Systrar och Bröder i Linux-världen, med eller utan linuxdist installerad på den
egna datorn, här kommer en fråga till er alla:
Borde inte vi som är engagerade och intresserade av Linux och olika varianter
på detta operativ försöka få till stånd någon form av samverkan?
Ett av de mest belysande effekterna på positivt resultat av något sådant tycker
jag mig ha sett under några korta, men intensiva dagar här på forumet, iochmed
"fredsstyrkan" från Linuxportalens inmarsch.
De har ju i sanning fått till stånd en förändring till det positiva här inne.
Det blev lite av att kunna vända sig till en gammal god vän när man fått egna problem.
Att ha en känd, god väns axel att stödja sig mot i stormens stund.
De har lyssnat, fått till stånd att flera här inne har börjat lyssna och nog har de
utifrån kunnat se på oss med lite mer klara ögon än vad vi själva gjort. Stort Tack till dem!
Kan Ubuntu-se spela en sådan roll mot någon behövande? Kanske inte redan idag, men framledes?
Det är något jag skulle vilja se och uppleva. Om inte annat borde vi i alla lägen vara
öppna i våra forum och i en positiv anda informera om alternativ. Vi i detta forum har ju
Ubuntu. Linuxportalens verksamhetsfält är väsentligt bredare, hela Linux-världen. Osv., osv..
Samverkan är något mer än att bara vara inloggad som deltagare på forumet. Exakt hur,
det skulle kunna utformas, det vet inte jag. Men att det står var och en fritt att registrera sig
på andra forum och där sedan ta del av verksamheten som medlem är ju vackert nog.
Men att därifrån, till att göra det som folket från Linuxportalen defacto gjort för oss, kräver
lite mer av deltagarna. Det är detta lilla extra som jag efterlyser. Idag var det vi som var i
trångomål och behövde någons hjälp att lösa upp stelnade positioner. I morgon kan det vara
någon annan. Är vi då bereddda att gå in där för att osjälviskt hjälpa till?
Har vi verktygen som krävs?
En första sak i närmandet till varandra skulle ju kunna vara att vi i alla enskilda forum länkar till
övriga samverkanspartners t.ex..
Månne att munken är ute och cyklar nu, kanske några av er tänker. Ja, kanske. Det får framtiden
utvisa. Men ensam är inte alltid stark. Att dela varandras bördor gör stegen lättare för den först
drabbade, i vart fall.
Denna fundering fick jag efter att ha läst ett inlägg från Urban Anjar.
Nu inväntar jag synpunkter och drar mig försynt undan en stund . . .
Hälsningar
Broder Tuck
