
Hej allesamman.
Ja, jag funderar faktiskt på om det inte är dags att ta till sig lite av andemeningen i inläggen #9 och #10.
Skall vi inte dra upp fötterna ur gyttjan kring detta om de bannlysta uttrycken och ägna oss åt
kärnverksamheten?
Bör vi inte försöka kravla oss upp och fortsätta i det arbete som vi egentligen är här för och träffas här inne för att
utveckla?
Så länge vissa registrerade medlemmar
fokuserade på att angripa delar i detta med kraftuttryck och revideringar av
moderatorer i texterna, kan jag förstå och acceptera att man vill gå i svaromål. Men om nu källorna till detta specifika angrepp neutraliserats, bör man då inte snabbt borsta av sig dammet från stridslarmet och gå vidare till den huvudsakliga uppgiften?
Ã…ter till verkligheten.
Ännu har vi en och annan som fortfarande gärna vill ifrågasätta modererandet på vårt forum. Några rader till dem:
Det är en fråga om var vi valt att ha nivån på vårt forum. Det är detta som angrips. Men valet av inriktning på forumet är redan fattat. Sedan lång tid tillbaks. Först av Mr Ubuntu-Sverige, som personligen utsågs (av Canonical) till att bygga detta loco, Ozamosi. Sedan av Ozamosi utsedde Sebastean. I dagsläget finns ingen anledning att omvärdera den inriktningen. I det avseendet är således kritiken onödig och i viss mån obefogad.
Ribban är satt.
I förlängningen och om man vill verka långsiktigt, finns alltid och utan undantag, möjligheten att påverka forumet såväl som övrig verksamhet inom Ubuntu-Sverige. Inom ganska vida gränser. Men lämnar forumet den valda vägen allt för mycket, kommer troligtvis Canonical att se sig om efter en ny, nationell representant. Möjliga sådana finns redan och fler kan de komma att bli. Kanske ledda av dagens (gårdagens) kritiker? Valet i det avseendet är föga vårt, utan fast mer ett val för Canonical.
Någon annan kan faktiskt få Canonicals uppdrag.
I så fall kommer de att kontakta vederbörande och inbjuda denne till sig för fortsatta diskussioner hemma hos dem.
Det viktiga för dem är att ha goda kontakter som kan gagna dem och deras produkt
Ubuntu. I det här avseendet vill de troligen ha ett forum som kan omfamna så många som möjligt. Där vare sig språk eller bemötande skrämmer eller skämmer huvudsyftet.
Canonical är säkerligen glada över att det finns fler forum för dem som är intresserade av
Ubuntu. Andra forum med kanske lite annan framtoning. Riktat mot specifika användare och med en specifik jargong. Både vad avser det rent tekniska och ordvalsmässigt. Men som jag uppfattat det under min tid här inne, vill man att Ubuntu-Sverige skall vara informativt, välkomnande till flertalet och utan inslag av kontroverser.
Somliga moderatorer har agerat på ett visst sätt, andra på sitt sätt. Att vara nitisk behöver inte betyda att man gör rätt eller fel. Varken för sig själv, eller någon annan. Självfallet kan vissa saker göras annorlunda. Så är det alltid. För min egen del har jag valt att inte vara nitisk,
därför att det är jag.
Men blir man, någon,
ifrågasatt i tid och otid för sitt agerande, är det mänskligt att denne någon hänger sig fast vid regelverket, där tryggheten i bestämda regler dock finns och att denne någon därmed blir än mer nitisk. Det är en utveckling som bör undvikas. Det är också en utveckling som få egentligen önskar sig. Ingendera parten, så att säga.
Men det som de lyckades med, de som hela tiden letade efter felen i administrerandet av detta forum var ju helt klart, att frihetens livrem drogs åt allt hårdare kring det som var kvar. Det utstuderade regelverk vi idag sitter med, hade inte vuxit fram om inte andra hade velat testa gränserna och ifrågasätta.
I vilket sammanhang man än befinner sig i, skola, arbetsplats, förening eller ute bland andra människor i största allmänhet, så är det så, att de förväntningar man bär med sig in i denna relation också kommer att påverka den situation man hamnar i. Går man in med negativa förväntningar, kommer ens eget agerande att också leda till att man får dem besannade.
Den som med öppet och positivt sinnelag går in i samma situation, kommer att finna sig omsluten av öppna och positiva människor.
Valet ligger hos envar.
Får Ubuntus devis styra över hur vi skall möta och behandla varandra, kommer vi att finna att vi växer, tillsammans med alla andra. Varken mer eller mindre, än det vi ger av oss själva. Så vill jag tro att det kan vara. Så önskar jag att det alltid skulle kunna vara.
Fiskar man, riskerar man bottennapp ibland. Fisket i sig är värt risken. Så var det också för mig för några dagar sedan. I telefon med andra forumansvariga talade jag
för en nyligen utesluten person. Jag tittade på vad denne redan gjort i och för forumet, före ett negativt angrepp på företrädare för forumet och jag fick övriga med mig för ett nytt försök. För mig innebar det
Ubuntu! Knappt var personen återbördad till gemenskapen innan det gamla kriget återupptogs.
Snacka om munkar med lång näsa!
Man kan inte lyckas varje gång. Men hellre en utsträckt hand, som iofs får smisk, än ingen utsräckt hand alls. Alltid övertygar resultatet sedan också någon. I detta fall mig. Jag kom att gråta över spilld mjölk och det borde jag kanske inte ha gjort.
Nu lämnar vi allt detta sorgliga. Xpresident Saddam har gått ur tiden för 17 och en halv timme sedan. Isarna håller på att tina vid vårt klots poler. Snart får vi andra
bedrövligheter till livs via tidningar och tv. Låt oss blicka uppåt, mot horisonten, den tid vi har den och nya mål, värda vår energi.
Varför inte ge Ubuntu en förnyad chans i våra liv?
Hugaligen så långt! Någon förvånad?
Hälsningar
Broder Tuck