Hej du,
påven,
skoj att se dig åter.

Säger som amrisen; "long time no seeing".
Till att börja med vill jag hälsa dig välkommen åter.
Var var du, när hetluften slet i tältväggarna här inne i slutet av 2006?

Pilgrimsvandring?
Det stormade ganska mycket i Sheerwood-skogens lummiga grönska en tid. Inte veta?
(Eller, no comprende, som de säger på Grönland, eller var det nu var. . .
Lite så här var det, om du vill veta:
http://ubuntu-se.org/phpBB3/viewtopic.p ... den#p32553
Så, visst har du missat en del. Sedan, om det har någon betydelse eller inte, det må jag låta vara osagt.
Sedan dess du försvann, har jag bara sett dig härstädes en handfull gånger, men hade önskat dig därstädes
då, när det blåste som värst. Vi hade kunnat fightats tillsammans mot Nottinghamsheriffens hejdukar som
slet i tälttabernaklet den vintern.
Våra gemensamma "vänner" från hösten 2006, här och ifrån maillistor, Seb och viking numero uno har startat en egen torneringsplats sedan sist. Du kommer nog att se dem, vad tiden lider.
Vår vän Stoffepojken är kvar och har varit det en stor del av tiden. Skoj med lite "gamla",
kvarvarande, nick.
. . . som du, med ditt.
Kände du satsmelodin där, för en kort stund?
Nuförleden kallar han sig Sid i en eller annan form. Du bör hälsa, när du ser honom.
Minns du den ljuva tiden?

Med tiden slätas åtskilligt ut. Vind och vatten gör sitt. Resten gör åldrandet.
Min bättre hälft brukar säga, att innan hon träffade mig, skulle hon inte ha trott att någon bara kunde bli så rynkig
som jag är. Kul att man kan överbevisa någon om någonting, i vart fall.
Fy dig, Påven, att bara tänka tanken. . .

munkar får visst gifta sig. Det är mer en fråga om att välja "rätt" kyrka.
Annars är väl mycket sig likt. Stoffepojken likaså.

Munken, lite mer åldrad, mer hopsjunken,tunnare och än mer hålögd, något lite skitigare (desinfektionsmedlen nu för tiden är lite för tama och biter inte på gammalt, ingrott, all tv-reklam till trots. Gissar att det är mer miljövänligt än det som verkligen skulle kunna rå på skiten

) och väsentligt mycket mer loppbiten än vid tiden för när vi kamperade ihop. Både som medlemmar och moderatorer härinne.
Sovmattan har jag fortfarande kvar på det kalla, kala klostercellgolvet, men den känns allt mer tunnare och tunnare,
ju mer tiden lider.
Ibland undrar jag om det verkligen är mattan som förändras, eller jag själv.

Golvet?
Jaha, tänkte inte på det . . .
Nåväl, skoj om du är återbördad till gemenskapen igen. Retarded, or not. Det är gott nog att ha p(P)åven tillbaks.
Skrivs kanske med stort P även mitt i en mening. Tusan vet, men jag vill inte vara ofin, så jag kör med båda varianterna. Säger som de Kungl. Kronofogdarna, stryk det som ej önskas. Ofina. Det finns det andra som är. Inte en gammal Tuck. Broder därtill.
Vadå Hedersmedlem? Räcker sådant till för en retarded pope?
Där trodde ju jag i min "munkliga" (=fotfolket) enfald, att man inte talade om mindre erkännande än helgonförklaring,
eller liknande.

för en f.d. påve. Nåja, det lämnar vi därhän, till höga vederbörande. Se mot himlen, till dess tårarna rinner, som de säger i värmland, men på värmländska blir det; glys i väre tills vassöjra rinner. Det är väl något ditåt, kan jag tro.
Jag gladdes i vart fall av att se dig härstädes och jag hoppas att du blir kvar.
Nu hoppas jag bara att min, kanske allt för glättiga, välkomsthälsning inte gör dig ledsen eller förbannad.
Jag blev verkligen glad över att se dig här. Believe it, or not.
Hälsar
Broder Tuck
PS. Även om vi också hade våra "interna" duster till och från, så är det med stor glädje som jag ser dig återbördad
till "Fadershuset". En och annan ung humanist kan ha dubier därom, för nickets andra hälfts skull, men inte jag.
De kanske gillar den första avstavningen, så att det blir OK ändå.
Välkommen åter!
