Jo, jag satt lite och funderade kring -"Vad är det som fattas i Ubuntu?" och för den delen i Linux i övrigt också... För att göra förklaringen kort så har jag tillbringat en del tid i OpenVMS och även VxWorks och VRTXsa, så det är väl lite grann därifrån som tankarna kommer.
Jag vet att det här inte är lätt för någon här att besvara eftersom det till stor del handlar om kärnan och de möjligheter den ska kunna erbjuda, vilket innebär att hela Linux påverkas. De här förslagen har nog för den delen störst betydelse för Mobile Ubuntu och Embedded Ubuntu (det finns väl?


1) Varför finns det ingen (finns det?) "interruptvektor" i Linux? Det vill säga en vektor där man i sitt program kan deklarera att -"när A händer så vill jag att du/kärnan ska anropa B"? Det här har varit mycket användbart i t.ex OpenVMS och det fungerar i princip bara som att när man lägger ut en "read" så behöver man inte bekymra sig om att hänga kvar eller ha en timeout, det hela sker asynkront. Det enda man gör är att göra anropet och tala om vilken funktion man vill ska anropas. Programstrukturen bygger sedan på att man gör ett antal sådana här anrop, beträffande I/O eller vad som helst och sedan lägger sig huvudprogrammet och sover i all oändlighet. De funktioner som blir anropade ser själva till att återaktivera sig själva.
2) Varför finns det inte (finns det?) olika prioritetsnivåer i "kernel mode" i Linux. Detta var så behändigt i t.ex OpenVMS, att man i vissa lägen kunde lägga sig på en prioritet högre än operativsystemet. Med viss försiktighet givetvis, för om man inte gjorde rätt så blev det "blåskärm" som i något annat, man man hade iallafall möjlighet att se till att ens egen funktion gick färdigt först eftersom man visste att man i de här situationerna konkurrerade med kärnan, och att den inte hade någon kod som förberedde sen på något sådant här.
3) Kan man överhuvudtaget tala om "kernel mode" (förutom i kärnan själv) i Linux och isåfall, hur får man sitt eget program att "trappa över" i det tillståndet..?
Äh, nu blev det lite för mycket fria tankar så nu får jag gå ut i solskenet igen...
