Jag minns att förra ordförande i min datanförening (ja, i min datanförening är det kutym att kalla en dator för datanmaskin, eller kort en datan) berättade om hennes besök på en liknande konferens (har för mig att det var just datatjej). Hon hade tyckt att det skulle bli kul att träffa andra tjejer som pluggade olika datorrelaterade saker eller som hade datorer som ett fritidsintresse, men möttes i princip bara av tjejer som lånat sin pojkväns dator och åkt dit på hans inrådan, och som hade attityden "men jaaaaag kan inget om datorer, det fixar min kille, jaaaag skulle aaaaaldrig klara något sååååååånt". Hon höll på att gå i atomer över att de inte ens försökte.
Alltså, att nå ut till folk där kan bli knivigt.
Frihet, jämlikhet, vänlighet. Det är väl inte så svårt?
