Det är ju det som är (en del av) problemet. I många fall tror vi att vi måste ha en agenda medHans Linde skrev:Det här med träffar är bra och görs vanligen för sällan.
Men det brukar ändå bli ganska stora insatser för en arrangör,
om det ska bli något som motiverar långväga vänner att komma.
föreläsare och bjuda på fika för att folk ska komma.
Jag hävdar att det inte alls är så. Det måste hur som helst inte börja så.
I Stockholm, Göteborg, Malmö, Umeå och Östersund har det varit träffar utan någon agenda
och det har funkat det också. Visst vill vi alla lära oss något och ha utbyte av att gå dit, men
ibland kan det räcka med att ta en fika och prata lite. Och en sån träff tar ungefär 10 minuter
att fixa och kanske två timmar att bevista. Ingen dagordning, inga större förberedelser
mer än att lista ut ett sätt för alla att känna igen vart de ska.
http://fosskalendern.se finns för att vem som helst ska kunna ordna en träff.
Gör först och fråga sen är mitt måtto.
Eller var det bara en slump att den kommentaren dök upp här ett fåtal minuter efter att Charlie sagt detsamma på TV:n 
Faktum är ju att 90% av sveriges befolkning bor ungefär söder om Uppsala.. Men hade jag fått välja skulle jag haft åtminstone 25 alternativ att välja mellan och inte tio. Norrlandsvalet är ju lite löjligt, liksom.