor (många kvinnor?) så tror jag att datorer ses som saker som väntas fungera; datorn är för många ett verktyg som används för att utföra ett arbete - precis så som en sax används vid hårklippning, en skruvmejsel används för att dra i skruvar och en kniv används för att hacka lök. Det finns inget djupare intresse för
hur datorn fungerar - det viktiga är
att den fungerar.
Detta är en bild som jag tycker mig kunna känna igen i t.ex. reklam, där jag tror att datorer inte sällan marknadsförs som "snabbt och enkelt" eller "effektivt" (något som är säkert, stabilt, fungerande m.m.) i samband med bilder på nöjda kvinnor med laptops (nej, jag tänker inte på helsidesannonser fulla med specifikationer och priser, utan reklam där det mer handlar om att sälja en helhetsbild/livsstil). Och inget fel med det - datorer
är enbart verktyg för många människor, och givetvis skall datorer vara pålitliga och stabila - men just de kopplingarna mellan harmoniska kvinnor och fungerande datorer säljer ytterligare bilden att datorer fungerar, du skall inte behöva veta något för att använda dem, o.s.v. Reklamen hjälper till att berätta för kvinnor att "datorer pillar man inte med, de fungerar redan bra, och de är effektiva verktyg - låt bli att bry dig!". Så länge den bilden lever kvar tror jag att en av de saker vi måste göra är att erbjuda precis det bilden talar om - vi måste erbjuda stabil och pålitlig mjukvara som bara fungerar. Det skall gå, out-of-the-box, inget strul. Här tror jag att Ubuntu är på god väg!
Men det känns samtidigt som en kanska kortsiktig lösning - för kvar finns bilden av "kvinnor och datorer". För att på allvar lära gamla hundar att sitta måste man nog ha en annan metod än att springa med hunden tills den blir trött och sätter sig ner av utmattning. Jag tror att många gamla hundar redan
kan sitta, det gäller bara att hitta rätt motivation. För att få fler av dagens kvinnor intresserade av fri mjukvara, linux m.m. måste man nog plocka fram andra aspekter än de rent tekniska, få fler att känna att de har ett mål med att välja fri mjukvara, linux, ect. När tekniken blir ett krav för att uppnå ett "högre" mål, som varje individ själv satt upp, så tror jag också att det är lättare att lära sig tekniken. Kanske skall man, i väntan på att tekniken blir ett naturligt gebit för
alla människor, plocka fram andra argument - kanske är det ibland viktigare att peka på fördelarna med fri mjukvara, flexibiliteten i mjukvaran och alla de andra klara fördelarna! Kanske kan man här få några att byta av rent ideologiska skäl?
Jag skall nog sluta snart, har redan ordbajsat lite mycket, men kanske kan det också vara så att det är formerna det är fel på? Kanske är inte ett internetforum ett intressant alternativ? Kanske är det umgängesformer, rutiner, jargong etc. som är bristande? Kanske är den institution som erbjuds fullständigt ointressant för många människor (kvinnor)? Kanske blir det att man lätt skrämmer bort kvinnor just genom att ha trådar som "Var är brudarna?". Kanske skrämmer man bort kvinnor om man, när någon av det kvinnliga könet uppenbarar sig, plötsligt ändrar sitt bemötande och/eller utmärker det faktum att det är en kvinna. Jag kan ofta känna att det är mannen som är norm, och detta är något som vi alla måste tänka på att undvika.
Hoppas att det framgår att detta i huvudsak är ett inlägg som behandlar just tiden i väntan på en med all säkerhet kommande förändring, vi har fortfarande ett par generationer kvar innan vi är där vi önskar, och vi måste göra det bästa av den tiden!
Nu får det vara nog för mig, ha det kalas!
P.S. ozamosi - jag har en bra bild att trycka upp i värsta fall: http://www2.hawaii.edu/~erikhill/StallmanMeNAROS2.jpg D.S.
WE WILL ALWAYS BE SO MUCH MORE HUMAN THAN WE WISH TO BE...